The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Uppföljning av naturtypen 1140 blottade ler- och sandbottnar i Bottenviken och Södra Östersjön : En pilotstudie
No full textEn uppföljning av naturtyp blottade ler- och sandbottnar (naturtypskod 1140) i Södra Östersjöns och Bottenvikens vattendistrikt samt utvärdering av undersökningstypen för denna naturtyp har utförts i form av en pilotstudie under sommar-höst 2014. Arbetet har fokuserat på bottenfaunan i dessa grunda områden. Stora skillnader i mängd och artsammansättning hos bottenfaunan konstaterades mellan Södra Östersjön och Bottenviken. Totalt påträffades 34 och 13 taxa i Södra Östersjön respektive Bottenviken där endast två var gemensamma för bägge distrikten. Totala individantalen och biomassa var avsevärt högre i Södra Östersjön, samtidigt som variationen mellan prov var mindre där vilket gjorde att flera parametrar gav godtagbar precision. I Bottenviken var precisionen betydligt sämre p.g.a. stor variation mellan prov. Användning av 0,5 mm sållstorlek som alternativ i Bottenviken förbättrade flera parametrar något men sammantaget kanske inte tillräckligt för att motivera inkluderandet av detta i undersökningstypen i dagsläget. Ett flertal typiska och karakteristiska arter som finns listade i den svenska vägledningen för naturtypen påträffades i södra Östersjön, varav någon enstaka förekom frekvent och med en låg relativ variation som medförde god mätprecision. I Södra Östersjön hittades också en art som är ny för Sverige, märlkräftan Grandidierella japonica. I Bottenviken förekom inga listade typiska eller karakteristiska arter överhuvudtaget, och det finns därför ett behov av att se över listan över sådana arter. Det bör utredas framöver hur zonen för provtagning inom naturtyp 1140 bättre ska definieras då Östersjön i stort sett saknar tidvattenvariationer. Att särskilja en zon som upplever en lämplig frekvens och varaktighet av torrläggning bör vara ett viktigt mål för att kunna undersöka ett faunasamhälle som är karakteristiskt för naturtyp 1140. Sammantaget tyder resultaten på att undersökningstypen kan fungera relativt väl i Södra Östersjön med rimliga arbetsinsatser, när det gäller att ta fram momentanvärden av godtagbar precision för flera parametrar. För Bottniska viken däremot krävs betydligt större arbetsinsats för att åstadkomma detta, men i och med att typiska arter, och kanske andra lämpliga arter, saknas där är det tveksamt om det är lönt att öka insatserna i dagsläget. Framgången i framtida uppföljningar beror också starkt av storleken på den slumpmässiga variationen i tiden för faunan i naturtypen, men denna är okänd och har inte studerats i den aktuella pilotstudien.A survey of the Nature 2000 habitat Mudflats and sandflats not covered by seawater at low tide (habitat code 1140) has been done in two Swedish water districts: Southern Baltic Proper and Bothnian Bay together with an evaluation of the Swedish manual for monitoring this habitat. The project was executed summer-autumn 2014. The investigation focused on the benthic fauna in these shallow waters. The faunal species composition, and amount of fauna differed greatly between districts. In total, 34 and 13 taxa was encountered in the Southern Baltic Proper and the Bothnian Bay respectively, while only two were common for both districts. The total abundance and biomass was considerably higher in the Southern Baltic Proper, and the variation between samples lower there, which resulted in some parameters displaying a good precision. In the Bothnian Bay, on the other hand, the precision was poor due to rather large inter-sample variation. Use of an alternative 0.5 mm sieve in the Bothnian Bay improved the situation somewhat, but probably not enough to motivate inclusion of this sieve into the monitoring procedure. Some species listed as “typical” or “characteristic” for 1140 in the Swedish guidelines were encountered in the Sothern Baltic Proper. At least one was found rather frequently and associated with low variance and good precision. In this district, the amphipod Grandidierella japonica, a species new to Swedish waters was encountered. In the Bothnian Bay, no listed typical or characteristic species were encountered at all. In the near future, the sampling zone within habitat 1140 need to be better defined in Swedish waters due to the lack of tide in the Baltic Sea. To delimit a zone that experiences a suitable frequency and duration of withdrawal of the sea water should be an important goal, to really be able to focus investigations onto faunal communities that really are characteristic of habitat 1140. Altogether, the results indicate that the tested monitoring method may work relatively well in the Southern Baltic Proper, with a reasonable working effort, in term of achieving snapshot values with acceptable precision. For the Bothnian Bay however, a much larger sampling effort is needed to attain a similar quality, but it is questionable if this is worthwhile because of the lack of typical, and possibly other suitable, species there. Finally, the success of future follow-up surveys in this habitat is ultimately dependent on the random temporal variation of the fauna there, but this variation is unknown and not targeted in the present pilot-study
