Swedish National Heritage Board
Not a member yet
7308 research outputs found
Sort by
Kristi grav i Riddarholmskyrkan
No full textIn Riddarholmen Church in Stockholm, a medieval sculpture depicting the dead Christ has survived, which has largely been unnoticed in previous research. Despite its poor state of preservation, with feet, arms and polychromy missing, the sculptureis of high quality: fine details are rendered in the wood and the carving displayscharacteristic techniques. Close examination and description of the sculpture’s technical and stylistic traits, together with comparative studies, has revealed aspects related to the sculpture’s function, origin and dating. The typology of the Riddarholmen Christ places it among the many ‘Christ Tomb’ arrangements surviving in Northern Europe from the late medieval period, and historical sources mention the existence of such a tomb in Riddarholmen Church. A more specific original function could be a so-called Easter Sepulchre. Stylistically, the Riddarholmen Christ displays characteristic features of the Soft style, originating in Prague around 1380. A range of surviving Pietà sculptures of this type survive in Central Europe, sharing similar traits, particularly in the rendering of facial hair. However, the Riddarholm sculpture is slightly stiffer and more schematic than the original Prague works, placing it more rightfully as a product by the second generationof Soft style, as it spread to the State of the Teutonic Order around 1400, and which became a centre of export of this type of sculptures to Sweden
Yxor till kvinnor och pärlor till män : en diskussion kring sociala kategorier under gotländskt mellanneolitikum
No full textThe Middle Neolithic graves on Gotland are characterized by a large amount of highly variable grave goods. Good conditions for preservation of bone have enabled the identification of sex and age. Men have commonly been described as hunters, primarily of seal and wild boar, and they have been associated with power, with battle axes and with imported goods.Women have been connected to beads, to the domestic sphere and to young children. However, a detailed scrutiny of the osteological identifications raises questions regarding this traditional view. Taking the relation to death and the handling of the dead into account, I have made a study of a small, well-chosen, selection of graves from the Ajvide site. The study shows that women can be associated with hunting, fishing and activities far away from home. Through stone crafts men have a strong connection to the domestic sphere and they too have a close connection to children. Beads are more common in male graves, while axes, mostly working axes, are more common in female graves. The women on the island have also been buried with both imported flint axes and battle axes. In the Middle Neolithic battle axeswere not only associated with male status, but also with female power and female leadership
Good collections management : Guidance for managing the return of cultural objects
No full textThis document has been produced to assist Swedish museums with issues relating to the return of objects. Other organisations with museum collections may also fnd this information useful
Ringspännen i Lund : skiftande traditioner mellan Östersjön och Kontinenten
No full textThis article concerns ring brooches from Lund, discussing similarities and differences in the material with respect to ring brooches from Gotland, Denmark and Norway. Ring brooches are commonly used in almost all parts of Northern Europe during both the Viking Age and the Middle Ages. The entire material of ring brooches from Lund has not been analysed before and is therefore a missing piece in the research field. This article is also a contrast to other similar studies of ring brooches. The material indicates regional differences between places in Scandi-navia and Northern Europe and implies a shift from Viking Age traditions to a new medieval society. In this article, the focus is on changes over time, both in design and in meaning, and regional differences between places in Scandinavia, something that should be taken into consideration to a higher degree when studying urban medieval material
God samlingsförvaltning : stöd i hantering av mänskliga kvarlevor i museisamlingar
No full textDetta dokument riktar sig till museer i Sverige, med samlingar som innehåller mänskliga kvarlevor. Dokumentets syfte är att stödja museerna internt i organisationen och externt i kontakt med det omgivande samhället. Det är till för alla typer av museer, men olika museer kan stöta på olika frågeställningar beroende på organisationsform, samlingarnas storlek eller typ av samling. Alla museer bör därför sätta upp sina egna policydokument och rutiner som är anpassade för det egna museets behov och villkor. Även andra organisationer med museiliknande samlingar kan ha nytta av dokumentet
Skador på fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar vid skogsbruk
