Swedish Defence University
Not a member yet
3733 research outputs found
Sort by
Comprehensive Shield 2025 : An Explorative Study of the Impact of Artificial Intelligence on the Operations Planning Process (Final Report)
This study marks a historic milestone: the first joint artificial intelligence (AI)-enabled operational planning experiment conducted by the Norwegian DefenceUniversity College (NDUC) and the Swedish Defence University (SEDU). Integratedinto Exercise Comprehensive Shield 2025 (CS25), the study explored the practicaland pedagogical implications of using AI-based decision support systems (DSS) inmilitary planning during professional military education (PME). The studyexplored AI’s influence on planning, time efficiency, cognitive load, educationalimpact, and user attitudes
Expanding the Military Safety Climate Questionnaire (MSCQ)
This study aimed to identify additional safety climate factors by re-examining items previously excluded from two earlier studies on the Swedish Armed Forces. Several excluded items were originally designed to capture features of high-reliability organizations (HROs), particularly relevant in command and control (C2) environments. Using exploratory factor analysis (EFA), a new factor labeled Safety Improvement was identified and validated through confirmatory factor analysis (CFA) on a new sample drawn from a Swedish regiment. The CFA demonstrated acceptable model fit indices. The new factor was integrated into the Military Safety Climate Questionnaire (MSCQ), and its compatibility with the Nordic Safety Climate Questionnaire (NOSACQ-50) was tested. The Safety Improvement factor captures how military personnel engage in reflection, learning, and procedural adaptation—practices critical to effective and safe command and control. These findings underscore that safety climate tools designed for both military and civilian use may overlook key dimensions unique to the military, such as decentralized decision-making and adaptive coordination under pressure. As such, this revised instrument supports not only peacetime safety management but also enhances operational readiness by identifying safety-related vulnerabilities, reducing risk during crises and combat situations
The need for reliable RAM regarding the next generation of Main battle tanks
Efter att kriget i Ukraina övergått till ett utnötningskrig har det lett till ett ökat behov av att minska förluster av stridsvagnar. Ett sätt att minska förlusterna är att öka den tekniska tillgängligheten genom att öka driftsäkerheten. Tidigare forskning visar på möjligheten och behovet att öka den tekniska tillgängligheten, samt att negativa konsekvenser orsakas av att inte prioritera teknisk tillgänglighet. Detta arbete ska besvara följande frågeställning: Vilka faktorer ska beaktas i designprocessen av delsystemen på nästa generation stridsvagn för att öka driftsäkerheten i syfte att höja den tekniska tillgängligheten utan att minska systemets militära nytta? För att kunna besvara arbetets frågeställning genomfördes litteraturstudier på relevant litteratur samt två ostrukturerade intervjuer. Resultatet av detta arbete visar att systemkritiska subsystem bör vara mekaniskt enkla och enkelt utbytbara. Nyttjande av gasturbinmotor och teknologi från den civila marknaden bidrar till bättre driftsäkerhet; men beroende på omständigheterna producerar detta inte alltid militär nytta.Since the war in Ukraine has turned into an attritional war, the need to limit losses of MBT has increased. One way to limit losses of MBT:s is to improve its reliability, availability and maintainability. Previous research shows the importance of RAM and the need to improve it, and shows the danger of not prioritizing RAM. The purpose of this work is to examine which factors to take into account in the design of subsystems for the next generation MBT, in order to improve RAM. In order to answer the query of this work, a literature study on relevant literature as well as two unstructured interviews were done. The result of this thesis shows that system-critical subsystems should be mechanically simple and easily replaceable. The usage of a gas turbine engine, as well as technology from the civilian market, also contribute to improved RAM; even though these choices might not produce military effect depending on the circumstances
Defensiv krigföring under Slaget vid Tali-Ihantala : En kvalitativ teorikonsumerande fallstudie om Finlands försvar vid Slaget vid Tali-Ihantala utifrån The Modern System Theory