Havsplanering med hänsyn till klimatförändringar : An Assessment of the Theoretical Basis, and Practical Options, for Incorporating the Effects of Projected Climate Change in Marine Spatial Planning of Swedish Waters
No full textDen globala klimatförändringen orsakar omfattande förändringar i arters utbredning, ekosystemens samhällsstruktur och ekosystemtjänster. Uppvärmningen av havsvattnet flyttar arters utbredning norrut, och stressar fastsittande arter som t.ex. koraller. Havsförsurning påverkar redan kallvattensarter och hotar många andra arter och ekosystem. Inom vår region har temperaturen i Östersjön under de senaste 150 åren stigit med 1-2 grader och årstidsväxlingar har förändrats, med tidigare (och längre) somrar med varma temperaturer under de senaste fyra decennierna. Andra beräkningar baserade på modeller visar på fortsatt ytterligare förändring mot slutet av detta sekel, med ytterligare genomsnittlig uppvärmning med 2-4 °C, genomsnittlig utsötning med upp till 2 salthaltsenheter, och genomsnittlig minskning av syrekoncentrationer i djupvattnet med 0,5-4 mgO2 .ml-1. Dessa modeller visar också att förändringar kommer att variera mycket över rumsskalor från 10 till 100 kilometer. Modellprognoser indikerar också att 50-80% av havsisen i norra Östersjön kommer att gå förlorad i slutet av seklet. Även om litteraturen om klimatförändringseffekter i svenska kustvatten fortfarande är relativt liten är det tydligt att klimatförändringarna redan har effekter på svenska marina arter, och att prognoserna indikerar större effekter under de kommande årtiondena. Förutom direkta effekter på enskilda arter har klimatförändringar också indirekta effekter, och potentiellt också kaskadeffekter, på nyckelarter i ekosystemet, vilket för Östersjön kan vara betydande. Sannolikheten för stora förändringar i marina ekosystem och den biologiska mångfalden i hela svenska kustvatten är således hög. Dessa förändringar i ekosystemets sammansättning och mångfald är kritiska eftersom många skyddade områden är etablerade för att bevara viktiga arter och eftersom ekosystemets funktion och motståndskraft mot klimatförändringarna är starkt relaterade till biologisk mångfald. Förlust av biologisk mångfald har visat sig minska ekosystemets funktion, vilket leder till förlust av produktivitet, resurskollaps och ökad känslighet för störningar. Att införliva relevant teori i havsplanering för att behålla viktiga ekosystemtjänster under ett förändrat klimat är givetvis klok resursanvändning. Vi vill dock påpeka att teori så väl som empirisk kunskap – särskilt när det gäller biologisk mångfald, ekosystemets funktion och klimatets konsekvenser för tillhandahållandet av marina ekosystemtjänster – fortskrider snabbt. För att behålla det framtida värdet av våra marina resurser bör kunskapen uppdateras regelbundet. I detta PM sammanfattar vi relevant teori och kunskap för att ta itu med åtgärder som inriktar sig mot målarter, biologisk mångfald, populationers avgränsningar och potentialen för att arter kan få skydd mot miljöförändringarna i sk ”klimatrefuger”.Global climate change is causing widespread shifts in species distributions, community composition, and ecosystem services (Pereira et al., 2010, Pereira et al., 2012). In the oceans, warming is shifting species distributions toward cooler waters (Molinos et al., 2016, Pinsky et al., 2013) and stressing sessile species in-situ (e.g. coral bleaching (Donner et al., 2017), while acidification is already impacting some cold-water species (Manno et al., 2017) and threatening many other species and ecosystems (Pecl et al., 2017, Sunday et al., 2017). Patterns of climate change at regional scales are far less well understood, not least because global climate signals interact with regional processes to produce more complex patterns. Nonetheless, there are many relevant data and regional climate models for Scandinavia that have addressed these issues. Recent analysis shows that over the last 150 years or so the Baltic1 has warmed by 1-2 degrees (Meier et al., 2014), and there have been marked shifts in the seasonality of Baltic waters, with earlier onset (and longer periods) of warm temperatures over the last 4 decades (Kahru et al., 2016). Results from a comprehensive suite of projections from regional atmosphere:ocean models (Meier et al., 2012a, Meier, 2015, SMHI, 2017) show even greater future change, with average