No full textUtgångspunkten för denna studie är att det under lång tid funnits ett problem med att fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar skadas vid skogsbruk. För lämningar i skogen är både Skogsstyrelsen och länsstyrelserna handläggande myndigheter. Myndighetsstrukturen är uppbyggd så att varje led i handläggningsprocessen, den tillsyn som bedrivs och eventuellt ansvarsutkrävande påverkas av huruvida lämningarna inom det aktuella avverkningsområdet är fornlämningar eller övriga kulturhistoriska lämningar. I studien antas ett brett angreppssätt där handläggningsprocessen, tillsyn och ansvarsutkrävande hos de båda myndigheterna studeras parallellt och skogsbruket har gett sin bild av skogsbruksprocessen. I studien undersöks vilka förutsättningar, hinder och möjligheter som finns för att lämningarna inte ska skadas samtidigt som skogens resurser nyttjas. Skogsstyrelsens statistik visar att skadenivån på lämningar som skadas vid skogsbruk har legat mellan drygt 10 och drygt 20 procent sedan 2012 års inventering. Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet har ett mål om att komma ner till en skadenivå om 5 procent under 2020. Det går ännu inte att uttala sig om ifall målet kommer att nås. Ett viktigt underlag i planeringen för både myndigheter och skogsbruk är Riksantikvarieämbetets kulturmiljöregister. Men uppgifterna om lämningarna i registret är inte alltid uppdaterade. Särskilt allvarligt är när lägesangivelserna inte är korrekt angivna. Detta kan medföra att skogsbruket inte hittar lämningarna som därmed riskerar att skadas. Riksantikvarieämbetet anser att uppgifterna om lämningarna i registret kontinuerligt behöver uppdateras av de myndigheter som är behöriga att registrera. Detta gäller framförallt lägesangivelserna, men även den antikvariska bedömningen och nyupptäckta lämningar bör kontinuerligt föras in. I de fall kulturstubbar satts och varit korrekt placerade har andelen skadade lämningar varit mindre än när lämningarna inte har märkts ut i fält. Riksantikvarieämbetet anser därför att det är viktigt att arbetet med kulturstubbar fortskrider. Skogsbruket har beskrivit att den viktigaste fasen för att undvika skador är planeringsfasen, när uppmärkning i fält görs. Länsstyrelserna kommer ofta in för sent i skogsbruksprocessen, först efter skogsbrukets planeringsfas. Med mer tydligt kommunicerade handläggningstider skulle skogsbruket ha lättare att planera för när samråd eller ansökan till länsstyrelsen behöver göras så att de får länsstyrelsens beslut inför sin planering i fält. Eftersom ett skogsföretag kan arbeta mot flera länsstyrelser är det eftersträvansvärt att handläggningstiderna vid olika länsstyrelser blir mer enhetliga och Riksantikvarieämbetet anser att det är viktigt att handläggningstiderna kommuniceras tydligt. Insatser som Skogsstyrelsens uppföljning av skadeläget, utbildningsinsatser och samverkansinsatser mellan myndigheter och skogsbrukets aktörer förefaller ha fallit väl ut och det finns tecken på att dessa bidrar till viljan och kunskapen att göra rätt när det gäller att undvika skador på lämningarna. Riksantikvarieämbetet anser att sådana insatser behöver fortsätta för att viljan och kunskapen att göra rätt ska fortleva och utvecklas. Målbilder över ett önskvärt resultat efter skogsbruksåtgärder och avståndsschabloner för olika lämningstyper underlättar skogsbrukets arbete för att undvika skador på lämningar. Avståndsschabloner finns dock inte för fornlämningar eftersom bedömningen måste göras i varje enskilt fall. Huruvida det skulle gå att göra något slag av avståndsschabloner för vissa lämningstyper som är fornlämningar kan dock inte avgöras inom ramen för denna studie. Myndigheterna fattar ofta beslut utan att ha varit i fält och tillsyn i fält efter skogsbruksåtgärd görs endast i liten utsträckning. Skogsstyrelsen använder tillsynsbegreppet med en mycket vid innebörd som även omfattar insatser innan skogsbruksåtgärd och länsstyrelsens tillsyn är ofta händelsestyrd. Riksantikvarieämbetet anser att det är viktigt att tillsyn av lämningar efter skogsbruksåtgärder görs i större omfattning. Riksantikvarieämbetets vägledning för tillämpning av kulturmiljölagen vid fornminnesbrott är inte ett tydligt stöd vid tillsyn eftersom den inte ger vägledning i hur tillsynsprotokoll eller tillsynsbeslut ska kunna skrivas vid olika grader av skada och återkopplas till markägarna. Riksantikvarieämbetet avser att undersöka vad som går att förtydliga i vägledningen så att den inte bidrar till osäkerhet om hur tillsynen ska kunna dokumenteras och återkopplas. Det finns ett stort antal fornlämningar som skadas vid skogsbruk där skadan inte anmäls. Riksantikvarieämbetet anser att fornlämningsbrott bör anmälas till Polismyndigheten i större utsträckning. Trots väl underbyggda underlag från länsstyrelsen vid anmälan om fornminnesbrott till Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten läggs de flesta ärenden ner och brotten hinner ofta preskriberas. Möjliga vägar framåt som nu prövas är att samla kompetensen som rör lämningar i en funktion hos Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. Företagsboten har också fördelar som kan göra det möjligt att minska antalet ärenden som läggs ner
Kulturarvets ekonomiska påverkan : En kartläggning av samhällsekonomiska effekter genom indikatorer
No full textPå vilket sätt bidrar kulturarv med ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling och hur kan det mätas monetärt? För att kunna besvara dessa frågor medverkade Riksantikvarieämbetet tillsammans medandra kulturarvsmyndigheter i en europeisk studie finansierad av EU:s forskningsprogram ESPON. Genom studien kunde en gemensam metod utvecklas för att beräkna kulturarvets ekonomiska effekter inom olika näringsverksamheter. Det gäller exempelvis besöksnäringen, reparationer ochunderhåll av den äldre bebyggelsen, arkiv, museum och bibliotek menäven värdet av de ideella krafter som utförs av till exempel hembygdsföreningar och arbetslivsmuseer. Resultatet visar att kulturarvsrelaterade aktiviteter genererar betydande summor, i snitt cirka en procent av de undersökta ländernas samlade BNP. Det är framförallt inom besöksnäringen och genom reparationer och underhåll av den äldre bebyggelsen som de största värdena skapas. För Sveriges del handlar det om en uppskattad årlig omsättning på cirka 80 miljarder kronor och drygt 80 000 arbetstillfällen. Den här rapporten beskriver kortfattat den metod för beräkning avkulturarvets ekonomiska påverkan som utvecklats genom ESPONstudien. Likaså finns förslag på fortsatt utveckling. En mer utförlig redovisning och resultat för samtliga medverkande länder finns i studiens slutrapport från 2019 som går att ladda ner som PDF från projektets webbplats.