The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Regionala vattenförsörjningsplaner : Nulägesanalys av länsstyrelsernas arbete
No full textSyftet med regionala vattenförsörjningsplaner är att säkra tillgången till vatten inom ett område i ett flergenerationsperspektiv för dricksvatten och andra samhällsbehov. Regionala vattenförsörjningsplaner behöver tas fram av länsstyrelserna som stöd för bland annat kommunens översiktsplanering. Havs- och vattenmyndigheten har pekats ut som den myndighet som ska vara vägledande i arbetet, med stöd av Boverket, men även andra berörda myndigheter. För att få en uppfattning om hur länsstyrelserna arbetet med frågan skickades en webbenkät ut till samtliga län samt kommunalförbundet Göteborgsregionen (GR). I enkäten efterfrågades hur länsstyrelserna ligger till i arbetet med regionala vattenförsörjningsplaner, hur planen förankrats hos andra aktörer, om och hur kommunerna använder planen i sin planering, vilka frågor som varit svåra respektive lätta att hantera, vilka de bedömer vara de främsta hoten mot vattenförsörjningen, och vilka frågor som länsstyrelserna önskar mer vägledning om. Samtliga 21 länsstyrelser och GR besvarade enkäten. Fyra länsstyrelser svarade att de har en aktuell vattenförsörjningsplan och sex län uppgav att arbete pågår. Sju länsstyrelser svarade att de har tagit fram regionala vattenförsörjningsplaner, men att de behöver uppdateras. Fem länsstyrelser planerar att ta fram en regional vattenförsörjningsplan, varav fyra under 2018. I enkätsvaren uttrycktes önskemål om att ett tydligt syfte med den regionala vattenförsörjningen formuleras, samt att länsstyrelsens roll förtydligas. Av de elva län som tagit fram en vattenförsörjningsplan upplever de flesta att kommunen använder planen i liten utsträckning som stöd i sin fysiska planering och va-planering. Det tyder på att mer vägledning behövs om hur den regionala vattenförsörjningsplanen ska hanteras i den fysiska planeringen. De frågor som länsstyrelserna främst önskade vägledning om var säkerhetsaspekter kopplade till lagring och spridning av känsliga uppgifter, bedömning av vattenbehov och prioritering av vattenresurser, juridiska aspekter och frågor kring arbetsprocess och förankring. Det som länsstyrelserna bedömer vara de främsta hoten mot vattenförsörjningen i sina respektive län är brist på reservvatten, sårbarheter i de tekniska anläggningarna, vattenbrist i den ordinarie vattenförsörjningen, samt kvalitetsproblem. Brist på reservvatten ses som ett problem i nästan alla län. Många kommuner har ingen eller begränsad tillgång till reservvatten om den ordinarie vattenförsörjningen av någon anledning inte fungerar. Tretton länsstyrelser uppgav att de använt sig av en rapport om vattenförsörjningsplaner som SGU gav ut 2010. En kommande vägledning bör beakta och utgå från denna rapport men behöver kompletteras med ny kunskap framför allt kring frågor om klimatförändringar och dess påverkan på dricksvattenförsörjningen. Förutom enkäten har centrala aktörer intervjuats om nyttan med regionala vattenförsörjningsplaner, vilka problem sådana bör kunna lösa, samt vad som är viktigt att behandla i en kommande vägledning. Några slutsatser från intervjuerna är att det är viktigt att lyfta det strategiska arbetet inom regionen och att det bör finnas en tydlig koppling till utvecklingsplaner och mellankommunal samverkan. En regional vattenförsörjningsplan ska ha ett övergripande regionalt perspektiv för att främja samverkan över läns- och kommungränser. Det är viktigt att planen utvärderas och följs upp regelbundet. Ett viktigt syfte med regionala vattenförsörjningsplaner är att säkra vattenförsörjningen på lång sikt genom att integrera vattenförsörjningen i den fysiska planeringen
Uppföljning av den maritima strategin : Redovisning Regeringsuppdrag N2017/02641/MRT
No full textHavs- och vattenmyndigheten har i samverkan med Boverket, Energimyndigheten, Jordbruksverket, Tillväxtverket, Transportstyrelsen och SCB sammanställt ett förslag till uppföljning av den maritima strategin. Uppföljningen ska följa upp den maritima strategins vision som fångar utvecklingen i tre perspektiv. Uppföljningen ska omfatta ett begränsat antal årliga indikatorer samt en kompletterande fördjupad uppföljning vart tredje år.Det finns inga författare namngivna i rapporten.</p