additional warming by 2-4°C average additional freshening by up to 2 salinity units, and average decrease in deep oxygen concentrations by 0.5-4 mg O2.ml-1 by the end of this century (Meier et al., 2012c, Neumann, 2010, Vuorinen et al., 2015). These models also project that changes will be highly heterogeneous over scales of 10’s to 100’s of kilometers. Model projections indicate with a relatively high degree of certainty that 5080% of winter sea ice in the northern Baltic will be lost by the end of the century (Andersson et al., 2015). These shifts in seasonality and climate are already having effects on some species in Swedish coastal waters (Appelqvist et al., 2015, Appelqvist & Havenhand, 2016), and are projected to have even greater impacts in the coming decades (Meier et al., 2012b). Notable among these projections are freshening-driven shifts in the range boundaries of key species such as eelgrass, blue mussels, and cod (Vuorinen et al., 2015; and see Fig 1), substantial ice-loss driven reductions in populations of ringed seal (Sundqvist et al., 2012), and combinations of changing ice-cover, salinity, and temperature leading to range-shifts of key crustacean species (Leidenberger et al., 2015). Although the literature on climate-change effects in Swedish coastal waters is still relatively small, it is clear that climate change is already having effects on Swedish marine species, and that projections indicate greater effects in coming decades [with the caveat that there is likely a strong reporting bias toward significant effects: studies that found small, or no, effects of projected climate on species distributions in Swedish coastal waters (e.g. Laugen et al., 2015) are less frequently reported]. In addition to direct effects on individual species, climate change also has indirect – and potentially cascading – effects on interacting species in the ecosystem, which for the Baltic may be substantial (Vuorinen et al., 2015). Thus, the likelihood of substantive shifts in marine ecosystem composition and diversity throughout Swedish coastal waters is high (Elliott et al., 2015, Niiranen et al., 2013). These likely shifts in ecosystem composition and diversity are critical because many marine protected areas are established to protect key species, and because ecosystem functioning and resilience to climate change are strongly related to biodiversity (Gamfeldt et al., 2015, Lefcheck et al., 2015). Loss of biodiversity has been shown to reduce ecosystem functioning, leading to loss of productivity, resource collapse, and greater sensitivity to disturbance (Cardinale et al., 2012, Worm et al., 2006). Thus, in a broad sense, biodiversity confers resilience on ecological communities (Campbell et al., 2011) and is therefore also critical to the long-term sustainability of ecosystem services in the face of environmental change (Loreau & Mazancourt, 2013)
Utvärdering av gynnsam bevarandestatus i sjöar : Vattenväxtinventering av tio sjöar i södra och mellersta Sverige 2016
No full textHavs- och vattenmyndigheten har gett Medins havs- och vattenkonsulter AB i uppdrag att inventera tio sjöar med avseende på vattenväxter. Undersökningen omfattade även siktdjup och vattenkemiska analyser. Sjöarna som är fördelade från Skåne till Dalarna är naturtypsklassade enligt art- och habitatdirektivet (Ecke 2012). Sex av sjöarna är klassade som naturtypen näringsfattiga slättsjöar (3110) eller ävjestrandssjöar (3130), en är klassad som kransalgssjö (3140) och tre är klassade som naturligt näringsrika sjöar (3150). Naturtyp 3110 och 3130 har inte separerats då de inte har bedömts vara möjliga att skilja åt i det tillgängliga underlagsmaterialet. Syftet med undersökningen var att ge underlag för en bedömning av naturtypernas bevarandestatus. Inventeringen har utförts av Medins havs- och vattenkonsulter och Örnborg Kyrkander biologi & miljö under juli och augusti 2016. Resultatet av undersökningen visade att kransalgssjön (3140) och de tre naturligt näringsrika sjöarna (3150) hade en vattenvegetation som visade på en gynnsam bevarandestatus för naturtypen. När det gäller de näringsfattiga slättsjöarna (3110) eller ävjestrandsjöarna (3130) var det endast två sjöar vars vattenvegetation indikerade gynnsam bevarandestatus. För naturtypens övriga sjöar var det tveksamt om de hade en gynnsam bevarandestatus med avseende på vegetationen. Flertalet av naturtypen 3110/3130 bedömdes snarare utgöra naturtyp 3130 ävjestrandsjöar än naturtyp 3110 näringsfattiga sjöar. I flera av sjöarna var sannolikt branta stränder och brist på lämpligt bottensubstrat, i kombination med ett begränsat siktdjup, begränsande för naturtypernas karaktäristiska kortskottsvegetation. I ett fall var förekomst av en främmande art- och regleringspåverkan bidragande till att bevarandestatusen inte bedömdes som gynnsam.
