Pubmedia Jurnal Penelitian Tindakan Kelas Indonesia
Not a member yet
4771 research outputs found
Sort by
Från lågstadiet till mellanstadiet : En studie om överlämnandet av elever i läs- och skrivsvårigheter från årskurs 3 till årskurs 4
No full textVår studie undersökte hur mottagande enhet på mellanstadiet beskrev överlämnandet från årskurs 3 till årskurs 4 gällande elever i läs- och skrivsvårigheter. Resultaten visade att överlämningarna inte var likvärdiga, genom att informationen om eleverna som befann sig i läs- och skrivsvårigheter skiljde sig åt. Alla respondenter efterfrågade eller lyfte vikten av detaljrika innehåll gällande vilka svårigheter det handlade om, hur långt eleverna hade kommit i sin utveckling samt på vilket sätt undervisningen hade utformats för att möta behovet hos elever som befann sig i läs- och skrivsvårigheter. Vidare framkom det att kompetensen hos både avlämnande och mottagande enhet var en nyckelroll i hur detaljrikt överlämnandet var. Speciallärarens roll belystes som oerhört viktig med sin spetskompetens gällande läs- och skrivsvårigheter, och var hyllad där speciallärare fanns att tillgå, samt saknad och efterfrågad där speciallärare saknades
Direct Data-Driven and Model-Based Control Design for an Autonomous Bicycle
No full textAutonomous bicycles constitute challenging benchmark systems for control, due to their nonlinear, non-holonomic, and in general, underactuated, open-loop unstable dynamics. Traditional model-based controllers such as proportional-integral-derivative (PID) controllers and linear quadratic regulators (LQRs) can stabilize the bicycle, but rely on simplified models that may not capture unmodelled and time-varying effects. In contrast, recent direct data-driven control methods based on Willems’ fundamental lemma bypass explicit modelling, yet typically assume linear time-invariant dynamic systems and require persistently exciting inputs that are difficult to apply safely on unstable systems. This thesis investigates how traditional model-based and direct data-driven control methods can be used, and combined, to balance and guide an autonomous bicycle using mainly steering actuation as input. First, PID, LQR, fuzzy controller, feedback linearization (FL), and direct data-driven controllers are designed and compared in high-fidelity simulations and experiments on an autonomous bicycle. The results show that classical model-based controllers provide strong baselines, while direct data-driven controllers can enhance performance when combined with classical controllers. Second, a unified framework is proposed in which an inner-loop FL controller stabilizes and partially linearizes the bicycle, and an outer-loop direct data-driven controller operates on the FL-stabilized system. Two different types of direct data-driven methods are evaluated in this setting: a static, nonlinear controller and the Data-enabled Policy Optimization (DeePO) algorithm. Third, the DeePO algorithm is analysed and modified to mitigate state perturbations, leading to a perturbation-free variant studied on LTI systems. Finally, a model-based PID–MPC trajectory tracking scheme is compared with a data-driven framework relying on Data-enabled Predictive Control (DeePC) for trajectory tracking, combined in a cascade architecture with the FL-DeePO setup. Simulations show that while PID–MPC achieves better tracking accuracy, the data-driven cascade attains successful trajectory tracking without relying on an explicit dynamic model.Autonoma cyklar utgör utmanande riktmärkessystem för reglering, på grund av sin icke-linjära, icke-holonoma och i allmänhet underaktuerade, öppen-slinga-instabila dynamik. Traditionella modellbaserade regulatorer, såsom proportional–integral–derivata-regulatorer (PID) och linjärt kvadratiska regulatorer (LQR), kan stabilisera cykeln, men bygger på förenklade modeller som inte nödvändigtvis fångar omodellerade och tidsvarierande effekter. I kontrast till detta kringgår nyare direkta data-drivna regleringsmetoder baserade på Willems fundamentallemma explicit modellering, men antar typiskt linjära tidsinvarianta dynamiska system och kräver ständigt exciterande insignaler som är svåra att tillämpa på ett säkert sätt på instabila system. Denna avhandling undersöker hur traditionella modellbaserade och direkta data-drivna regleringsmetoder kan användas, och kombineras, för att balansera och guida en autonom cykel med huvudsakligen styraktuering som indata. För det första konstrueras PID-, LQR-, fuzzyregulatorer, feedbacklineariseringsregulatorer (FL) samt direkta data-drivna regulatorer, vilka jämförs i högfidelitets-simuleringar och experiment på en autonom cykel. Resultaten visar att klassiska modellbaserade regulatorer utgör starka riktmärken, medan direkta data-drivna regulatorer kan förbättra prestandan när de kombineras med klassiska regulatorer. För det andra föreslås ett enhetligt