Kartering av marina naturvärden i Västerbottens län
No full textSom en del i Havs- och vattenmyndighetens kartläggning av havsbotten längs svenska kusten har bentiska ekosystemkomponenter och naturvärden karterats i hög upplösning i Västerbottens län. Karteringen utfördes med hjälp av rumslig modellering baserad dels på befintliga biologiska fältdata, dels på biologiska data från kompletterande undersökningar samt på heltäckande lager över fysiska, kemiska och antropogena variabler. Totalt skapades 11 heltäckande kartor över vegetation och epifauna, fem kartor över infauna, en karta över sikyngel, en karta över Helcom Underwater Biotopes (HUB) samt en karta över bentiska naturvärden.As a part of the mapping of the seafloor along the Swedish coasts performed by the Swedish Agency for Marine and Water Management, benthic ecosystem components and conservation values were mapped in high resolution in Västerbotten County. The mapping was performed with spatial modelling based on both already existing biological data as well data from new surveys performed within this project and continuous layers of physical, chemical and anthropogenic variables. In total 11 continuous maps of vegetation and epifauna, five maps of infauna, one map of whitefish fry, one map of Helcom Underwater Biotopes (HUB) and one map of conservation values were created
Miljöövervakning av växtplankton i Kattegatt och Östersjön med rDNA-barcoding och mikroskopi : En jämförelse av molekylärbiologisk metodik och mikroskopi
No full textVäxtplankton utgör en viktig del av den marina näringsväven. Därför pågår nationell och regional övervakning av växtplanktons utbredning i tid och rum, antal, biomassa och biodiversitet i haven runt Sverige. EU-direktiv och mellanstatliga konventioner influerar övervakningens utformning. Vissa algblomningar kan vara skadliga, därför finns ett visst fokus på alger som producerar gifter eller är skadliga på annat sätt. För att utföra övervakningen på ett kostnadseffektivt sätt behöver flera olika metoder kombineras. I den här rapporten presenteras resultat från en jämförelse av mikroskopbaserad analys av växtplanktonprover med resultat baserad på rDNA-metabarcoding. Provtagning skedde med hjälp av ett så kallat FerryBox-system i juli 2013 på arton platser längs en salthalts-gradient (ca 3-24 promille) från Bottenviken via Bottenhavet och Egentliga Östersjön till Kattegatt. Resultat från rDNA metabarcoding visade på en mycket större biodiversitet jämfört med data från mikroskopi. Totalt 89 olika organismer identifierades med mikroskop (Utermöhl-metoden). Bland dessa ingår samlingsgrupper som ”oidentifierade flagellater” och ”oidentifierade encelliga organismer”. Baserat på rDNA data noterades totalt ca 2000 olika organismer (exklusive heterotrofa bakterier) vilket innebär att mer än 95% av biodiversiteten förbisågs med Utermöhl-metoden. För prokaryoter (16S rDNA) noterades 36 olika Operational Taxonomic Units (OTUs) för cyanobakterier och för eukaryoter (18S) noterades 1860 olika OTU. Flera organismer som noterades med mikroskopi saknades helt i rDNA data. Det tyder på att referensdatabaser för 16S och 18S rDNA saknar sekvenser för vanligt förekommande arter i haven runt Sverige. Det kan också bero på att just sekvensdelen 18S är identisk för vissa arter/släkten, varför klassificeringen hamnade på en högre taxonomisk nivå. rDNA-barcoding ger inte samma typ av data som mikroskopi, det saknas bl.a. motsvarigheter till cellantal och biomassa. En alternativ molekylärbiologisk metod är så kallad kvantitativ PCR (qPCR). Med qPCR kan mängden DNA för enskilda organismer bestämmas, mängden DNA är relaterat till cellantal. Idag är det endast möjligt att utföra qPCR på ett fåtal organismer i ett prov. Författarna föreslår att rDNA-barcoding av plankton införs i marina övervakningsprogram i Sverige som komplement till annan metodik. Förutom att rDNA-data ger högupplöst information om biologisk mångfald, så har rDNA barcoding ett lågt pris per prov om många prover analyseras och är inte beroende av mikroskopisters skicklighet att identifiera organismer. Införandet bör innehålla följande delmoment: 1. Pilotstudie – rDNA-data för ett helt år jämförs med mikroskopi och flödescytometri; 2: Sekvensering av vanligt förekommande arter som saknas i referensdatabaser; 3: Standardisering