Swedish Geotechnical Institute (SGI)
Not a member yet
807 research outputs found
Sort by
Stigande hav – tröskelanalys för Malmö stad : Stöd för att hantera risker från höga havsnivåer och kusterosion, nu och i framtiden
No full textDenna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Malmö stad vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas. Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Malmö Stad som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Malmö Stad som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze. Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet
Stigande hav – tröskelanalys för Lomma kommun : Stöd för att hantera risker från höga havsnivåer och kusterosion, nu och i framtiden
No full textDenna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Lomma kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas. Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Lomma kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Lomma kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze. Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet
Stigande hav – tröskelanalys för Kungsbacka kommun : Stöd för att hantera risker från höga havsnivåer och kusterosion, nu och i framtiden
No full textDenna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Kungsbacka kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas. Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Kungsbacka kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Kungsbacka kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze. Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.
Stigande hav – tröskelanalys för Ystad kommun : Stöd för att hantera risker från höga havsnivåer och kusterosion, nu och i framtiden
No full textDenna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Ystad kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas. Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Ystad kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Ystad kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze. Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet
CRS diameter 45 mm : En jämförelse mot CRS 50 mm
No full textMetodutvecklingsuppdraget syftar till att ta fram och utvärdera en CRS-utrustning som möjliggör provning av kolvprover som trimmats ned från diameter 50 mm till 45 mm. Hypotesen är att den yttre delen av ett kolvprov kan vara störd till följd av provtagningsprocessen, vilket kan påverka resultatet från laboratorieförsök. Genom att avlägsna den yttersta mantelytan förväntas provkvaliteten förbättras vilket leder till ett mer representativt resultat, särskilt gällande förkonsolideringstrycket (σ’c). Uppdraget har sin grund i observationer från långtidsmätningar vid ett provfält i Skå-Edeby, där kolvprover visat lägre förkonsolideringstryck än blockprover. Eftersom blockprovtagning är kostsam undersöktes möjligheten att förbättra kolvprovernas kvalitet genom nedtrimning som ett praktiskt alternativ. Liknande studier, bland annat vid Chalmers tekniska högskola, har tidigare prövat att trimma ned kolvprover med större diameter. Resultaten från den undersökningen var inte entydiga och delvis motsägelsefulla. I detta uppdrag har en särskild trimnings- och provningsutrustning konstruerats. Ett prov från en kolvborrhylsa (diameter 50 mm) pressas in i en ödometerring med skärande egg (diameter 45 mm), vilket gör att den yttre, potentiellt störda mantelytan avlägsnas samtidigt som provet förs direkt in i CRS-ringen. Genom detta förfarande minimeras ytterligare störning och provet får en god anliggning mot ringens insida. Provningen utfördes som en jämförande studie med 38 nedtrimmade prover samt 38 icke trimmade prover från den löpande verksamheten, tagna från samma kolvborrhylsa. Förkonsolideringstrycken i de undersökta proverna är mellan 53 och 125 kPa. Resultaten visar att nedtrimning inte påverkar parametrar såsom vertikal permeabilitet (k) och kompressionsmodultalet vid stora töjningar (M’), vilket var enligt förväntan. Däremot förbättras flera parametrar som indikerar bättre provkvalitet: den initiala kompressionsmodulen (Mi) ökar, rekonsolideringstöjningen till in situspänningen (εV0) minskar och modulkvoten (Mi/ML) ökar. Förkonsolideringstrycket (σ’c) visar också generellt högre värden efter nedtrimning av prover. Den framtagna kombinerade trimnings- och CRS-utrustningen bedöms vara väl lämpad för användning i svenska laboratorier. Resultaten visar att nedtrimning med fördel kan användas om misstanke finns att prov som ska undersökas är stört. Förbättring av provkvalitet erhålls även på prover med relativt hög kvalitet. Analyser och påverkan av provkvalitet bör ges ökad uppmärksamhet inom svensk geoteknisk praxis
Removal of PFAS from groundwater and surface water using bio-based activated carbon