ramverk där en innerloop-FL-regulator stabiliserar och delvis lineariserar cykeln, medan en ytterloop-regulator baserad på direkt data-driven reglering verkar på det FL-stabiliserade systemet. Två olika typer av direkta data-drivna metoder utvärderas i denna konfiguration: en statisk, icke-linjär regulator och algoritmen Data-enabled Policy Optimization (DeePO). För det tredje analyseras DeePO-algoritmen och modifieras för att motverka tillståndsstörningar, vilket leder till en perturbationsfri variant som studeras på linjära tidsinvarianta (LTI) system. Slutligen jämförs ett modellbaserat PID–MPC-upplägg för banföljning med ett data-drivet ramverk som bygger på Data-enabled Predictive Control (DeePC) för banföljning, kombinerat i en kaskadarkitektur med FL–DeePO-strukturen. Simuleringar visar att PID–MPC uppnår bättre uppföljningsnoggrannhet, medan den data-drivna kaskaden uppnår lyckad banföljning utan att förlita sig på en explicit dynamisk modell
Towards An Improved β-factor Estimation for Safety-Critical Railway Systems
No full textIndustries rely on a variety of safety-critical systems, such as signaling systemsin railways and fire protection systems in nuclear plants. These systems performsafety functions to protect against undesired and harmful events. Therefore, thefailure or malfunction of these systems has serious consequences, includingloss of life, environmental damage, and property destruction. Hence, to achievehigh reliability of these systems, it is common practice to include redundancyto ensure system functioning despite individual component failure. In particular,Common Cause Failures (CCF) pose a significant threat to these systemsas they can cause multiple components to fail simultaneously due to a singleunderlying root cause. Thus, quantifying CCF is crucial in probabilistic failureanalysis, i.e., the evaluation of the likelihood of system failures and theirpotential consequences in safety-critical industries. For quantifying CCF, explicit and implicit methods are available. Explicitmethods model each failure event in detail, including its possible causes andcombinations, to directly represent the dependencies and interactions among thesystem components. In contrast, implicit methods avoid modeling individualfailure events and instead rely on aggregate parameters to account for dependenciesamong components and their impact on system reliability. These models areadvantageous when CCF are not directly observable at the component level, suchas those arising from systematic issues related to design, operational practices,or environmental influences, commonly referred to as residual causes. Severalimplicit models are available, including the α-factor model, which distributescommon cause failures among components based on their conditional probabilities,and the Binomial Failure Rate model, which estimates the probability of multiple component failures using a binomial distribution approach. However,the most widely adopted approach across industries such as nuclear, railway,and process sectors is the β-factor model. The international functional safety standard, IEC 61508, provides a methodologyto estimate the β-factor, applicable in a wide range of safety-criticalindustries. In this methodology, scores are derived from expert-designed checklistquestions, answered based on aspects such as system design, implementation,and operational practices. The scores are aggregated across a relevant, thoughlimited, set of defense measures and mapped to estimate the overall β-factor,representing the fraction of failures caused by common causes. The methodologyrelies on generic assumptions and is closely tied to the original checklistquestions, reflecting the technologies available when the standard was written.Although this enables broad application without requiring detailed CCF datafor every system, it often produces conservative estimates, which can lead tounnecessary design features or safety measures that increase system complexityand cost. It also limits practitioners’ ability to account for factors from emergingtechnologies or updated practices that could influence the β-factor accuracy. This thesis explores how the β-factor estimation methodology outlined inIEC 61508 can be adapted to strengthen its applicability within the railwayindustry. The work begins by identifying a foundational gap in the literature:the absence of a comprehensive and structured overview of existing β-factormodels. A literature review was conducted, identifying 20 distinct models andorganizing them to support accurate and efficient application. Building on thisfoundation, the thesis proposes an extensible β-factor estimation methodologythat incorporates a new set of checklist questions and a structured scoringsystem. This extension improves flexibility, allowing the methodology to betteraccommodate emerging technologies and evolving safety practices. Furthermore,the applicability of the defense measures of IEC 61508 is critically evaluatedusing historical safety data from the railway industry. The analysis reveals thatoperational factors are the primary contributors to CCF, contrasting with theemphasis of the standard on design-focused defenses. These findings underscorethe need for industry-specific strategies and support the development of a morecontext-aware β-factor methodology