av provtagningsprotokoll; 4: Standardisering av metodik för sekvensering; 5: Utveckling av qPCR för utvalda skadliga arter; 6: Standardisering av dataflöden och jämförelser med internationella referensdatabaser; 7: Uppbyggnad av system för datahantering hos nationell datavärd och 8: Utveckling av bedömning av miljöstatus gällande t.ex. biodiversitet och invasiva arter baserat på rDNA data.Phytoplankton is a fundamental part of the marine food web. Therefore, a national monitoring programme that is focused on the spatial and temporal distribution of phytoplankton in the sea around Sweden is ongoing. The design of surveillance is based on EU directives and intergovernmental conventions. Since some algal blooms can be harmful, there is a special focus on the algae that produces toxins and are potentially harmful in other ways. To carry out the monitoring in a cost effective way, several methods are conducted. This report presents a comparison of the results yielded by microscope-based analysis and rDNA metabarcoding-based analysis. Sampling was done with the help of a Ferrybox system in July 2013 in eighteen locations along a salinity gradient (3 - 24‰) from the Bothnian Bay through the Bothnian Sea and the Baltic Proper to the Kattegat. Results of rDNA metabarcoding showed a much greater biodiversity compared to the result from microscopic counting (Utermöhl method). In total, only 89 organisms were identified by Utermöhl method and the rest were marked as "unidentified flagellates" and "unidentified unicellular organisms". rDNA metabarcoding recorded a total number of almost 2,000 different organisms (excluding heterotrophic bacteria), which means that more than 95% of biodiversity was overlooked by Utermöhl method. Altogether 36 Operational Taxonomic Units (OTUs) were identified as cyanobacteria from the prokaryotes data (16S rDNA) and 1860 different OTUs were found in eukaryotes data (18S rDNA). There were still several organisms missing from the list that microscopic counting yielded. This result suggests that the reference databases for the 16S and 18S rDNA sequences lack some species common in the seas surrounding Sweden. Another reason may be that the 18S rDNA is identical to other species or a genus leading to that the classification is at a higher taxonomic level. Metabarcoding provides different types of data than microscopic counting. The rDNA-based data can offer a high resolution on biodiversity but cannot offer data on cell counts and biomass as microscopic counting does. An alternative molecular biological method is known as quantitative PCR (qPCR) which can determine the amount of DNA from individual organisms so that the cell count of the organisms can be inferred. At present it is only possible to perform qPCR on a small number of organisms in a sample. The authors suggest introducing the rDNA metabarcoding approach of plankton analysis in Swedish marine monitoring programs as a complement to other methods. Besides its advantage regarding the high resolution on biodiversity, rDNA barcoding has a low price per sample when many samples are analysed in one go, and it is not dependent on the taxonomists’ skill on identifying organisms. The plan includes the following elements: 1. Pilot study - rDNA data from a full year should be compared with microscopy and flow cytometry data; 2: Sequencing of the common species in the Baltic that are missing in the reference databases; 3: Standardization of sampling protocols; 4: Standardization of sequencing method; 5: Developing qPCR method targeting selected harmful species; 6: Standardization of sequencing data and comparing it with the available reference databases; 7: Structuring the data management system for the monitoring data and 8: Development of the assessment of the environmental status regarding biodiversity and invasive species based on rDNA data
Revision av delprogrammet fria vattenmassan inom programområdet Kust och hav : Slutsatser av utredningar till grund för uppdateringen av beskrivningen av delprogrammet
