Swedish National Heritage Board
Not a member yet
7308 research outputs found
Sort by
På höjderna och i stadens utkant : gravfält och gravgårdar i det äldsta Sigtuna
No full textThis article discusses late Viking Age mortuary practices in the town of Sigtuna during the early urban phase (c. 980–1100 AD) with focus on the so-called graveyards (Sw. gravgårdar): cemeteries where the dead were inhumed mainly in accordance with Christian customs, but that lacked churches. It aims to trace cultural, social, or religious communities among the early town dwellers based on an analysis of their burial rituals, in combination with results of osteological and bioarcheological studies of their physical remains. The paper shows that burial customs varied within the early townscape: the dead were laid to rest under visible grave constructions in exposed topographical locations, as well as on flat-ground cemeteries in lower terrain close to the settlement area or at early churchyards. Moreover, diversity in mortuary customs, sex and age distribution, gender division, and diet can be detected between individual cemeteries, indicating that they were used by different urban groups that to some extent parted from their dead in different ways. The results of bioarcheological analyses indicate a heterogenous early urban population, comprising people from the Mälaren area, and also from distant regions. The burial customs reflect this specific urban situation, bearing witness to both long-distance contacts and roots in local mortuary traditions
Middelalderfiske, fellefangst og fraflytting : en dendrokronologisk undersøkelse av et 1300-talls stasjonært fiskeanlegg i Nord-Mesna, Sørøst-Norge
No full textFishing in rivers and lakes has traditionally been a longstanding and dependable means of sustenance for the people of inland Scandinavia. However, our understanding of pre-modern fishing traditions has been hampered by a lack of written sources, as well as a scarcity of archaeological data. However, a recent excavation and comprehensive dendrochronological analysis of a fish trapping enclosure system in Lake Nord-Mesna (520 masl.), in the boreal forests of inland Norway, has provided unique insight into freshwater fishing traditions, techniques and organization. The excavated structure, believed to be a fish weir with lath screen traps set into shallow water, was established in the late 1200s. In the following years it was regularly maintained in the spring/early summer. The last documented repair was in 1343. Its abandonment is interpreted as resulting from a recession likely induced by factors such as plague and climatic deterioration, that affected inland areas of Scandinavia in the 1300s. These results provide archaeological evidence of medieval utilization of effective enclosure traps in the region. This contradicts the prevailing notion that this form of fishing was later introduced by Forest Finns who migrated to the area in the 17th century. In addition, the findings give new and significant information about the organization and practice of medieval fishing in inland Scandinavia
Tre runfynd från kvarteret Traktören : Enköping, Uppland
No full textI samband med de arkeologiska undersökningarna i kv. Traktören i Enköping 2018 framkom tre runristade föremål. Två av dessa undersökte jag innan de konserverades hos Acta Konserverings Centrum AB i Stockholm redan den 18 december 2018. Kompletterande undersökningar gjordes den 16 och 19 april 2024 hos Arkeologerna i Hägersten, då jag även granskade ett runristat blybleck där runor hade framkommit efter konserveringen. Vid samma tillfälle gick jag även igenom andra föremål från undersökningen som bar skrift eller andra typer avristningar. Bland dessa fanns två ihopvikta blybleck (F7478 och F8154) och en blyremsa (F7627) med latinska bokstäver som granskades översiktligt. Två av dessa omnämns i slutet av rapporten
Uppdragsarkeologi : det uppdragsarkeologiska systemet : vägledning för tillämpning av kulturmiljölagen
No full textUppdragsarkeologi är ett samlingsbegrepp för de arkeologiska utredningar och undersökningar som länsstyrelsen beslutar ska genomföras i samband med markexploateringar. Dessa regleras av 2 kap. 11 och 13 §§ i kulturmiljölagen (1988:950) (KML). Kostnadsansvaret för uppdragsarkeologiska undersökningar vilar i normalfallet på företagaren, enligt 2 kap. 14 § KML. Den 1 maj 2017 juli 2015 trädde Riksantikvarieämbetets nya föreskrifter i kraft; Riksantikvarieämbetets föreskrifter och allmänna råd om uppdragsarkeologi (KRFS 2017:1). Införandet av Riksantikvarieämbetets kulturmiljöregister (KMR) innebar vissa ändringar av föreskrifterna (KRFS 2018:6). Dessa trädde i kraft 1 januari 2019
Uppföljning av hur museilagen tillämpas : med fokus på ansvarsfördelning enligt lagens 5 §
No full textI denna rapport beskriver Riksantikvarieämbetet den uppföljning av tillämpningen av museilagen (2017:563) som myndigheten genomförde under 2023. Museilagen infördes 2017 som den första samlande lagen för museiområdet i Sverige. Redan året efter fick Riksantikvarieämbetet ett regeringsuppdrag att följa och redovisa hur den nya lagen tillämpas. Eftersom lagen då var ny valde myndigheten att göra en ”nollmätning” för att skapa en grund och utgångsvärden för att kunna följa upp de områden som museilagen reglerar och se förändringar över tid. Sommaren 2023 genomförde Riksantikvarieämbetet en ny uppföljning för att undersöka tillämpningen av museilagen, med fokus på museilagen 5 § Museihuvudmännen ska säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll. Uppföljningen gjordes i form av en enkätundersökning med möjlighet till fritextsvar. Mottagare var statliga, regionala och kommunala museer samt huvudmän på kommunal och regional nivå. Uppföljningen utgick från två övergripande frågeställningar: Har någon förändring skett gällande ansvarsfördelning och principen om armlängds avstånd sedan uppföljningen 2019? samt På vilket sätt har museilagen sedan 2019 resulterat i nya strukturer, arbetssätt och forum? Utifrån de svar som inkom har Riksantikvarieämbetet gjort ett antal generella iakttagelser rörande hur museilagen tillämpas avseende 5 §
Nationell strategi för digitalt kulturarv
No full textKulturarvet tillhör alla, och när det digitaliseras kan alla ta del av och bidra till det, oavsett plats på jorden och tid på dygnet. I grunden är det en demokratisk fråga. När kulturarvet digitaliseras kan det synas i helt nya sammanhang och få oändligt många användningsområden, inom till exempel forskning, utbildning, turism, samhällsplanering och kulturella och kreativa näringar. Ett digitalt kulturarv kan väcka nyfikenhet för, och ge nya dimensioner till, såväl det materiella som immateriella kulturarvet. Det kan också länkas samman med annan digital information både inom och utanför kulturarvsområdet, vilket gör det möjligt att skapa såväl ny kunskap som nya tjänster som attraherar fler och nya användare. Digitaliseringen av kulturarvet är dessutom en extra säkerhet ifall det materiella kulturarvet av någon anledning skulle gå förlorat. För en effektiv samordning på digitaliseringsområdet behövs en tydlig riktning för arbetet. Den nationella strategin erbjuder en sådan riktning. Strategin har tagits fram av Riksantikvarieämbetet i samarbete med museer och andra kulturarvsaktörer över hela landet. Vår gemensamma vision är ett långsiktigt användbart och sammanlänkat digitalt kulturarv för dagens och framtidens användare.