In 1944 Finland was once again faced against the might of the Soviet Union during the Continuation War, now on the offensive. After reaching the third line of defence, the Soviets were defeated at the decisive battle of Tali-Ihantala – despite being numerically superior. There exist several theories regarding success of battles focusing on different aspects. Most theories have dedicated the success to either numerical- or material superiority. The purpose of this study is to examine how the Finnish defence of the battle of Tali-Ihantala can be understood by applying the Modern System Theory by Stephen Biddle. The theory uses force employment as the biggest contributing factor to success. The Russian invasion of Ukraine has increased attention on warfare tactics and the new operational context for the Swedish Armed Forces. The operational environment of eastern Finland is roughly the same as that of Tali-Ihantala, and we are also expected to face a locally materially- and numerically superior enemy. The scientific research regarding the battle has focused on overarching themes rather than tactical or operational principles. The explanatory models that address the outcomes of battles at the tactical level are not aligned with each other, or the result of this battle. The result of the study concludes that the Finnish victory during the battle of Tali-Ihantala can be party understood through the lenes of the Modern System Theory’s defensive aspects. Hence providing a stepping stone for further research regarding the Finnish victory, thus fulfilling its purpose
Försvarsmakten upprustas men framtidens officerare vill sluta : ovälkommet beteende och låg motivation på Militärhögskolan Karlberg
Unwelcome behavior is within the Swedish Armed Forces unacceptable and is to be prevented. Sweden has received new tasks that involve not only the defense of Swedish territory but also that of allied nations against armed attacks. Therefore, more officers are needed to meet the new demands, threats and tasks. Motivation is a key factor in retaining personnel, especially now during a time of organizational growth. This thesis examines through a quantitative survey, how unwelcome behavior affects the motivation to work within the Armed Forces among cadets in their first, second and third year of the officer´s program at the Karlberg Military Academy. The result is analyzed using the Self-determination theory and shows that cadets who have observed or been subjected to unwelcome behavior, regardless of type or context, experience a negative impact on their motivation to study at Karlberg and to work within the Armed Forces. However, the degree to which motivation is affected varies depending on who is subjected, by whom and in what situation. Female cadets are slightly overrepresented in the survey and are more often than male cadets subjected to unwelcome behavior, especially sexual harassment. However, more men than women report being subjected to discriminatory treatment. Unwelcome behavior that occurs during or outside of school hours on the Karlberg campus, especially sexual harassment, has the most negative impact on the motivation
När Europa tar över : lärdomar från den misslyckade interventionen i Libyen
As the European security environment deteriorates, with a full-scale war raging in Ukraine and shifting priorities in U.S. foreign policy, the question of NATO’s burden-sharing is becoming increasingly urgent. Lessons might be drawn from another pivotal moment for the alliance, the 2011 intervention in Libya. For the first time, the United States took a step back, allowing its European allies to take the lead in a major military operation. Despite having the military advantage, NATO forces failed to compel Muammar al-Gaddafi to capitulate, and the conflict only settled after a prolonged campaign. This study aims to explain this failure, with the purpose of contributing to the overall research on NATO’s development toward becoming a post-American alliance. The research was conducted with a theory consuming approach, using coercion theory to analyze the intervention. Particularly, factors related to coalition dynamics and their effect on the variables of a modern theory of coercion were taken into consideration during the analysis. The findings suggest that shortcomings related to coalition dynamics and coercion theory, found in events both preceding and during the intervention, reduced the likelihood of a successful campaign, thus furthering our understanding of why NATO, the strongest military alliance in the world, failed to reach a negotiated settlement with Gaddafi
När Koranen brinner : Narrativ, påverkansoperationer och främmande makt
Denna studie, genomförd på uppdrag av Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF), analyserar koranbränningarna i Sverige med särskilt fokus på åren 2020, 2022 och 2023, samt de omfattande säkerhetskonsekvenser som dessa händelser medfört. Syftet är att kartlägga händelseförloppet, analysera de säkerhetsmässiga konsekvenserna och identifiera de internationella narrativ som växt fram kring Sverige. Särskilt fokus ligger på att studera hur statliga aktörer som Ryssland, Kina och Iran har exploaterat koranbränningarna i syfte att underminera Sveriges internationella anseende. Studien kompletterar Försvarshögskolans tidigare kartläggning av LVU-kampanjen genom att belysa hur statligt orkestrerade påverkanskampanjer tar sig uttryck i ett nytt och skärpt sammanhang. Det övergripande syftet med studien är att bidra med fördjupad kunskap om hur statliga aktörer har försökt påverka Sverige och svenska intressen genom att exploatera koranbränningarna. Mer specifikt analyseras hur statsstödda narrativ om Sverige har utformats och spridits i den internationella