Ekonomisk statistik om sektorer som är beroende av havet : Underlag till inledande bedömning 2018 inom havsmiljöförordningen
No full textDen totala omsättningen i de maritima näringarna är omkring 160 000 miljoner kronor, vilket utgör cirka 2,2 procent av Sveriges totala omsättning. I dessa näringar uppgår den totala anställningen till omkring 73 000 som utgör 2,8 procent av Sveriges totala anställningar. I en uppdelning av maritima näringar i sektorer är marin turism den största, följt av sjöfart och hamnar och stödtjänster. Vi gav Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att identifiera och redovisa den ekonomiska betydelsen av Sveriges maritima näringar. Resultatet redovisas i denna rapport. Det kommer också att användas som en del i vår inledande bedömning för havsmiljöförordningen (havsmiljödirektivet)
Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2017 : Resursöversikt
No full textI rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES). De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering. Rapporten omfattar 41 fiskarter och sju skaldjursarter. Nytt för i år är att vi även beskriver fritidsfisket mer utförligt. Det fisket får allt större betydelse för utvecklingen av många av Sveriges bestånd av fisk- och skaldjur, till exempel sötvattens- och kustlevande arter som abborre, gädda, gös, lax, röding och öring, liksom marina arter som torsk och hummer Översikten är utarbetad av SLU Aqua på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten
Möjliga klimatrefugier i Östersjön baserat på två olika scenarier : Kunskapsunderlag för havsplanering
No full textHavs- och vattenmyndigheten har i uppdrag att ta fram förslag på statliga havsplaner som ska visa den mest lämpliga användningen i olika havsområden. Planering är att ta fram en riktning för framtiden. Klimatförändringar är ett omfattande hot mot havets ekosystem, särskilt i Östersjön. Därför bör både förebyggande av och anpassning till klimatförändringarna återspeglas i havsplaneringen. Generellt framträder en trend där utbredningen för saltvattenberoende arter vandrar söderut medan arter beroende av kallt vatten vandrar norrut och ner i djupled. Den generella bilden av Östersjön baserat på de olika scenarierna visar på ett hav under snabb förändring och stora skillnader kommer att kunna ses i Östersjöns ekosystem framöver. Detta kommer att ske gradvis och troligen resultera i att Egentliga Östersjön sakta kommer att förlora stora delar av sin marina vegetation och möjligen övergå till mer sötvattenassocierade arter. Rapporten har identifierat ett flertal områden som potentiella klimatrefugier kopplat till specifika arter och som ett led i detta arbete bör utpekade områden följas upp av en grundlig inventering av respektive områden för att kontrollera att de framarbetade områdena fyller sin funktion som klimatrefug. De bör även utföras återkommande undersökningar inom varje klimatrefugium för att kontrollera att området upprätthåller sin funktion som klimatrefug. Det bör poängteras att denna analys är utförd på enstaka arter och faktorer och för att öka kvalitén på resultaten är det önskvärt med en utvidgad studie som tar hänsyn till fler arter och faktorer och även interaktionen mellan olika arter. En sådan utvidgad studie innebär ett omfattande arbete men bedöms vara av stor vikt för Östersjöns framtid
Sötvattenanknutna Natura 2000-värdens känslighet för hydromorfologisk påverkan : Underlag till bedömningar i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar, ansökningar om Natura 2000-tillstånd och miljöanpassning av vattenkraften
No full textDen fysiska miljön i och i anslutning till vattendrag är oftast påverkad och förändrad av människan inte minst när det gäller förändrad vattenföring och barriärer, men även annan påverkan finns i form av flottledsrensningar, vägbyggen med mera. I samband med olika prövningar som gäller åtgärder eller verksamheter uppkommer frågan om hur förändrade hydromorfologiska förhållanden påverkar strukturer och funktioner som är viktiga för natur- typer och arter i Natura 2000-nätverket. Denna rapport syftar till att utgöra ett stöd vid bedömningar av hydromorfologisk påverkan på Natura 2000-värden. Rapporten riktar in sig på vattendrag och vattendragsnära naturtyper samt arter som är särskilt skyddsvärda ur ett biologiskt perspektiv. Fokus är på de naturtyper och arter som är känsliga för förändrad hydrologisk regim eller konnektivitet. Lagstiftningen som berör skydd av vatten, arter och livsmiljöer beskrivs kortfattat. Det