The Royal Institute of Art
Not a member yet
320 research outputs found
Sort by
Centrala Jönköping : Den Nordiska Trästaden
No full textKonsthögskolans Arkitektur skola har under studieåret 1971-72 behandlat förnyelseproblemen i centrala Jönköping. Huvudvikten har lagts vid de problem som uppstått vid över gången från 60-talets överhettade konjunktur till 70-talets mera dämpade. I denna situation framstår det som naturligt att begränsa eller hejda den omdaningsprocess i Jönköpings centrala delar, som i så hög grad varit ett uttryck för de expansiva årens förväntningar. Denna typ av restriktiv planering förutsätter en mycket detaljerad kunskap om den befintliga bebyggelsen och dess utnyttjande. Föreliggande arbete bygger således på inventeringar, genomförda på platsen, och på tillgängligt utredningsmaterial som förmedlats av kommunens tjänstemän. Studierna har koncentrerats till två områden i staden, som representerar var sitt skede i Jönköpings byggnadshistoria, och som också bedömts möjliga att bevara
Gamla Norr i Västervik (En användningsplan) : Den Nordiska Trästaden
No full textKonsthögskolans arkitekturskola har i ett grupparbete försökt belysa de tekniska, ekonomiska, administrativa och miljömässiga konsekvenserna av ett bevarande av stadsdelen Gamla Norr i Västervik. Planeringsinstrumentet i vårt arbete har varit något vi benämnt a n v ä n d n i n g s p 1 a n. Till skillnad från annan planering bygger denna i stor utsträckning på omfattande inventeringar av de befintliga förhållandena. Vi har därvid erhållit stor hjälp från förtroendemän och tjänstemän i Västerviks kommun som generöst ställt tid, kunskaper och erfarenhet till vårt förfogande. Under studieperioderna i Stockholm har ett stort antal experter inom olika områden i diskussioner och föreläsningar givit oss insikter som varit till stor nytta i vårt arbete.</p
Fiskelägen i Bohuslän : Den Norska Trästaden
No full textVi har intresserat oss för de fiskelägen,som antogs ha kvar mycket av sin ursprungliga karaktär, och som fanns redovisade på grundkartor från 1900-talet. Vid valet av fiskelägen har vi rådgjort med privatpersoner samt tjänstemän vid länsarkitektkontoret i Göteborg. Urvalet har begränsats till de samhällen, som har en sammanhängande tät träbebyggelse och som de personer, vi talat med,kände till och bedömde värda närmare studium.Materialet till denna beskrivning av miljöerna i ett tjugotal av Bohusläns fiskelägen samlades in under en fältinventering. Inventeringen, som utfördes under somrarna 1971 och 197 2, underlättades genom hjälp från flera personer. Vi vill framför allt tacka Gösta S1:oglund, för råd, transporter och fotografering, Nanne Engelbrektsson och Thomas Thieme för värdefulla synpunkter vid beskrivning av hustyper samt personal på länsarkitektkontoret och lantmäterikontoret i Göteborg för framtagning av kartor. Arbetet har fördelats mellan författarna, så att Ann Mari Westerlind ansvarat för uppritning, beskrivning av fiskelägena samt redigering,medan Gunnar Westerlind ansvarat för övriga textavsnitt samt fotografering.</p
Förfall och Återanvändning : Om sekelskiftets arbetarbostäder
No full textVi har nu försökt förklara varför vi tycker att resvirkeshusen är intressanta. Vårt arbete med dessa problem började med ett examensarbete på Tekniska Högskolans husbyggnadsavdelning. Detta arbete behandlar dokumentation och förslag till återanvändning av ett område med tvåvånings bruksarbetarbostäder i Sandviken. Efter detta har vi fortsatt med försök att lokalisera och bestämma förekomsten av denna sorts bebyggelse.Begreppet "sanering" har fram till idag blivit nästan identiskt med "rivning - nybyggnad". I våra städer rivs stora delar av den gamla, småskaliga bebyggelsen för att ge plats åt den nya tidens kvartersstora affärs- och bostadshus. Den bebyggelse som i första hand drabbas av saneringsvågen är den stora massan "grå", kulturhistoriskt ointressanta bostadshus, som hyst människor av under- och medelklass i ganska små lägenheter. Dessa bostadsområden har haft den skala och utform- ning som gjort att dess invånare själva har kunnat prägla och i viss mån bestämma över sin närmiljö, och på detta sätt kunnat känna sig identifierade med den.</p