informationsmiljön. Studien besvarar följande centrala frågeställningar: - Vilka nyckelhändelser har format samtalsklimatet om Sverige i relation till koranbränningarna? - Vilka statliga och icke-statliga aktörer har varit framträdande i detta sammanhang? - Vilka narrativ om Sverige har spridits i informationsmiljön? - Hur har koranbränningarna bidragit till ett försämrat säkerhetsläge, inklusive bojkottuppmaningar, våldshandlingar och terrorhot? Studien visar att koranbränningarna – särskilt de iscensatta av personer som Salwan Momika och Rasmus Paludan – fungerade som en katalysator för såväl inhemsk som internationell polarisering. Det som började som lokala provokationer utvecklades snabbt till internationella spänningar, med konsekvenser i form av diplomatiska konflikter, angrepp mot svenska intressen utomlands och en höjd terrorhotnivå mot Sverige. Genom en systematisk kartläggning av händelseförloppet och en detaljerad tidslinje utgör studien ett viktigt tillskott för en mer sammanhållen och empiriskt grundad förståelse av hur koranbränningarna instrumentaliseras i otillbörlig informationspåverkan. De dominerande narrativen framställde Sverige som ett islamfientligt och intolerant samhälle, präglat av strukturell rasism, vilket förstärktes av både icke-statliga och statliga aktörer. Vidare identifierar studien framträdande narrativ som att yttrandefriheten används som en täckmantel för islamofobi och kränkningar av muslimer. I narrativen framställs koranbränningarna som ett hatbrott som rättfärdigar repressalier samt att den svenska staten skyddar och aktivt möjliggör provokativa handlingar mot islam. Koranbränningarna synliggjorde konflikten mellan försvar av yttrandefrihet och religiös respekt, där islam beskrevs som ett hot mot västerländska värden. Denna inramning mobiliserade stöd bland vissa grupper men väckte starka motreaktioner globalt. Statliga aktörer utnyttjade dessa narrativ för att driva sina egna agendor. Studien analyserar hur främmande makt, specifikt Ryssland, Kina och Iran, har utnyttjat koranbränningarna i Sverige 2020–2023 för att främja sina utrikespolitiska mål. Genom att använda strategiska narrativ, desinformation, diplomatiska åtgärder och digitala verktyg har dessa stater exploaterat händelserna för att destabilisera Sverige, påverka geopolitiska processer och stärka sin egen internationella ställning. Förutom Ryssland, Kina och Iran har författarna även valt att inkludera Turkiet i studien, eftersom landet enligt Svenska institutet utmärkt sig genom särskilt omfattande medierapportering och starkt engagemang för koranbränningarna. Ryssland utnyttjade koranbränningarna i Sverige som en del i en bredare informationspåverkanskampanj med målet att förstärka bilden av västvärldens moraliska förfall och underminera förtroendet för demokratiska institutioner. Genom statligt styrda medier och diplomatiska uttalanden framställdes Sverige som ett islamfientligt land som kränker religiösa känslor och ignorerar minoriteters rättigheter. Koranbränningarna vävdes samtidigt in i en större geopolitisk strategi där Ryssland sökte fördjupa sociala och religiösa motsättningar i Sverige och Europa, försvåra Sveriges Natoansökan genom att spela på Turkiets motstånd, samt positionera sig som försvarare av traditionella värderingar i kontrast till vad som utmålades som västlig dekadens. Denna strategi syftade ytterst till att destabilisera Sverige och försvaga sammanhållningen inom både EU och Nato. Kina exploaterade koranbränningarna i Sverige för att profilera sig som en försvarare av religiös mångfald och kulturell respekt – i skarp kontrast till den egna repressiva behandlingen av uigurer och andra muslimska minoriteter. Genom statligt kontrollerade medier fördömde Kina Sverige för "islamofobi" och placerade händelserna inom ett bredare narrativ som syftade till att utmana västerländsk hegemoni. Sverige framställdes som en del av en västlig agenda riktad mot muslimska samhällen, ett budskap som fann visst gehör i delar av Mellanöstern och Asien. Denna retoriska strategi tjänade flera syften: att stärka relationerna med muslimska länder i linje med Kinas ambitioner inom “Belt and Road”-initiativet, att avleda uppmärksamhet från internationell kritik av Kinas människorättsbrott, samt att positionera landet som en global förespråkare för kulturell mångfald och antikoloniala värderingar. Iran utnyttjade koranbränningarna i Sverige för att mobilisera shiamuslimska grupper och stärka sin position som islams främsta försvarare. Genom Islamiska revolutionsgardet (IRGC) och statliga mediekanaler som IRNA och Press TV spreds ett narrativ där Sverige framställdes som en del av en "sionistisk-västerländsk konspiration" riktad mot muslimer. Händelserna integrerades i en bredare anti-västerländsk retorik, som förstärktes av Ayatolla Khameneis uttalanden där förövarna kallades "kriminella" förtjänta av "det strängaste straffet". Iran kombinerade denna propaganda med mobilisering av shiamuslimska nätverk och cyberoperationer, bland annat ett uppmärksammat dataintrång 2024, i syfte att sprida anti-svenska budskap och uppmana till hämnd. Regimen gav även indirekt stöd till angrepp