Föräldraskap och skärmtid : Hur oro, strategier och omgivningsfaktorer formar småbarns digitala vanor
No full textStödjande och ersättande AI-användning och studenters motivation i högre utbildning utifrån självbestämmandeteorin
No full textDen snabba utvecklingen av generativ artificiell intelligens (AI) har skapat både möjligheter och utmaningar för studenters lärande. Tidigare forskning visar varierande resultat kring sambandet mellan AI-användning och motivation. Syftet med denna studie var att undersöka relationen mellan stödjande och ersättande AI-användning och studenters motivation, med fokus på upplevd autonomi och kompetens utifrån självbestämmandeteorin. Studien genomfördes som en kvantitativ enkätundersökning bland 126 universitetsstudenter, där AI-användning operationaliserades som stödjande respektive ersättande. Resultaten visade att stödjande AI-användning var positivt relaterad till både autonomi och kompetens, medan ersättande användning var negativt relaterad till upplevd kompetens. Samtidigt indikerade självrapporterade diskrepanser att gränsen mellan dessa användningsformer kan vara flytande. Resultaten indikerade att AI:s psykologiska konsekvenser främst beror på användningens kvalitet och kontext snarare än dess omfattning. Studien underströk vikten av framtida forskning som fokuserar på användningsprocesser och kontextuella faktorer, snarare än att förstå AI-användning i termer av entydigt positiva eller negativa effekter
Att vårda personer med demens på vårdavdelning : Ur ett sjuksköterskeperspektiv
No full textBakgrund: Demensvård på somatiska vårdavdelningar präglas av en spänning mellan akutsjukvårdens krav på effektivitet och behovet av relationellt och individanpassat omhändertagande. Kognitiv svikt, responsiva beteenden och komplexa vårdbehov innebär särskilda utmaningar för sjuksköterskor i denna kontext. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med demenssjukdom på vårdavdelning. Metod: En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ inriktning genomfördes. Tolv vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ och kvantitativ design analyserades genom tematisk syntes, där även kvantitativa resultat beaktades i form av förekomst, frekvens och mönster. Resultat: Fyra teman identifierades: kompetens, tid, etiska utmaningar och strategier. Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde bristande demensspecifik kompetens, tidsbrist och en vårdmiljö som försvårade trygghet och kontinuitet. Kvantitativa studier visade att begränsningsåtgärder och farmakologiska interventioner förekom relativt frekvent, medan icke-farmakologiska strategier användes mer varierande. Kliniska och etiska utmaningar, såsom smärtbedömning och agitation, bidrog till moralisk stress. Slutsats: Utmaningarna var huvudsakligen systemiska. För att möjliggöra säker och personcentrerad demensvård krävs kliniknära utbildning, strukturerad handledning, demensanpassade miljöer och organisatoriskt stöd.Background: Dementia care in acute somatic hospital wards is characterised by tension between efficiency demands and the need for relational, person-centred care. Cognitive impairment and responsive behaviours create complex challenges for nurses. Aim: The aim of the study was to describe nurses’ experiences of caring for people with dementia in hospital wards. Method: A systematic literature review with a qualitative approach was conducted. Twelve scientific articles with qualitative and quantitative designs were analysed using thematic synthesis, including quantitative findings related to frequency and patterns of care practices. Results: Four themes were identified: competence, time, ethical challenges and strategies. Nurses experienced insufficient dementia-specific competence, time constraints and care environments that hindered continuity and safety. Quantitative findings indicated frequent use of restrictive and pharmacological interventions, while non-pharmacological strategies were applied inconsistently. Ethical challenges related to pain assessment and agitation contributed to moral distress. Conclusion: The challenges were mainly systemic. Safe and person-centred dementia care requires clinical education, structured supervision, dementia-friendly environments and organisational support
Organisational Conditions Shaping Spatial Planning Practice : An Ethnographic Study of Planners’ Work with Urban Segregation