No full textRapporten innehåller sammanställning samt slutsatser av utredningar som kommer att ligga till grund för uppdateringen av beskrivningen av delprogrammet. Delprogrammet har historiskt varit inriktat mot trender för uppföljning av de nationella miljömålen Hav i balans samt levande kust och skärgård, Ingen övergödning och Ett rikt växt och djurliv. Vid den förra översynen av miljöövervakningen inom Kust och hav, som utfördes 2006-2007, låg fokus på att förbättra den geografiska täckningen, bland annat för att ge bättre underlag för vattenförvaltningsarbetet (Naturvårdsverket, 2007). För att komplettera den löpande övervakningen infördes också återkommande mätkampanjer i marin miljö som genomförts under perioden 2007-2013, samt 2017 när Naturvårdsverket finansierade en extra insats för effektbaserad miljögiftsövervakning i kustvatten och 2018 när extra resurser lagts på mätning av vattnets optiska egenskaper som beskrivs senare i rapporten. Målgrupp är främst utförare på andra myndigheter samt handläggare, forskare och experter på länsstyrelser, lärosäten och konsultföretag. Det är även ett krav i Havsmiljöförordningen 2010:1341 (32 §) att på lämpligt sätt informera allmänheten om övervakningsprogrammen
Fisk i sjöar : vägledning för statusklassificering
No full textDenna vägledning riktas till Vattenmyndigheterna i deras arbete med statusklassificering av sjöar genom undersökning av fiskfaunan. Bedömningsgrunden ska främst användas för att bedöma generell påverkan med hjälp av indexet EQR8, men kan också ge ett stöd för bedömning av näringspåverkan (EindexW3) samt försurning (AindexW5). För de senare är dock bedömningsgrunderna för växtplankton eller kiselalger i allmänhet att föredra, om data finns tillgängliga. Vägledningen ersätter motsvarande delar i Naturvårdsverkets handbok 2007:4
Marin pedagogik : Inventering av lokala behov av stöd och kunskapsmaterial
No full textRegeringen gav Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i uppdrag att bidra till att stärka arbetet med utbildning för hållbar utveckling inom havs- och vattenfrågor, särskilt marin pedagogik. Uppdraget har genomförts av Havsmiljöinstitutet och forskare vid Göteborgs universitet som kontaktat lokala aktörer inom marin pedagogik, och inventerat deras behov av kunskapsmaterial och stöd. Marin pedagogik är ett verktyg för att skapa förståelse för hur havet påverkar oss människor och för hur vi påverkar havet, vilket kallas för ocean literacy på engelska och som översätts till havsmedvetenhet i rapporten. En marinpedagogisk aktör förmedlar information om havet och/eller sambandet mellan vatten och hav, vilket i sin tur kan ge upphov till havsmedvetenhet om mottagaren tar ställning till informationen och sätter in den i ett förståeligt sammanhang. Regeringsuppdraget avgränsades genom att inkludera aktörer vilka fokuserade helt eller delvis på havsvatten och som befinner sig utanför det obligatoriska skolväsendet. Aktörerna lyfter fram behov av: finansiellt stöd (som bör vara långsiktigt) nätverk (mötestillfällen skapas) databas (för att dela med sig av marinpedagogiska resurser. Aktörerna efterlyser kunskapsmaterial av olika slag, främst: skriftligt material/information (material anpassade för olika åldrar Digitala resurser (för att inspirera och engagera ungdomar) forskarkontakt (som behövs för metod- och faktakoll
Identifiering av vattenskyddsområden med låg risk för påverkan av växtskyddsmedel
No full textI 7 kap. 21 och 22 §§ miljöbalken finns bestämmelser om inrättande av vattenskyddsområde. Vattenskyddsområdet inklusive meddelade bestämmelser ska säkerställa att råvattnet efter ett normalt reningsförfarande ska kunna beredas till ett hälsosamt livsmedel. Enligt 7 kap. 25 § MB måste den myndighet som beslutar om att inrätta vattenskyddsområdet också ta hänsyn till det enskilda intresset och föreskrifterna får därför inte gå längre än vad som behövs för att uppnå syftet med områdesskyddet. Vad avser växtskyddsmedel så finns sedan 1997 i Sverige ett generellt förbud mot att yrkesmässigt sprida kemiska växtskyddsmedel inom vattenskyddsområde utan särskilt tillstånd från den kommunala nämnden för miljöfrågor. Den generella tillståndsplikten gäller inte i vattenskyddsområden som inrättas eller ändras efter 1 januari 2018. De förändrade reglerna kommer innebära en successiv utfasning av den generella tillståndsplikten allteftersom vattenskyddsområdena ses över. Utfasningen av den generella tillståndsplikten innebär att behovet av särreglering av användningen av växtskyddsmedel måste utredas individuellt för varje vattenskyddsområde och att