OsloMet Periodika
Not a member yet
2463 research outputs found
Sort by
Methodological Insights on Teachers’ Professional Agency in Narratives
This article presents post-structural narrative methodologies to examine teachers’ agency. According to previous research, agency is important for the learning and well-being of teachers. However, post-structuralism has questioned the assumption of agency as being located in the individual and has claimed a more entwined and relational perspective. The article disturbs clear-cut categorisations of teachers’ agency as strong or weak and argues for examining narrative practice because teachers use a variety of grammatical resources that are not inherently personal but are entwined with cultural narratives. This methodological approach reveals how teachers appear agentic and vulnerable at the same time. Thereby, it helps illustrate multifaceted views of the teaching profession
Praktiknära slöjdforskning
I artikeln diskuteras likheter och skillnader i kontext, utgångspunkter, metoder, insamling, analyser, dokumentationsformer och användning av resultat vid praktiknära slöjdforskning. Syftet är att utifrån exempel aktualisera vad praktiknära forskning om slöjd kan redogöra för och vad forskning som är insamlad i slöjd kan beskriva. För att tydliggöra likheter och skillnader diskuteras om den praktiknära slöjdforskningen behandlar slöjdrelaterade verksamheter, slöjdlärarutbildning eller skolslöjd. Inledningsvis görs en bakgrundsbeskrivning och en kortare redogörelse av praktiknära forskning i relation till slöjd. Utifrån slöjdrelaterade exempel diskuteras därefter om slöjdforskningen handlar om eller är genomförd i en praktik under tre avsnitt: i det första ”Forskning om eller i slöjdrelaterad verksamhet, alternativt om eller i slöjdrelaterad undervisning”; i det andra ”Forskning om slöjdlärarutbildning, alternativt om eller i undervisning med blivande slöjdlärare”, samt; i det tredje ”Forskning om slöjdämnet, alternativt om eller i skolans slöjdundervisning”. Avsnittet som beskriver praktiknära forskning om slöjdämnet och praktiknära forskning i skolans slöjdundervisning har ett större utrymme i artikeln, likaså behandlas videometod, analysförfarande och dokumentation av mikroanalyserad praktiknära slöjdforskning mer ingående. En avslutande reflektion förs om utmaningar och möjligheter med att genomföra praktiknära slöjdforskning, och att använda resultat från praktiknära slöjdforskning.I artikeln diskuteras likheter och skillnader i kontext, utgångspunkter, metoder, insamling, analyser, dokumentationsformer och användning av resultat vid praktiknära slöjdforskning. Syftet är att utifrån exempel aktualisera vad praktiknära forskning om slöjd kan redogöra för och vad forskning som är insamlad i slöjd kan beskriva. För att tydliggöra likheter och skillnader diskuteras om den praktiknära slöjdforskningen behandlar slöjdrelaterade verksamheter, slöjdlärarutbildning eller skolslöjd. Inledningsvis görs en bakgrundsbeskrivning och en kortare redogörelse av praktiknära forskning i relation till slöjd. Utifrån slöjdrelaterade exempel diskuteras därefter om slöjdforskningen handlar om eller är genomförd i en praktik under tre avsnitt: i det första ”Forskning om eller i slöjdrelaterad verksamhet, alternativt om eller i slöjdrelaterad undervisning”; i det andra ”Forskning om slöjdlärarutbildning, alternativt om eller i undervisning med blivande slöjdlärare”, samt; i det tredje ”Forskning om slöjdämnet, alternativt om eller i skolans slöjdundervisning”. Avsnittet som beskriver praktiknära forskning om slöjdämnet och praktiknära forskning i skolans slöjdundervisning har ett större utrymme i artikeln, likaså behandlas videometod, analysförfarande och dokumentation av mikroanalyserad praktiknära slöjdforskning mer ingående. En avslutande reflektion förs om utmaningar och möjligheter med att genomföra praktiknära slöjdforskning, och att använda resultat från praktiknära slöjdforskning
Förord
Techneseriens första nummer publicerades 1995 (se under fliken ”Arkiv” på Techneseriens ingångssida). Rapporterna publicerades i tryckt pappersformat fram till år 2011 då temanumret Vetenskapliga perspektiv och metoder inom slöjdfältet blev det första numret som publicerades digitalt (Volym 18, Nr 1, 2011). I temanumret användes begreppet ”slöjdfältet” – i linje med Techneseriens ämnesfokus – som ett paraplybegrepp för att innefatta olika nordiska benämningar för området. Vid det första temanumret om vetenskapliga perspektiv och metoder var Marléne Johansson, Sverige, och Mia Porko Hudd, Finland, temaredaktörer. Temanumrets syfte var då – som ett komplement till allmänna forskningsmetodböcker – att publicera artiklar med ett mer uttalat fokus på hur perspektiv och metoder har använts inom det nordiska slöjdfältet.