handlar främst om vattendirektivet, art- och habitatdirektivet och artskyddsförordningen. Vilka hydromorfologiska kvalitetsfaktorer som är relevanta har identifierats för både arter och naturtyper som finns listade i art- och habitatdirektivet. De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna i bilaga 3 (HVMFS 2013:19) används som utgångspunkt för att relatera hur god status enligt vattendirektivet förhåller sig till bedömning av gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet. För vattendirektivet är utgångspunkten vattenförekomstens referensförhållande medan art-och habitatdirektivet utgår från vad arten eller naturtypen behöver för att gynnsam bevarandestatus (GYBS) ska uppnås. De kvalitetsfaktorer med koppling till reglering och konnektivitet och Natura 2000-värden är konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd i vattendrag. Generellt bör inte status för respektive kvalitetsfaktor understiga god status (vattendirektivet) för att kunna uppnå gynnsam bevarandestatus (art- och habitatdirektivet). För att naturtyper ska uppnå gynnsam bevarandestatus ska areal, utbredning, strukturer och funktioner samt typiska arter ska uppnå gynnsam status. I vissa fall är kvalitetsfaktorerna tillräckliga för att bedöma om GYBS utan ytterligare undersökningar kan krävas för med särskild fokus på de utpekade naturtyperna och arterna. Av 30 arter som finns upptagna i art-och habitatdirektivet med koppling till vattendrag så är det åtta som är särskilt känsliga för en förändrad hydrologisk regim eller konnektivitet. För några av dessa arter beskrivs vilka viktiga strukturer och funktioner som är viktiga (till exempel naturliga vattenståndsvariationer, flöden och morfologi), deras känslighet samt relevanta åtgärder. En koppling till hydromorfologiska typer för vattendrag har också gjorts. Bland naturtyperna är det framförallt de tre vattendragsnaturtyperna (Större, mindre samt alpina vattendrag) som är särskilt känsliga för förändrad hydrologisk regim och konnektivitet. Flera av sjönaturtyperna och våtmarker kan också påverkas men dessa ingår inte i den här rapporten. Däremot har fem naturtyper i nära anslutning inkluderats som är beroende av bland annat återkommande översvämningar i anslutande vatten (Svämängar, fuktängar, högörtängar, svämlövskog och svämädellövskog). För naturtyperna beskrivs viktiga strukturer och funktioner och hur de förhåller sig till hydromorfologiska kvalitetsfaktorer, koppling till hydromorfologiska typer, känslighet samt viktiga åtgärder. För de hydromorfologiska huvudtyperna så finns de flesta av dem i samtliga vattendragsnaturtyper. Vattendragsnaturtyperna har hög känslighet för flödesförändringar samt upp- och nedströms konnektivitet. För de svämberoende naturtyperna är flödesförändringar och sidledes konnektivitet viktigt, men känsligheten för bristande upp-och nedströms konnektivitet bedöms som låg. Det redogörs för andra naturvärden, i och invid vattendrag, som kan gynnas av god hydromorfologisk status. Ungefär 250 rödlistade arter är känsliga för vattenreglering och vikten av ett funktionellt vattenflöde och bottenstruktur betonas. Vidare beskrivs den artrika biologiska mångfald som finns längs sötvattensstränder. Åtgärder som kan gynna både naturtyperna och arterna är bland annat att återskapa en naturlig eller naturliknande hydrologisk regim, öka konnektiviteten genom anläggande av faunapassager eller utrivning som möjliggör en både upp-och nedströms passage. Det är även viktigt med biotopvårdande insatser genom att återskapa lämpliga habitat med ekologiskt funktionella kantzoner
Ekosystemtjänster från svenska sjöar och vattendrag : Identifiering och bedömning av tillstånd
No full textEkosystemtjänster är de nyttor, direkta eller indirekta, som naturens ekosystem och dess organismer tillhandahåller människan. De ger en förutsättning för människans existens och bidrar till vår välfärd. För en långsiktigt hållbar förvaltning av naturresurser behövs dels en kartläggning över vilka ekosystemtjänster som finns och vilket tillstånd dessa har, samt kunskap om vilka faktorer som påverkar ekosystemens möjligheter att producera och leverera ekosystemtjänster. Denna rapport syftar till att ge en första nationell och övergripande sammanställning av ekosystemtjänster från sjöar och vattendrag. Ekosystemtjänster som grundvattnet bidrar med är inte inkluderade. Rapporten ger en övergripande bedömning av ekosystemtjänsternas tillstånd, och således inte en exakt bild av statusen på ekosystemtjänsterna (i