Kyrkbacken och Gamle Stavanger : Den Nordiska Trästaden
No full textSom en del av problemen med de gamla trästadsmiljöerna framstår frågan om det finns möjlighet att behålla dem. När det beslutats att ett område inte skall försvinna frågar man sig kanske: Ska vi göra museum? Ska vi i så fall bygga upp området någon annanstans? Kan vi i stället använda husen? Ska det bli bostäder? Kan där finnas andra verksamheter? Får man riva några hus? Kan vi bygga om? Går det att komplettera med nya byggnader? Vad gör man med bilarna? Hur mycket får det kosta? Vem ska betala? Vilka får bo där? Denna utredning belyser problem som uppstått i samband med bevarandet av t'Vå områden, Kyrkbacken i Västerås i Sverige och Gamle Stavanger i Stavanger i Norge.Innan beslutet fattades att de två områdena skulle behandlas som restaureringsområden, var de båda centralt belägna bostadsomraden. Invånarna var huvudsakligen arbetare, men i de byggnader som kom,nunen ägde bodde en hel del socialt missanpassade personer, som gav upphov till att områdena fick dåligt rykte. Husen var till största delen byggda under 1800-talet och de var enligt kulturhistorisk expertis var för sig ej speciellt värdefulla, men bildade en helhetsmiljö som ansågs unik och representativ för sin tid. De privatägda husen var i relativt gott skick medan många av kommunens hus fått förfalla. I tidningsartiklar uttrycktes både önskvärdheten att bibehålla de gamla områdena och att riva ner skräpet. I Västerås kom förslaget till Kyrkbackens restaurering officiellt från Stadsarkitektkontoret, där man 1960 i ett handlingsprogram beskrev hur förnyelsen skulle ske. I korthet skulle man behålla den gamla miljöns karaktär så långt som möjligt men tillåta nya byggnader i vår tids stil, att användas som enfamiljsbostäder. En grupp västeråsarkitekter arbetade frivilligt fram ett för slag till utformning av området, efter det att fastighetskontoret företagit en byggnadsteknisk inventering.</p
Landshövdingehus och Trähus i Göteborg : Den Nordiska Trästaden
No full textDen göteborgska landshövdingehus- och trähusbebyggelsen är unik i landet genom sin omfattning, sin utformning och sin funktion. Den omfattade på 1940-talet mer än hälften av det totala lägenhetsbeståndet i staden och var säkerligen den största samlade trähusbebyggelsen i Sverige. Den dominerande delen av denna bebyggelse utgjordes av landshövdingehus, en hustyp som är specifik för Göteborg. Denna hustyp utvecklades för att lösa arbetarnas bostadsproblem på 1870-talet och behöll sin prägel av arbetarbostad fram till 1940-talet då den slutade att byggas. Göteborg var ursprungligen en trästad men efter 1803 fick trähus endast uppföras utanför vallgraven. Fram till 1875 var trähus i 2 våningar det vanligaste bostadshuset i förstäderna, där stadens arbetare bodde. När bostadsbristen var som störst på 1870-talet godkände myndigheterna en ny hustyp med bottenvåning av sten och två övervåningar av trä. Under 60 år var landshövdingehuset de göteborgska arbetarnas speciella bostadsform.Göteborg har i dag en omfattande hyreshusbebyggelse av trä. Denna bebyggelse består till en del av trähus i 1-3 våningar, men den dominerande delen utgörs av s. k. landshövdingehus, en för Göteborg unik hustyp med bottenvåning av sten och två övervåningar av trä.De första landshövdingehusen byggdes 1875. Under perioden 1875-1940 uppfördes nästan uteslutande hyreshus av denna typ i Göteborgs arbetarstadsdelar. På 1940-talet var ca 47% av Göteborgs bostadslägenheter inrymda i landshövdingehus. Hustypen utvecklades ur trähuset i två våningar och kan sägas vara lösningen på bostadsproblemen för den växande arbetarbefolkningen under senare delen av 1800-talet. Denna lösning kom fram genom samverkan av lokala byggnadstraditioner, byggnadsordningens bestämmelser samt olika gruppers och enskilda personers initiativ. Landshövdingehusets utveckling påverkades, dels av vissa perioders spekulationsbyggeri, dels av olika tiders stilideal. Bebyggelsen blev således av olika typ och kvalitet med avseende på tekniskt utförande och arkitektonisk utformning.</p