mot svenska diplomatiska mål, såsom när anhängare till shialedaren Muqtada al-Sadr stormade Sveriges ambassad i Bagdad. Genom denna flerfrontsstrategi sökte Iran dels stärka sin legitimitet som ledare för den shiamuslimska världen, dels destabilisera Sverige genom att elda på religiösa motsättningar och öka risken för våld. Samtidigt användes narrativet för att försvaga västvärldens inflytande i Mellanöstern genom att placera Sverige i en påstått islamfientlig och imperialistisk kontext. Turkiet exploaterade koranbränningarna som ett strategiskt verktyg för att stärka sitt geopolitiska inflytande, särskilt i samband med Sveriges ansökan om Natomedlemskap. Genom statliga medier och institutioner som Direktoratet för religiösa frågor (Diyanet) profilerade sig Turkiet som en global försvarare av muslimska rättigheter. Koranbränningarna framställdes som hatbrott och uttryck för islamofobi, och kopplades direkt till Turkiets krav på att Sverige skulle utlämna kurdiska aktivister och fördjupa det bilaterala säkerhetssamarbetet. Samtidigt mobiliserade Turkiet sin omfattande diaspora i Europa – cirka fem miljoner personer – genom organ som Direktoratet för turkar i utlandet (YTB), med målet att identifiera och rapportera islamofobiska incidenter, påverka opinionen och utöva diplomatisk press. Turkiska medier förstärkte detta genom att kritisera Sveriges yttrandefrihetslagstiftning och lyfta fram Turkiets roll som muslimsk beskyddare. President Erdoğan hotade uttryckligen att blockera Sveriges Natomedlemskap om koranbränningarna inte stoppades. Denna samordnade strategi syftade till att öka Turkiets förhandlingsmakt inom Nato, stärka Erdoğans inrikespolitiska stöd genom religiöst färgad retorik, och befästa Turkiets position som regional stormakt och företrädare för den muslimska världen. Främmande makt spelade således en avgörande roll i att förstärka och exploatera koranbränningarna i syfte att främja egna geopolitiska intressen. Genom digitala plattformar och statskontrollerade mediekanaler spreds strategiskt utformade narrativ med bred internationell räckvidd och starkt polariserande effekt. Studien visar att dessa narrativ medvetet konstruerades för att exploatera religiösa och kulturella motsättningar, vilket gjorde koranbränningarna till ett effektivt verktyg för otillbörlig informationspåverkan. Sveriges yttrandefrihetslagstiftning utnyttjades som en sårbarhet, där den användes som hävstång för att underblåsa splittring och öka det säkerhetspolitiska trycket mot landet. Koranbränningarna illustrerar hur lokala handlingar i en digitaliserad och geopolitisk kontext snabbt kan trappas upp till internationella kriser. Studien visar att strategiskt utformade narrativ, drivna av främmande makter, inte bara påverkar opinioner utan konkretiseras i form av säkerhetshot som terrordåd, attacker mot diplomatiska mål och ökade spänningar mellan stater. Till skillnad från LVU-kampanjen var koranbränningarna mer explosiva i sin verkan, just på grund av deras starka religiösa laddning – en symbolik som gjorde dem särskilt mottagliga för exploatering i påverkansoperationer. För att motverka framtida kriser rekommenderar studien att Sverige bör kombinera lokal dialog, utbildning, säkerhetsåtgärder och offensiv kommunikation med förebyggande diplomati för att motverka polarisering och säkerhetshot. En koordinerad, språk- och kulturanpassad strategi är avgörande för att skydda Sveriges anseende och demokratiska värderingar mot exploatering av fientliga aktörer
Massakern i Butja : Ukrainskt motstånd mot rysk psykologisk krigföring
Psychological warfare is a proven strategy for using information against the human mind. It is not surprising that Russia used this type of warfare during the invasion of Ukraine as Russia has tried to influence the Ukrainian people for many years. However, Russia was met with strong resistance during the invasion, which is studied in this essay. A lot of the previous research focuses on Russia and its practices when using psychological warfare. However, there is little research on how this can be countered and how psychological warfare can be used as resistance. The purpose of this essay is to examine the Ukrainian achievements against psychological warfare during the Bucha massacre and there by hopefully retrieve some valuable lessons. To do this, the essay aims to answer the question: How did Ukraine demonstrate its ability to withstand Russian psychological warfare in connection to the Bucha massacre in 2022? The research is conducted through a descriptive study and qualitative text analysis. Martin C. Libicki's theory on information warfare with a focus on psychological warfare is used as a theoretical framework to support the analysis. The results showed that Ukraine demonstrated the ability to resist Russian psychological warfare through the use of several practices. These were narrative, initiative, using the media to your advantage, encouraging and praising its own citizens, creating justice, and using psychological warfare. These practices can be seen as lessons learned and can be studied further to develop tools for defense against psychological warfare.