I detta nya temanummer, Vetenskapliga perspektiv och metoder inom slöjdfältet, II, är avsikten densamma, det vill säga att med artiklarnas exempel lyfta fram hur olika perspektiv och metoder har använts och dokumenterats inom slöjdrelaterad forskning. Redaktörer för temanumret denna gång är Kari Carlsen, Norge, Marléne Johansson, Sverige, och Marie Koch, Danmark. Likt vid det första temanumret finns det även idag ett stort antal ”allmänna” metodböcker att tillgå. Vetenskapliga artiklar brukar, mer eller mindre, innehålla något om de vetenskapliga grunder och använda metoder som har använts i artikelns forskning, men det som temanumret vill fokusera är att lyfta fram hur perspektiv och metoder har nyttjats och utvecklats i relation till slöjdområdet.
Inför planeringen av temanumret var det tänkt att det nya temanumret skulle publiceras tio år efter det första, men på grund av Coronapandemin, med dess olika konsekvenser och tunga merarbeten, blir nu temanumret istället publicerat under 2022. Temanumret består av sju artiklar som med intressanta exempel speglar hur perspektiv och metoder har medverkat för att generera intressant slöjdrelaterad forskning:
I den första artikeln, Hjemmeverkstedet og endrede vilkår for kunnskapsutvikling i kunst- og håndverksfaget, beskriver Karen Brænne och Ketil Sømoe, Norge, hur undervisnings- och lärandesituationer i lärarutbildningen förändrades under Coronaepidemien med studenters arbete i hemmaverkstäder. Undersökningen genomfördes digitalt med fokusgruppsintervjuer med respektive lärare och studenter via Zoom. Datamaterialet är bland annat analyserat med utgångspunkt i Basil Bernsteins begrepp rekontextualisering, kompetensmodeller (competence models) och prestationsmodeller (performance models), och visar hur fysiska villkor ändrade ämnets innehåll. Artikeln åskådliggör intressanta resultat om hur fysiska möjligheter och begränsningar får stor betydelse för kunskapsutveckling, handledning och värdering i kunst- og håndverksfaget.
I temanumrets andra artikel, Approaching the concept of research in the 5-year teacher education programme in design, art, and crafts. An analysis of the Norwegian national curriculum regulations, skriver Laila Belinda Fauske, Norge, om vad som karaktäriserar begreppet forskning i den nya läroplanen. Utgångspunkten för analysen är en teoretisk genomgång av olika forskningsperspektiv i det transdisciplinära mastersprogrammet i Forming/Design, kunst og håndverk som etablerades i Norge under 1976. Med hjälp av summativ innehållsanalys diskuteras forskningsbegreppet i de norska nationella läroplansbestämmelserna för det nya programmet, och hur forskningsbegreppet stämmer överens med det tidigare mastersprogrammet från 1976. Fauske visar hur det tidigare mastersprogrammet var före sin tid med att inkludera kreativt arbete i kunskapsproduktionen genom skapande processer, och därmed implementera ett mer praktiskt synsätt till forskningen.
Temanumrets tredje artikel, Fra sløjd og håndarbejde til håndværk og design i den danske folkeskole og læreruddannelse, av Lisa Fälling Andersen, Danmark, redogör för hur olika tvärvetenskapliga metoder och ämnesdidaktiska analyser har använts för att kunna visa hur olika förändringsprocesser medverkade när de två skolämnena sløjd och håndarbejde blev till det danska skolämnet håndværk og design. Med utgångspunkter i författarens doktorsavhandling presenterar artikeln hur användningen av kulturteori, didaktisk teori och materiell kulturteori kan användas för att undersöka förändringsprocesser i ämnesområdet. I artikeln beskrivs hur författarens fältarbete över tid gjorde det möjligt att följa och analysera processerna i övergången när två skolämnen skulle bli till ett skolämne. Resultaten från fältarbetet synliggjorde hur det nya skolämnet formades av lärare och elever i skolans och lärarutbildningens verksamheter, men också hur ämnesområdet blev format av tidigare ämnesuppdelningar, samhällets behov, politiska beslut och internationella tendenser.