ställning måste tas till lämplig restriktionsnivå i vattenskyddsföreskrifterna. Risker för oavsiktlig spridning av växtskyddsmedel i miljön styrs av många olika faktorer. Klimat- och markförhållanden på den aktuella platsen är av stor betydelse liksom egenskaperna hos den verksamma substansen samt i vilken dos och med vilken frekvens växtskyddsmedel används. En mycket betydelsefull faktor för vilken koncentration av växtskyddsmedelsrester som slutgiltigt kan tänkas uppkomma i en sjö, ett vattendrag eller en grundvattenresurs är emellertid hur stor andel av tillrinningsområdet som behandlas. Denna rapport beskriver ett angreppssätt för att utifrån andelen jordbruksmark i tillrinningsområdet identifiera de vattenskyddsområden där risken för påverkan av växtskyddsmedel är låg. Den totala användningen av växtskyddsmedel i samhället domineras idag av jordbruks- och trädgårdssektorn. Därför är andelen jordbruksmark i tillrinningsområdet är en mycket betydelsefull faktor i bedömningen av den aggregerade riskbilden för vattentäkten. Syftet med rapporten är att stötta de myndigheter som beslutar om inrättande av vattenskyddsområden i bedömningen om lämplig restriktionsnivå för användning av växtskyddsmedel i vattenskyddsföreskrifter
Delregional analys Gävlebukten : Samhällsekonomisk konsekvensanalys av delområde i Bottenhavet utifrån samrådsförslag för havsplan Bottniska viken
No full textSamhällsekonomisk konsekvensanalys av delområde i Bottenhavet utifrån samrådsförslag för havsplan Bottniska viken. Bakgrund Genom miljöbalken(1998:808) och havsplaneringsförordningen(2015:400) har Sverige införlivat EU:s ramdirektiv för havsplanering (2014/89/EU) i svensk lagstiftning. Enligt miljöbalken ska det finnas tre statliga havsplaner – en för Bottniska viken, en för Östersjön och en för Västerhavet. Planerna ska ge vägledning till myndigheter och kommuner vid planläggning och prövning av anspråk på användning av området. Havsplanerna ska omfatta Sveriges ekonomiska zon och de områden som inte ingår i fastigheter i svenskt territorialhav från en nautisk mil utanför den baslinje som avses i lagen om Sveriges sjöterritorium (2017: 1272). Havsplanerna beslutas av regeringen. Enligt havsplaneringsförordningen ska Havs- och vattenmyndigheten ta fram förslag till havsplaner med hjälp av berörda länsstyrelser och med stöd från nationella myndigheter som ska bistå med underlag för planeringen. Planförslaget ska integrera miljömål samt näringspolitiska och sociala mål. De tre havsplanerna ska bedömas utifrån vilka konsekvenser användningen kan antas få. En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) har upprättats och en samlad hållbarhetsbedömning har tagits fram där även ekonomiska och sociala konsekvenser redovisas. Havsplaneringen är en process som genomförs över flera år och som kan beskrivas i cykler. Processen omfattar flera olika steg från informationsinsamling och nulägesanalys till planering där havsplanerna utgör resultaten av planeringsprocesserna. Havs- och vattenmyndighetens målsättning är att förslag till havsplaner ska överlämnas till regeringen år 2019. Inför samrådsfasen kring de föreslagna havsplanerna (februari – augusti 2018) har COWI AB på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten vidareutvecklat de miljökonsekvensbeskrivningar och den hållbarhets-bedömning som tagits fram tidigare i planeringsprocessen. Som stöd i metodutvecklingsarbetet har två delregionala studier utförts parallellt, en för Gävlebukten (denna rapport) och en rapport för ett område i Kattegatt, Västerhavet (Havs- och vattenmyndigheten, 2018f). I respektive område tillämpas en metod för ekosystemtjänstanalys som sedan utgör en del av underlaget i samhällsekonomiska konsekvensanalyser av att tillämpa havsplanerna
Växtplankton i sjöar : vägledning för statusklassificering
No full textDen här vägledningen vänder sig till vattenmyndigheterna i deras arbete med att klassificera ekologisk status i enlighet med havs- och vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2013:19. Bedömningsgrunden för växtplankton ska främst användas för att undersöka om förorening av näringsämnen leder till en negativ miljökonsekvens, men kan också vara användbar för att undersöka miljökonsekvensen av försurning. Vägledningen ersätter motsvarande delar i naturvårdsverkets handbok 2007:4