No full textThis thesis examines how the role of spatial planners is shaped by organisational constraints within the everyday practices of a local planning authority. Spatial planners are key actors in navigating diverse interests and stakeholders to promote sustainable development. This role is particularly significant in an era of climate change and growing social inequity where understanding the scope of action available to spatial planners in addressing complex issues is crucial. The role has previously been studied and discussed through various normative and theoretical lenses, as well as from institutional perspectives. This thesis contributes to previous research by exploring organisational micro-practices which underpin the everyday work of spatial planners. The empirical focus is on urban segregation, a complex, cross-sectoral issue faced by spatial planning practitioners. Previous studies show how policy ambitions concerning urban segregation often face obstacles when moving from strategic processes to operative spatial planning practice. Here, organisational constraints rooted in a mix of governance ideas are argued to be critical to understand how contextual and practical aspects of everyday work shape the enactment of the spatial planner role. To gain the necessary closeness and contextual understanding of spatial planners’ work situations, this thesis is based on a five-year ethnographic case study of a local planning authority. The case is Borlänge municipality, a mid-sized municipality in Sweden, where I have worked as a spatial planner in parallel with my doctoral studies. Everyday observations, tensions, and reflections from being part of the spatial planning department were documented in a field diary and complemented by semi-structured interviews, focus groups, and document studies. With the aim of understanding how organisational conditions shape the role of public spatial planners in practice, the guiding question is: How is the role of spatial planners shaped through everyday practices in a municipal organisation when working with a cross-sectoral issue such as urban segregation? The results of the case study are presented in three papers. Paper I addresses the discrepancy between strategic and operational work to reduce urban segregation through spatial planning by analysing the work of three groups of practitioners within the organisation. The findings show how an organisational deadlock emerges when different governance ideas influence the work among strategists, managers, and spatial planners in varying ways, preventing ambitions to reduce urban segregation from being operationalised through spatial planning. Paper II discusses challenges arising when governance ideas associated with an urban development project meet the established municipal organisation for the first time, revealing organisational inertia. The results show an organisational inability expressed through the lack of resource allocation and formalisation of the studied project, as well as an unwillingness to do so rooted in both urban development projects ideological dependency on attractiveness and the local organisational context. The focus of paper III is on understanding how the actions of spatial planners are shaped by the tension between differing conceptions of the planners’ role and the organisational context within a municipality. Two approaches to spatial planning are identified based on the studied case, showing how an integrative holistic approach to issues such as urban segregation is marginalised through responsibility redistribution and discursive practices, in favour of an administrative task oriented approach aligned with Neoliberal ideals concerning the role of spatial planners. Based on the findings formulated in the papers, three planner personas are identified (the democracy worker, the enabler and the sustainability worker), shaped through different practices within the municipal organisation. However, a paradox emerges in that none of the personas are fully enabled within the hybrid municipal organisation. The thesis contributes to previous debates by concretising the tensions brought by parallel governance ideas and planning ideals manifested in organisational structures. To further understand the organisational constraints and challenges involved in municipal spatial planning, the term multi-level hybridity is introduced. This concept highlights how hybridity, in the meaning of parallel, conflicting, and equally valid ideas of how work should be done, exists at several analytical levels; and contributes to the status quo in public planners’ work situations, where complex issues such as urban segregation become separated from the spatial planner’s role
Hur upplever sjuksköterskor vårdandet i livets slutskede? : En beskrivande litteraturöversikt