Artikel fyra, Fagdidaktisk modell; – bidrag til «den gode oppgaven»? av Anne Guro Schmidt Antun, Norge, lyfter hur arbetsuppgifter i kunst og håndverk är av praktisk och estetisk karaktär och relaterade till arbetet i verkstaden. Oftast används inga läroböcker i undervisningen vilket innebär att läraren använder mycket tid för didaktiska förberedelser och genomförande. Författaren diskuterar olika ämnesdidaktiska modeller och vad som kan innefattas i en ”god oppgave”. I artikeln skrivs en ämnesdidaktisk modell fram med idéer för läraren inför planering och genomförande av undervisning med arbetsuppgiften som grund för lärande. ”Tegneblyanten” presenteras som en ämnesdidaktisk modell för den praktiska och estetiska arbetsuppgiften. I modellens kategorier har kategorien ”verdigrunn” en central plats då den alltid ska ingå som en del i undervisnings- och bildningsprocessen och öppna upp för reflektion.
Randi Veiteberg Kvellestad och Gunhild Vatn, Norge, skriver i den femte artikeln, The three-headed teacher in Design, Art and Craft education, om lärarstudenters övningar inom lera och broderi och hur användning av samarbetsmetoder bidrog till deras lärande. Ändrade ramar för utbildning av ämneslärare i Design, kunst og håndverk kräver mer effektiva lärandemiljöer, och författarna beskriver hur studenternas lärprocesser styrs av undervisarens tre olika roller, konstnären, läraren och forskaren med a/r/tografi som metodologisk ingång. Utifrån studenternas enkätsvar diskuteras fyra olika aspekter om undervisningsupplägget: strama ramar för uppgifter, bestämda samarbetsmetoder, lärarens handledning och fördelar och nackdelar med samarbete i estetiskt skapande processer. Författarnas konklusion är att om studenterna involveras direkt i praktiknära utbildningsforskning blir det till hjälp för att mer effektivt reflektera över läranderesultatens värde inför kommande läraryrke.
I den sjätte artikeln, Praktiknära slöjdforskning, beskriver Marléne Johanson, Sverige, likheter och skillnader i utgångspunkter, metoder, insamling, analysförfarande, dokumentationsformer och användning av resultat vid praktiknära slöjdforskning. Utifrån exempel diskuteras om forskningen handlar om slöjdrelaterad verksamhet, slöjdlärarutbildning eller skolslöjd, och om forskningen handlar om eller är genomförd i en verksamhet. Den praktiknära forskningen om slöjdämnet och den praktiknära forskning i skolans slöjdundervisning har ett större utrymme i artikeln, likaså behandlas videometod, analysförfarande och dokumentation av mikroanalyserad praktiknära slöjdforskning mer ingående. Johansson konstaterar att slöjdforskningen som presenterats och diskuterats i artikeln är ”praktiknära” på olika vis, samtidigt som exemplen speglar forskningens förutsättningar, begränsningar och möjligheter, vad som har varit tänkt att undersökas och hur det har blivit möjligt att utforskas.
Temanumrets sjunde och sista artikel, Slöjdpedagogiska grunder. Några av Linnéa Lindfors slöjdpedagogiska modeller, är skriven av Marléne Johansson, Sverige. Lindfors slöjdpedagogiska modeller är främst publicerade i pappersformat medan de saknas mer samlat digitalt. I artikeln publiceras därför, med professor emerita Lindfors tillåtelse, några av de slöjdpedagogiska modellerna med syfte att de därmed ska bli än mer tillgängliga. Val av modeller är gjorda utifrån artikelförfattarens erfarenheter och intresseområde, men de slöjdpedagogiska grunderna och modellerna är värdefulla både för nationella och nordiska utbildningar och slöjdsammanhang. Trots sin ålder menar Johansson att grundforskningens modeller är mycket användbara för nutida slöjdforskning, slöjdlärarutbildning och lärares utvecklingsarbete. Modellerna öppnar upp för att upptäcka och beskriva grunder som inte behöver utforskas på nytt, i stället kan de användas som underlag för vidare utveckling.Techneseriens första nummer publicerades 1995 (se under fliken ”Arkiv” på Techneseriens ingångssida). Rapporterna publicerades i tryckt pappersformat fram till år 2011 då temanumret Vetenskapliga perspektiv och metoder inom slöjdfältet blev det första numret som publicerades digitalt (Volym 18, Nr 1, 2011). I temanumret användes begreppet ”slöjdfältet” – i linje med Techneseriens ämnesfokus – som ett paraplybegrepp för att innefatta olika nordiska benämningar för området. Vid det första temanumret om vetenskapliga perspektiv och metoder var Marléne Johansson, Sverige, och Mia Porko Hudd, Finland, temaredaktörer. Temanumrets syfte var då – som ett komplement till allmänna forskningsmetodböcker – att publicera artiklar med ett mer uttalat fokus på hur perspektiv och metoder har använts inom det nordiska slöjdfältet.