den mån detta är möjligt), på distriktsnivå. Rapporten bidrar även till en beskrivning av komplexiteten av att nationellt bedöma tillståndet på ekosystemtjänster. Rapporten riktar sig i första hand till förvaltare som arbetar med sjöar och vattendrag, samt till beslutsfattare och andra intressenter. Tjugotre olika kategorier av ekosystemtjänster identifierades för Sveriges sötvatten. Dessa ekosystemstjänster bedömdes därefter i vardera av Sveriges fem vattendistrikt utifrån fyra nivåer: - god, god-måttlig, måttlig-dålig samt dålig. Möjliga indikatorer för bedömning av varje ekosystemtjänst redovisas och dess relevans och lämplighet för bedömning av tillstånd på ekosystemtjänster kommenteras. Indikatorerna, som i denna rapport bedöms kunna reflektera tillstånd på ekosystemtjänsterna, valdes från befintliga direktiv i förvaltningen; kvalitetsfaktorer från vattenförvaltningen, indikatorer för de svenska miljökvalitetsmålen, Art- och habitatdirektivet samt indikatorer som används i arbete med Badvattendirektivet. De föreslagna indikatorerna bedöms i många fall endast till viss del kunna ge underlag till bedömning av ekosystemtjänsterna, och för vissa ekosystemtjänster saknas relevanta indikatorer, varför den slutgiltiga bedömningen av ekosystemtjänsternas tillstånd främst genomfördes som expertbedömningar. För en sammantagen bedömning av ekosystemtjänsternas tillstånd utfördes slutligen expertbedömning i respektive vattendistrikt. Bedömningarna resulterade i att de flesta ekosystemtjänsters tillstånd befanns ha en måttlig status. Endast ekosystemtjänsterna ”skydd mot översvämning” och ”tillhandahållande av livsmedel”, bedömdes ha dålig status i vissa av vattendistrikten. ”Skydd mot översvämning” bedömdes dock i ett annat vattendistrikt ha god status. Andra ekosystemtjänster som bedömdes ha god status i något eller några av vattendistrikten är till exempel ”upprätthållande av biogeokemiska cykler”, ”upprätthållande av vattnets kretslopp”, ”luft- och klimatreglering”, ”vattenrening”, ”tillhandahållande av dricksvatten”,” tillhandahållande av vatten till bevattning och industri”, ”rekreation” och ”naturarv”. Det finns en variation i expertbedömningarna mellan distrikten, främst beroende av de olika gruppsammansättningarna och den expertis dessa besitter. Det finns även en variation i indikatorunderlaget, både på grund av avsaknaden av data/statusbedömningar inom befintliga direktiv samt en skillnad i tillstånd för olika vatten inom samma distrikt. Eventuella skillnader i ekosystemtjänsternas tillstånd mellan olika distrikt kan därmed inte direkt jämföras utan att en djupare studie genomförs. Förutom en beskrivning och bedömning av ekosystemtjänster i sötvatten gjordes även en kartläggning över olika påverkansfaktorer/mänskliga aktiviteter, som har en koppling till och påverkar ekosystemtjänsterna. Detta resulterade i ett förslag på 19 olika påverkansfaktorer/aktiviteter. Bland dessa kan nämnas vattenkraft, skogsbruk, jordbruk, fiske och påverkan av miljögifter. Rapporten ger en bra överblick över ekosystemtjänster i svenska sötvatten och en övergripande bedömning av dessa. Rapporten visar på de kunskapsluckor som finns gällande bedömning av olika ekosystemstjänsters status. Fortsatt arbete krävs för utveckling av metodik och indikatorer för bedömning. Det behövs även vidare kartläggning och utvärdering av relevanta påverkansfaktorer för ökad förståelse för dess effekter på ekosystemen och dess förmåga att tillhandahålla ekosystemtjänster. Detta är nödvändigt för att vi ska kunna förvalta ekosystemen på ett långsiktigt och hållbart sätt.Ecosystem services, which are the direct or indirect, benefits that natural ecosystems and organisms provide humans and societies, are a prerequisite for human existence. For a long-term sustainable use and management of ecosystems there is a need of an investigation of related ecosystem services and their condition. This report presents the first Swedish national compilation of ecosystem services and their condition in lakes and watercourses. The aim of the report is to provide a national assessment of ecosystem services. The report is primarily aimed at managers working with lakes and watercourses, such as the Swedish agency for Marine and Water Management, the Swedish Environmental Protection Agency, County administrative boards, Water authorities and municipalities, and other stakeholders. The report also describes the complexity of nationally assessing ecosystem services. To maintain a long-term management and use