No full textBackground: Even though palliative care at the end of life encompasses a holistic perspective with a focus on the patient and involving relatives, deficiencies in care are experienced from a patient and relative perspective. Patients report that negative treatment may lead to a loss of dignity. Laws and policy documents target the work of nurses, where nurses are responsible for individualizing care to promote self-determination and quality of life, preserve dignity and relieve symptoms in end-of-life care. Aim: To describe nurses’ experiences of palliative care at the end of life. Method: A general literature review based on articles with qualitative, quantitative and mixed-method designs. Results: Nurses experienced several obstacles in end-of-life care, but also opportunities. Lack of time, staff shortages and lack of knowledge emerged as clear obstacles, while expanding education was seen as an opportunity for the future. In addition, relatives, communication and team collaboration were perceived to be both opportunities and obstacles for patient care at the end of life. Conclusion: Increased education is needed for nurses in the field and organizational factors such as lack of time and staff shortages were obstacles to the implementation of good care at the end of life. Therefore, it is important to further investigate these factors in order to enable the best possible care at the end of life.Bakgrund: Palliativ vård i livets slutskede omfattas av ett holistiskt perspektiv med fokus på patienten och involvering av närstående. Trots detta upplevs brister i vårdandet utifrån ett patient- och närståendeperspektiv. Patienter upplever att negativt bemötande leder till undertryckande av värdighet. Lagar och styrdokument riktar sig mot sjuksköterskans arbete där sjuksköterskorna ansvarar för att individanpassa vården för att främja självbestämmande och livskvalitet, bevara värdighet och lindra symtom i vård i livets slutskede. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av palliativ vård i livets slutskede. Metod: En allmän litteraturöversikt som utgår från artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixad metod design. Resultat: Sjuksköterskor upplevde flera hinder vid vård i livets slutskede, men även möjligheter. Tidsbrist, personalbrist och bristande kunskap framkom som tydliga hinder medan utökande av utbildning ansågs vara en möjlighet för framtiden. Dessutom upplevdes närstående, kommunikation och teamsamverkan kunna utgöra både möjligheter och hinder för patientens vård i livets slutskede. Slutsats: Det krävs mer utbildning hos sjuksköterskor inom området och organisatoriska faktorer som tidsbrist och personalbrist utgjorde hinder för genomförandet av god vård i livets slutskede. Därför är det betydelsefullt att vidare utreda dessa faktorer för att kunna möjliggöra så god vård som möjligt i livets slutskede
Från oro till möjlighet : En studie om hur lärare och speciallärare definierar och arbetar med matematikängslan
No full textDenna studie genomfördes med syfte att undersöka hur lärare och speciallärare beskriver matematikängslan samt hur de arbetar med elever i dessa svårigheter. Studien syftar även till att öka kunskapen kring vilka pedagogiska strategier och förhållningssätt som lärare och speciallärare upplever vara verksamma i mötet med dessa elever, för att deras matematikutveckling ska lyckas. En kvalitativ metod har använts och informationen har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Urvalet bestod både av undervisande lärare och speciallärare från olika skolor. Resultatet visar att matematikängslan beskrivs som en form av matematiksvårighet samt ett laddat begrepp som kännetecknas av oro, rädsla och stress. Det visar också att faktorer som tidigare erfarenheter, relationer samt undervisningsstrategier påverkar matematikängslan. Slutsatsen är att det behövs ett stödjande förhållningssätt till dessa elever och att undervisningen anpassas samt att ha ett tillåtande klassrumsklimat är viktigt för att minska matematikängslan
Adaptations in reading instruction in the Swedish subject for pupils in grades F-3 : An interview study
No full textDenna studie undersökte vilka anpassningar i läsundervisningen inom svenskämnet för F-3 somanvänds i grupp, helklass och individuellt. Studien utgick från en beskrivande kvalitativ ansatsdär författarna genomförde individuella semistrukturerade intervjuer. Studien hade ettmålinriktat snöbollsurval där åtta lärare från tre olika skolor i Mellansverige deltog.Intervjuerna spelades in samt transkriberades och analyserades utifrån en tematisk analys.Resultatet presenteras utifrån fem teman: Identifiering av lässvårigheter, Anpassadläsundervisning, Läsinlärningsmodeller, Läsinlärningsmetoder och Uppföljning avanpassningar. En diskussion skrevs utifrån resultat och metod, samt en teoretiskanalys.Slutsatsen av denna studie var att lärarna tenderade att använda liknande anpassningar,inlärningsmetoder och modeller i läsundervisningen inom svenskämnet