I detta nya temanummer, Vetenskapliga perspektiv och metoder inom slöjdfältet, II, är avsikten densamma, det vill säga att med artiklarnas exempel lyfta fram hur olika perspektiv och metoder har använts och dokumenterats inom slöjdrelaterad forskning. Redaktörer för temanumret denna gång är Kari Carlsen, Norge, Marléne Johansson, Sverige, och Marie Koch, Danmark. Likt vid det första temanumret finns det även idag ett stort antal ”allmänna” metodböcker att tillgå. Vetenskapliga artiklar brukar, mer eller mindre, innehålla något om de vetenskapliga grunder och använda metoder som har använts i artikelns forskning, men det som temanumret vill fokusera är att lyfta fram hur perspektiv och metoder har nyttjats och utvecklats i relation till slöjdområdet.
Inför planeringen av temanumret var det tänkt att det nya temanumret skulle publiceras tio år efter det första, men på grund av Coronapandemin, med dess olika konsekvenser och tunga merarbeten, blir nu temanumret istället publicerat under 2022. Temanumret består av sju artiklar som med intressanta exempel speglar hur perspektiv och metoder har medverkat för att generera intressant slöjdrelaterad forskning:
I den första artikeln, Hjemmeverkstedet og endrede vilkår for kunnskapsutvikling i kunst- og håndverksfaget, beskriver Karen Brænne och Ketil Sømoe, Norge, hur undervisnings- och lärandesituationer i lärarutbildningen förändrades under Coronaepidemien med studenters arbete i hemmaverkstäder. Undersökningen genomfördes digitalt med fokusgruppsintervjuer med respektive lärare och studenter via Zoom. Datamaterialet är bland annat analyserat med utgångspunkt i Basil Bernsteins begrepp rekontextualisering, kompetensmodeller (competence models) och prestationsmodeller (performance models), och visar hur fysiska villkor ändrade ämnets innehåll. Artikeln åskådliggör intressanta resultat om hur fysiska möjligheter och begränsningar får stor betydelse för kunskapsutveckling, handledning och värdering i kunst- og håndverksfaget.
I temanumrets andra artikel, Approaching the concept of research in the 5-year teacher education programme in design, art, and crafts. An analysis of the Norwegian national curriculum regulations, skriver Laila Belinda Fauske, Norge, om vad som karaktäriserar begreppet forskning i den nya läroplanen. Utgångspunkten för analysen är en teoretisk genomgång av olika forskningsperspektiv i det transdisciplinära mastersprogrammet i Forming/Design, kunst og håndverk som etablerades i Norge under 1976. Med hjälp av summativ innehållsanalys diskuteras forskningsbegreppet i de norska nationella läroplansbestämmelserna för det nya programmet, och hur forskningsbegreppet stämmer överens med det tidigare mastersprogrammet från 1976. Fauske visar hur det tidigare mastersprogrammet var före sin tid med att inkludera kreativt arbete i kunskapsproduktionen genom skapande processer, och därmed implementera ett mer praktiskt synsätt till forskningen.
Temanumrets tredje artikel, Fra sløjd og håndarbejde til håndværk og design i den danske folkeskole og læreruddannelse, av Lisa Fälling Andersen, Danmark, redogör för hur olika tvärvetenskapliga metoder och ämnesdidaktiska analyser har använts för att kunna visa hur olika förändringsprocesser medverkade när de två skolämnena sløjd och håndarbejde blev till det danska skolämnet håndværk og design. Med utgångspunkter i författarens doktorsavhandling presenterar artikeln hur användningen av kulturteori, didaktisk teori och materiell kulturteori kan användas för att undersöka förändringsprocesser i ämnesområdet. I artikeln beskrivs hur författarens fältarbete över tid gjorde det möjligt att följa och analysera processerna i övergången när två skolämnen skulle bli till ett skolämne. Resultaten från fältarbetet synliggjorde hur det nya skolämnet formades av lärare och elever i skolans och lärarutbildningens verksamheter, men också hur ämnesområdet blev format av tidigare ämnesuppdelningar, samhällets behov, politiska beslut och internationella tendenser.