of ecosystem services, not only a compilation and assessment of condition are needed. There is also a need for an overview of anthropogenic pressures, namely human activities that have an impact on the environment which also affect ecosystem services abundance and condition. Twenty-three different ecosystem services in freshwater (excluding groundwater) were identified and assessed in the five water districts in Sweden. The condition of each ecosystem service was rated as; good, good-moderate, moderate-poor, and poor status. Possible indicators for assessing condition for each ecosystem service are provided and their relevance for the assessment is commented. The indicators, which in this report are chosen to indicate the condition of the ecosystem services, were selected from existing directives; quality factors from the Water Framework Directive, indicators of environmental quality objectives, Species- and habitat Directive and indicators of the Bathing Water Directive. The proposed indicators were, in many cases, not complete for assessing ecosystem services and thus the assessment were supplemented with expert assessments. In the final expert assessments, most ecosystem services were classified as having moderate status. The ecosystem services ”flood control” and “provisioning of food” were assessed by various expert groups to have poor status in some of the districts. “Flood control” was, however, assessed to have good status by another district. Other ecosystem services that were assessed to have good status in one or several districts were “maintenance of biogeochemical cycles”, “maintenance of the water cycle”, “air and climate control”, “water purification”, “provisioning of drinking water”, “provisioning of water for irrigation and industry”, “recreation” and “natural heritage”. There are wide variations in the assessments between the districts, both because of a large variation among the classified indicators within the water bodies in the districts, as well as the differences in composition between expert panels. The results and difference in condition/status of ecosystem services between district, cannot therefore be compared directly and need to be treated with caution. In addition to the identification and assessment of ecosystem services in freshwater, 19 different pressures were identified, namely human activities that have impacts on ecosystem services, including hydropower, forestry, agriculture, fisheries and environmental toxins. This report provides a good overview and compilation of ecosystem services in freshwater in Sweden and a first overall national assessment. The report also provides important knowledge, bridging gaps regarding the assessment of ecosystem services. Further work is required to increase the knowledge of ecosystem services and the development of methodologies and indicators for assessments of condition. Moreover, further identification and assessment of environmental pressures are needed for increased understanding of the effects on the ecosystems and their ability to provide services. These are crucial elements for a sustainable management of the ecosystem and to secure the accessibility of their ecosystem services in the future. Overall expert assessment of ecosystem services in the five water district in Sweden. See paragraph 3 for an explanation of the assessments. The assessment is highly dependent on the expert groups and thus the expertise they possessed. In some cases, the assessment was considered to be more or less uncertain. As the expert assessments are made separately for each district and hence not intercalibrated the results should not be compared between districts
Årsredovisning 2016
No full textI årsredovisningen berättar vi om arbetet inom våra sex verksamhetsområden kunskapsuppbyggnad, havs- och vattenförvaltning, havsplanering, fiskförvaltning, internationellt utvecklingssamarbete samt administration och intern service. Vi vill bidra till det hållbara samhället genom att engagera alla grupper i samhället för att nå vår vision om ”Levande hav, sjöar och vattendrag till glädje och nytta för alla”
Åtgärdsprogram för mal : (Siluris glanis)