Kottby Trädgårdsstad : Ett forskningsprojekt om bevarandeproblem initierat av Icosmos och Nordens Riksantikvarier
No full textRedan år 1916 föddes inom Bostadsreformföreningen tanken att grunda ett bostadsbolag för att avhjälpa arbetarbefolkningens bostadsbrist. Helsingfors stad deltog i planerna och redan följande år grundades bolaget - Helsingfors Folkbostäder Ab, vars aktiemajoritet var i stadens ägo. Bolagets verksamhet underställdes Socialnämndens överinsyn. En dylik organisering av bostadsproduktionen var något nytt i Finland.Den ekonomiska depressionen vid världskrigets slut satte sin prägel på bolagets första planer. Finansieringssvårigheter tvingade planerna att hålla sig till stenkaserner i många våningar "utan all byggnadskonstnärlig utsmyckning". Ettrumsbostaden - som konstaterats vara ett bostadspolitiskt monster - utgjorde huvudparten av den skisserade produktionen
Stavanger : Innerstaden - Utvecklingshistoria och Utvecklingsmöjligheter
No full textFöreliggande arbete bör inte uppfattas som något slags generalplan eller dispositionsplan utan snarare som en presentation av ett synsätt, som konkretiserats på ett antal fritt valda områden. Framställningen har två tyngdpunkter. Stort intresse har ägnats det historiska perspektivet. Syftet har varit att besvara frågan: Varför ser Stavanger ut som det gör? Varför skiljer sig denna stad så mycket från jämförbara orter i Sverige? De svar som ges för över till bokens huvudtema, frågan hur den befintliga bebyggelsen skall användas i framtiden. Bakom ligger en grundsyn som uppfattar rivning och nybyggande som åtgärder i sista hand, underhåll, upprustning och ombyggnad som det normala, något som kan sträckas ut generation eftel" generation.Efter den hårdhänta omdaning, som under 50-60-talen drabbat Abo är Stavanger numera Nordens största, ännu bevarade trästad. Med sin mängd av en- och tvåfamiljshus i trä, tillkomna under 200 år och i allmänhet fortfarande använda som bostäder, ger Stavanger en åskådlig bild av en stad, som utvecklats kontinuerligt och som också lyckats undgå katastrofer, självförvållade och andra. För besökare från Sverige har det varit en upplevelse att sätta sig in i hur denna stadsbild vuxit fram och hur den fungerar idag.</p
Gamla Norr i Västervik : En Etnologisk Fältundersökning
No full textSedan Västervik återuppbyggts efter den sista ödeläggande branden 1677, har dess centrala delar i stort sett förblivit oförändrade vad beträffar gatunät och tomtindelning. Man tror att den äldsta medeltida staden låg i anslutning till kyrkan och ned mot Gamlebyviken. Senare flyttades troligen hamnen söderut till Saltsjön, där en ny stadsdel. uppstod. De två områdena har därefter successivt vuxit samman. På 1781 års karta kan man se hur staden var uppdelad i fyra kvarter -- Norra, Västra, Södra och Östra Kvarteren. Det som idag kallas Gamla Norr, omfattar det gamla Norra Kvarteret samt delar av de Södra och Västra Kvarteren (Karta 1). Den geografiska avgränsningen för föreliggande undersökning är i norr den gamla stensågen i kvarteret Stenhamra, i väster Västra Kyrkogatan, i söder Fiskaregatan och i öster Gamlebyviken (karta 2).Genom en etnologisk fältundersökning i stadsdelen Gamla Norr i Västervik har jag velat klarlägga invånarnas förhållande till sin boendemiljö. Målet har härvid varit, att ta reda på hur man utnyttjar sin hemmiljö (bostaden, fastigheten, övriga lokaler och uterum samt de sociala kontaktmöjligheter som står till buds) och hur olika faktorer i denna värderas av dem som bor där. Detta resultat har sedan jämförts med de planer som finns för Gamla Norr, för att man skall kunna få en uppfattning om vilka konsekvenser ett infriande av dessa får för befolkningen. Gamla Norr är av flera orsaker ett lämpligt område att angripa. Här föreligger ett ovanligt stort stadsparti med en ganska väl bibehållen äldre trähusbebyggelse, som dessutom av riksantikvarieämbetet bedömts som omistlig.</p