Artikel fyra, Fagdidaktisk modell; – bidrag til «den gode oppgaven»? av Anne Guro Schmidt Antun, Norge, lyfter hur arbetsuppgifter i kunst og håndverk är av praktisk och estetisk karaktär och relaterade till arbetet i verkstaden. Oftast används inga läroböcker i undervisningen vilket innebär att läraren använder mycket tid för didaktiska förberedelser och genomförande. Författaren diskuterar olika ämnesdidaktiska modeller och vad som kan innefattas i en ”god oppgave”. I artikeln skrivs en ämnesdidaktisk modell fram med idéer för läraren inför planering och genomförande av undervisning med arbetsuppgiften som grund för lärande. ”Tegneblyanten” presenteras som en ämnesdidaktisk modell för den praktiska och estetiska arbetsuppgiften. I modellens kategorier har kategorien ”verdigrunn” en central plats då den alltid ska ingå som en del i undervisnings- och bildningsprocessen och öppna upp för reflektion.
Randi Veiteberg Kvellestad och Gunhild Vatn, Norge, skriver i den femte artikeln, The three-headed teacher in Design, Art and Craft education, om lärarstudenters övningar inom lera och broderi och hur användning av samarbetsmetoder bidrog till deras lärande. Ändrade ramar för utbildning av ämneslärare i Design, kunst og håndverk kräver mer effektiva lärandemiljöer, och författarna beskriver hur studenternas lärprocesser styrs av undervisarens tre olika roller, konstnären, läraren och forskaren med a/r/tografi som metodologisk ingång. Utifrån studenternas enkätsvar diskuteras fyra olika aspekter om undervisningsupplägget: strama ramar för uppgifter, bestämda samarbetsmetoder, lärarens handledning och fördelar och nackdelar med samarbete i estetiskt skapande processer. Författarnas konklusion är att om studenterna involveras direkt i praktiknära utbildningsforskning blir det till hjälp för att mer effektivt reflektera över läranderesultatens värde inför kommande läraryrke.
I den sjätte artikeln, Praktiknära slöjdforskning, beskriver Marléne Johanson, Sverige, likheter och skillnader i utgångspunkter, metoder, insamling, analysförfarande, dokumentationsformer och användning av resultat vid praktiknära slöjdforskning. Utifrån exempel diskuteras om forskningen handlar om slöjdrelaterad verksamhet, slöjdlärarutbildning eller skolslöjd, och om forskningen handlar om eller är genomförd i en verksamhet. Den praktiknära forskningen om slöjdämnet och den praktiknära forskning i skolans slöjdundervisning har ett större utrymme i artikeln, likaså behandlas videometod, analysförfarande och dokumentation av mikroanalyserad praktiknära slöjdforskning mer ingående. Johansson konstaterar att slöjdforskningen som presenterats och diskuterats i artikeln är ”praktiknära” på olika vis, samtidigt som exemplen speglar forskningens förutsättningar, begränsningar och möjligheter, vad som har varit tänkt att undersökas och hur det har blivit möjligt att utforskas.
Temanumrets sjunde och sista artikel, Slöjdpedagogiska grunder. Några av Linnéa Lindfors slöjdpedagogiska modeller, är skriven av Marléne Johansson, Sverige. Lindfors slöjdpedagogiska modeller är främst publicerade i pappersformat medan de saknas mer samlat digitalt. I artikeln publiceras därför, med professor emerita Lindfors tillåtelse, några av de slöjdpedagogiska modellerna med syfte att de därmed ska bli än mer tillgängliga. Val av modeller är gjorda utifrån artikelförfattarens erfarenheter och intresseområde, men de slöjdpedagogiska grunderna och modellerna är värdefulla både för nationella och nordiska utbildningar och slöjdsammanhang. Trots sin ålder menar Johansson att grundforskningens modeller är mycket användbara för nutida slöjdforskning, slöjdlärarutbildning och lärares utvecklingsarbete. Modellerna öppnar upp för att upptäcka och beskriva grunder som inte behöver utforskas på nytt, i stället kan de användas som underlag för vidare utveckling
Choreographic Principles in \u27Affective Choreographies\u27
This article is based on my PhD project in artistic research, Affective Choreographies (2019), and the aim is to share this with focus on central research themes, research questions and choreographic principles developed within the practise. I will lay out two directions within affect theory; Brian Massumi’s theory of affect and Silvan Tomkins’ psychobiology of differential affects. The central research questions is “How can particular choreographic principles employed in the performances create potentiality for affect to occur amongst the audience?” Two perspectives are important to how these questions were approached; the audience as receivers of the performances where the questions were put into practise, and the idea of potentiality as something which can and cannot be actualized. The six performances created during the research period all took shape as what I have called choreography as assemblage. The choreographic assemblages contain both human and non-human movement which carry the potential for kinaesthetic transference.