No full textÅtgärdsprogrammet syftar till att förbättra malens (Siluris glanis) överlevnad i landet. Det är ett vägledande, men ej legalt bindande, aktionsprogram. Malen är Sveriges största sötvattensfisk. Den största mal som fångats i Sverige var 3,6 meter lång och vägde uppskattningsvis 180 kg. Malen vandrade in till Sverige under Ancylus-perioden, när Östersjön var ett varmt och sött innanhav. Malen lever i sjöar och flodmiljöer. Den är allätare och kan utöver fisk även äta groddjur, gnagare, fåglar, kräftor, insekter, maskar och blötdjur. Malen är revirhävdande, framför allt under lektiden. För sin reproduktion är den beroende av varmt vatten samt vattenväxter och strandnära vegetation. Hanen bygger ett bo bland vegetation och rötter dit honan lockas för lek. Hanen vaktar sedan äggen tills de kläckts. Ungarna växer upp i skydd av vegetationen. I Sverige var arten mer spridd förr, men förändringar i markanvändningen från 1800-talets mitt, med exempelvis sjösänkningar och anläggande av vattenkraftverk, har minskat förekomsten. Idag finns malen endast kvar i fyra ursprungliga områden: Båvenområdet, Emån, övre delen av Helge å och nedre delen av Helge å. Utöver dessa är mal känd från ett fåtal andra sjöar, varav de flesta är illegala utsättningar. Hotbilden är idag fragmentering och isolerade bestånd då många vattendrag och sjösystem är påverkade av vattenkraft och andra dämmen, vilka hindrar malen från att sprida sig till fler och större områden. Sjösänkningar, rensningar av vattendrag och annan verksamhet har inneburit och innebär än idag att lämpliga lekmiljöer och uppväxtområden försvunnit. Genetiska undersökningar visar att malpopulationerna i Sverige har låg genetisk variation och att det troligtvis är få individer som deltar i leken, vilket talar för att antalet lekhabitat är en begränsande faktor idag. I den svenska rödlistan från 2015 klassas malen som Sårbar (VU). Malen är fredad från fiske enligt 2 kap. 5 § i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskenäringen. Målet med programmet är att förstärka bestånden genom åtgärdande av vandringshinder samt översyn och anpassning av reglering. Andra viktiga åtgärder är olika biotopförbättrande åtgärder, exempelvis gynnade av strandnära vegetation och test av konstgjorda leknästen. Utöver detta finns ett stort fokus på förbättrat kunskapsunderlag och informationsspridning. De åtgärder som förutsätts finansieras av Havs- och vattenmyndighetens medel för genomförande av åtgärdsprogram för hotade arter beräknas totalt uppgå till 5 875 000kr under programmets giltighetsperiod 2017– 2021.This action program aims to improve the status of the European catfish (Siluris glanis) in Sweden. It is an indicative, but not legally binding, action program. The European catfish migrated to Swedish lake and river environments during the Ancylus lake period, an era when the temperature was higher than today. The species is the largest freshwater fish in Sweden with a record measuring 3.6 meters standard length and an estimated weight of about 180 kg. It is considered to be nocturnal and an opportunistic predator eating both fish and other freshwater organisms, such as amphibians, birds, crayfishes, insects, worms and molluscs. The species require relatively high water temperatures to spawn, which means it is not reproducing every year in Swedish waters. The European catfish is listed as Vulnerable (VU) on the Swedish red list. Four natural populations exist, all located in the southeast of Sweden, in the water systems Nyköpingsån (lake Båven), Emån, the upper part of Helge å and the lower part of Helge å. Additional records are known from a few other lakes, all results of illegal releases. The main reason for the decline is destruction of suitable habitat, such as large lowland rivers with a natural river environment. These habitats have been severely affected by human interference from the 19th century onwards, such as drainage of wetlands, water regulation, diversion of water, and physical impact on shore and bottom habitats. Genetic studies show that the populations in Sweden are genetically unique, but have low genetic variation indicating that the number of spawning individual is low, possibly due to lack of suitable spawning habitats. The European catfish is protected from fishing in Sweden. Other important measures is to make suitable habitats available by review and adjustments of legislation and water regulations in force. Also to improve the biotopes, for example promote the access to suitable spawning habitats and experiments with artificial nests. In addition, there is a great focus on an improved knowledge base and dissemination of information. The cost for the conservation measures, to be funded from Swedish Agency for Marine and Water Management allocation for action plans is estimated at 580 000 € during the period 2017-2021