Situated in choreographic assemblages and using kinaesthetic transference as a tool, three main choreographic principles were developed and employed through my research: minimal composition: slowness and repetition, multi-referencing and performer as matter. A particular focus is the affective potentiality within each choreographic principle and how these principles operate both within the realm of Massumian affect as well as within Tomkins School affect. This implies a blurring of the division between the two or working them simultaneously, something which might be a theoretical impossibility but still, I claim, possible in practise.
Cover image from Ingri Fiksdal\u27s work Shadows of Tomorrow. Photo: Anders Lindén ©.This article is based on my PhD project in artistic research, Affective Choreographies (2019), and the aim is to share this with focus on central research themes, research questions and choreographic principles developed within the practise. I will lay out two directions within affect theory; Brian Massumi’s theory of affect and Silvan Tomkins’ psychobiology of differential affects. The central research questions is “How can particular choreographic principles employed in the performances create potentiality for affect to occur amongst the audience?” Two perspectives are important to how these questions were approached; the audience as receivers of the performances where the questions were put into practise, and the idea of potentiality as something which can and cannot be actualized. The six performances created during the research period all took shape as what I have called choreography as assemblage. The choreographic assemblages contain both human and non-human movement which carry the potential for kinaesthetic transference.
Situated in choreographic assemblages and using kinaesthetic transference as a tool, three main choreographic principles were developed and employed through my research: minimal composition: slowness and repetition, multi-referencing and performer as matter. A particular focus is the affective potentiality within each choreographic principle and how these principles operate both within the realm of Massumian affect as well as within Tomkins School affect. This implies a blurring of the division between the two or working them simultaneously, something which might be a theoretical impossibility but still, I claim, possible in practise.
Cover image from Ingri Fiksdal\u27s work Shadows of Tomorrow. Photo: Anders Lindén ©
Discovering the effect metrics for innovation projects
Working life-integrated innovation projects have become a common part of education. An innovation project is a social phenomenon of learning that brings the competence of several individuals together in a social process through which a novel idea is turned into practical reality to convey value to its users. University–industry innovation collaboration research has mainly understood the role of the university as a partner responsible for research. However, these projects are often based on student teamwork, an open challenge from real working life and a predefined intention to produce a concrete, novel, and innovative product, service, or new operating model into use. The outcomes are meant to be taken into use to convey value for business and society. A paucity of empirical research exists on the development and assessment of these innovation education programs based on their effects on the surrounding society. The variables that are important in studying the effects of innovation education projects on surrounding society, participating companies, and organisations must be identified. In this study, a set of effect measurement scale variables were discovered through a document analysis and focus group interviews. The findings imply the importance of recognising the effects of the project both on the clients\u27 and their organisations\u27 goals (project output, benefits of participation, and what survives) and the wider impact of the projects on the surrounding society (impacts on the daily lives of citizens; well-being and health; economy, ecology, digitalisation; and social matters). Thus, a preliminary impact assessment model is suggested.
Keywords: Innovation project, university-industry collaboration, impact, higher education, innovation pedagogy, document analysis, focus groupWorking life-integrated innovation projects have become a common part of education. An innovation project is a social phenomenon of learning that brings the competence of several individuals together in a social process through which a novel idea is turned into practical reality to convey value to its users. University–industry innovation collaboration research has mainly understood the role of the university as a partner responsible for research. However, these projects are often based on student teamwork, an open challenge from real working life and a predefined intention to produce a concrete, novel, and innovative product, service, or new operating model into use. The outcomes are meant to be taken into use to convey value for business and society. A paucity of empirical research exists on the development and assessment of these innovation education programs based on their effects on the surrounding society. The variables that are important in studying the effects of innovation education projects on surrounding society, participating companies, and organisations must be identified. In this study, a set of effect measurement scale variables were discovered through a document analysis and focus group interviews. The findings imply the importance of recognising the effects of the project both on the clients\u27 and their organisations\u27 goals (project output, benefits of participation, and what survives) and the wider impact of the projects on the surrounding society (impacts on the daily lives of citizens; well-being and health; economy, ecology, digitalisation; and social matters). Thus, a preliminary impact assessment model is suggested.
Keywords: Innovation project, university-industry collaboration, impact, higher education, innovation pedagogy, document analysis, focus grou
Approaching the concept of research in the 5-year teacher education programme in design, art, and crafts: An analysis of the Norwegian national curriculum regulations
In 1976, a master’s programme in art and design education was established at two pedagogical institutions in Norway. The programme can be seen as the first step in developing field-specific research education for professional teachers in the field. The programme was implemented without parallels at the universities and thus lacked an established research tradition on which to rely. The master’s programme has retrospectively been described as transdisciplinary in nature. This mode of knowledge production encourages disciplinary crossing and the study of reality from multiple angles. By 2023, at the latest, a 5-year teacher education programme for practical and aesthetic subjects, including design, art, and crafts, will be implemented in Norway. In this article, the concept of research, as it appears in the Norwegian national curriculum regulations for the upcoming programme, is analysed through a summative content analysis. The analysis addresses the questions of what characterises the concept of research in the national curriculum regulations and how the concept of research corresponds to the legacy of the original master’s programme established in 1976. Among the findings is that both profession-oriented research and artistic development work are acknowledged as research in the curriculum regulations, which agrees with both original ideas of the master’s in art and design education and transdisciplinary knowledge production. Teamwork as part of research appears to be an area for further development. This analysis suggests drawing on transdisciplinarity as well as experiences from ‘educational practice’ in teacher education in the further development of the concept of research.In 1976, a master’s programme in art and design education was established at two pedagogical institutions in Norway. The programme can be seen as the first step in developing field-specific research education for professional teachers in the field. The programme was implemented without parallels at the universities and thus lacked an established research tradition on which to rely. The master’s programme has retrospectively been described as transdisciplinary in nature. This mode of knowledge production encourages disciplinary crossing and the study of reality from multiple angles. By 2023, at the latest, a 5-year teacher education programme for practical and aesthetic subjects, including design, art, and crafts, will be implemented in Norway. In this article, the concept of research, as it appears in the Norwegian national curriculum regulations for the upcoming programme, is analysed through a summative content analysis. The analysis addresses the questions of what characterises the concept of research in the national curriculum regulations and how the concept of research corresponds to the legacy of the original master’s programme established in 1976. Among the findings is that both profession-oriented research and artistic development work are acknowledged as research in the curriculum regulations, which agrees with both original ideas of the master’s in art and design education and transdisciplinary knowledge production. Teamwork as part of research appears to be an area for further development. This analysis suggests drawing on transdisciplinarity as well as experiences from ‘educational practice’ in teacher education in the further development of the concept of research
Kommunicera estetiska dimensioner: Didaktiska ledtrådar i digital visning av slöjdutställning
Både elever och lärare tycker att det är svårt att kommunicera kring estetiska dimensioner hos slöjdföremål och bristen på kommunikation kring detta kan påverka lärarnas möjligheter att inspirera, handleda och bedöma elever i slöjdprocessen. Studiens syfte är att undersöka hur estetiska dimensioner i slöjdföremål kan kommuniceras och hur det kan komma till nytta i slöjdundervisningen. Ett klipp från en filmad, digital visning av en slöjdutställning har analyserats ur ett intra-aktivt pedagogiskt perspektiv med hjälp av begrepp från bildsemiotik och socialsemiotiken. Genom att identifiera utställningsguidens verbala och icke-verbala resurser och hur dessa intra-agerar med varandra i samspel har fem områden som är till hjälp vid presentation av slöjdföremål identifierats: 1) Rummet, 2) Beröra och hantera, 3) Icke-verbala medspelare, 4) Urvalet och 5) Egna erfarenheter. De sätt som dessa områden påverkar kommunikation kring ett slöjdföremål kan överföras från utställningskontexten till slöjdundervisningen. De fem områdena kan därmed ses som didaktiska ledtrådar för att synliggöra estetiska dimensioner och de kan ha potential att underlätta kommunikation kring estetiska dimensioner i slöjdundervisningen. Ledtrådarna pekar på att det är andra aspekter än enbart det verbala som samspelar för att stärka kommunikationen.
Keywords: slöjd, kommunikation, estetiska dimensioner, intra-aktiv pedagogik, socialsemiotik, materiella yttrandenBåde elever och lärare tycker att det är svårt att kommunicera kring estetiska dimensioner hos slöjdföremål och bristen på kommunikation kring detta kan påverka lärarnas möjligheter att inspirera, handleda och bedöma elever i slöjdprocessen. Studiens syfte är att undersöka hur estetiska dimensioner i slöjdföremål kan kommuniceras och hur det kan komma till nytta i slöjdundervisningen. Ett klipp från en filmad, digital visning av en slöjdutställning har analyserats ur ett intra-aktivt pedagogiskt perspektiv med hjälp av begrepp från bildsemiotik och socialsemiotiken. Genom att identifiera utställningsguidens verbala och icke-verbala resurser och hur dessa intra-agerar med varandra i samspel har fem områden som är till hjälp vid presentation av slöjdföremål identifierats: 1) Rummet, 2) Beröra och hantera, 3) Icke-verbala medspelare, 4) Urvalet och 5) Egna erfarenheter. De sätt som dessa områden påverkar kommunikation kring ett slöjdföremål kan överföras från utställningskontexten till slöjdundervisningen. De fem områdena kan därmed ses som didaktiska ledtrådar för att synliggöra estetiska dimensioner och de kan ha potential att underlätta kommunikation kring estetiska dimensioner i slöjdundervisningen. Ledtrådarna pekar på att det är andra aspekter än enbart det verbala som samspelar för att stärka kommunikationen.
Keywords: slöjd, kommunikation, estetiska dimensioner, intra-aktiv pedagogik, socialsemiotik, materiella yttrande
Kunstens muligheter i spesialpedagogisk arbeid
Antologien Kunstens muligheter i spesialpedagogisk arbeid er et høyaktuelt og viktig bidrag til arbeidet med å løfte mulighetsrommet som kunst og kulturfagene bidrar med for barn og unge med spesielle behov. Forfatterne, med representanter fra ulike kunstformer, spesialpedagoger og faglærere innen kunstfag gir leserne innblikk i verdifulle erfaringer og kompetanser og gir inspirasjon for videre kunstnerisk arbeid rettet mot målgruppen. De kreative prosessene og «settingene» kan vanskelig kopieres fra prosjekt til prosjekt men antologiens forskningsbaserte artikler fra praksisfeltet bør være på litteraturlisten for en rekke utdanninger. Alle barn og unge bør få muligheten til å sanse, uttrykke følelser og oppleve mestring og læring gjennom deltakelser i kunst og kulturfaglige prosjekt.
Wondering into the Subjunctive: A Commentary on Thought in Motion
November 16, 2021
Thinking with the papers in this special issue has been an intense spiritual experience. It is true that for me reading and writing are transmorphic events. The words move into my body, get into my veins, move about, lodge themselves into my stomach and vibrate and mix with memories, molecules, muscles, and thoughts in a sort of flurry that seems rather uncontrollable. I dream about words, lines, and ideas written in this special issue. Language itself is not isolated material; I do not hide out to write or read or cut myself off from the rest of the world to interact with words; they instead become part of me, part of my limited world, the things I eat and drink and shower with. Still, I grapple for words and language to come back when I need to harness them because I stutter and murmur; I\u27m klutzy, drop things inadvertently and leave the kitchen counter dirty after eating lunch. It is as if I still need to beg for permission to use them when I write, to promise to treat words and sentences with care; and still I need to prove myself with language; it demands my trust; holding onto words and placing them in proper order can seem like trying to carry a plastic bag full of eggs home from a crowded market
Hanging-out-knowing: The potential of dwelling with our affective landscapes of research-creation
In this paper, I approach knowing as a spatial practice of dwelling with one’s affective landscapes of inquiry to think with Erin Manning’s idea of research-creation as immanent critique. ‘Landscape’ is re-defined in a nonrepresentational frame to include the various materialities with which we sense and see. To approach research-creation as a joint-action with the landscape, I turn to my native language, Finnish, in which being is referred to as pre-individual with the passive form of ‘to be’: ollaan. I build the argument by discussing my research with young people on their hanging out practices. Movement without destination, attuning to the landscape, can be taken as an energizing technique of relation: an encouragement to follow the call of the unfolding world. In this experimental way of being together, new worlds and selves emerge in encounters. ‘Hanging-out-knowing’ arises from moments of hesitation that challenge what is known