No full textPer- och polyfluorerade alkylsubstanser, PFAS, är ett globalt föroreningsproblem. Idag är fossilbaserad adsorption av granulärt aktivt kol (GAC) den mest använda storskaliga PFAS-reningstekniken och vätskekromatografi-tandem-masspektrometri (LC-MS/MS) den vanligast förekommande analysmetoden för PFAS. Båda metoderna är kostsamma och har flera tekniska nackdelar. För att förbättra reningstekniken för PFAS och samtidigt göra den mer miljövänlig och mer kostnadseffektiv har ligninbaserat aktivt kol (lignin-AC) utvecklats och metodiken för PFAS-analys med förbränningsjonkromatografi (CIC) metodutvecklats. Lignin-AC framställdes av bioförnybart lignin med och utan inblandning av biokol. Olika framställda lignin-AC har visat sig vara likvärdiga eller bättre än kommersiellt tillgängliga AC när det gäller specifik yta och porositet samt PFAS-adsorptionshastighet (kinetik) och kapacitet. Utrustning för CIC-analys sattes upp efter modifiering av en analysator för totalt organiskt kol (TOC) för att erhålla tillfredsställande PFAS-förbränning och optimering av jonkromatografin. För demonstration användes de utvecklade teknikerna i en saneringsstudie med ett PFAS-förorenat vatten från Swedavias flygplats Landvetter i Göteborg. PFAS-nivåer på cirka 10 ng/L-nivån uppnåddes efter en kombinerad behandlingsprocess med elektrokoagulation (EG) och ligninbaserad AC. För PFAS-analys fungerade CIC som en kompletterande analys till LC-MS/MS-analysen med vilken "totalt fluorinnehåll" kvantifierades vilket gav information om reningseffekten också på icke-reglerade eller okända PFAS.Per- and polyfluorinated alkyl substances (PFAS) are a global pollution problem. Currently, fossil-based adsorption using granular activated carbon (GAC) is the most widely used large-scale PFAS cleaning technique, and liquid chromatography-tandem mass spectrometry (LC-MS/MS) is the most common analytical method for PFAS. Both methods are costly and have several technical disadvantages. To improve PFAS cleaning technology while making it more environmentally friendly and cost-effective, lignin-based activated carbon (lignin-AC) has been developed, and the methodology for PFAS analysis using combustion ion chromatography (CIC) has been refined. Lignin-AC was produced from bio-renewable lignin, with and without the inclusion of biochar. Various types of lignin-AC have proven to be equivalent or superior to commercially available activated carbon in terms of specific surface area and porosity, as well as PFAS adsorption rate (kinetics) and capacity. Equipment for CIC analysis was set up by modifying a total organic carbon (TOC) analyzer to achieve satisfactory PFAS combustion and optimizing the ion chromatography. For demonstration purposes, the developed techniques were used in a remediation study involving PFAS-contaminated water from Swedavia’s Landvetter Airport in Gothenburg. PFAS levels of approximately 10 ng/L were achieved after a combined treatment process using electrocoagulation (EC) and lignin-based activated carbon. For PFAS analysis, CIC served as a complementary method to LC-MS/MS, quantifying the “total fluorine content,” which provided insight into the cleaning efficiency for both unregulated and unknown PFAS compounds
Fytosanering av per- och polyfluorerade ämnen (PFAS) : Sanering av per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i jord och grundvatten med hjälp av växter (PhytoRem)
No full textDet finns behov av effektiva och ekonomiska PFAS-saneringsmetoder både i Sverige och utomlands. Fytosanering skulle kunna vara ett alternativ, men det har hittills inte undersökts i så många vetenskapliga studier. Syftet med den här studien var att undersöka och optimera prestanda hos poppel (Populus trichocarpa) och salix (Salix miyabeana) som är särskilt lämpliga för fytoremediering av PFAS. Målet var att manipulera och optimera PFAS-extraktion från jord via växter genom tillsats av bland annat hormoner och mikrober (bakterier och mykorrhiza). De högsta PFAS-koncentrationerna som observerades i denna studie uppnåddes i bladen för både poppel (Populus trichocarpa) och salix (Salix miyabeana). PFAS-koncentrationerna var 30-40 gånger högre i blad jämfört med stam och rot baserat på koncentrationsnivåer. I blad och stam dominerade de kortkedjiga PFAS (PFBA, PFPeA, PFHxA), medan de långkedjiga PFAS dominerade i roten för både poppel och salix. För salix visade sig mikrober och hormoner bidra till ett något högre upptag av PFAS jämfört med ingen behandling, men detta behöver undersökas vidare i framtiden. Skottkoncentrationsfaktorn (SCF) and skottrotöverföringsfaktorn (TF) visade höga upptagsfaktorer för kortkedjiga PFAS vilket indikerar att poppel och salix har potential att användas som en fytoremedieringsmetod för PFAS-kontaminerade platser. Fytoremediering bygger på flera olika mekanismer (t.ex. fytoextraktion och fytostabilisering) och valet av tillsatser, utformningen av odlingen och hantering vid skörd påverkar hur väl hanteringen av PFAS i mark och grundvatten fungerar. There is a need for effective and cost-efficient PFAS remediation methods both in Sweden and internationally. Phytoremediation could be a potential alternative, but it has so far been explored in relatively few scientific studies. The purpose of this study was to investigate and optimize the performance of poplar (Populus trichocarpa) and willow (Salix miyabeana), which are particularly suitable for phytoremediation of PFAS. The goal was to manipulate and optimize PFAS extraction from soil via plants through the addition of, among other things, hormones and microbes (bacteria and mycorrhiza) The highest PFAS concentrations observed in this study were found in the leaves of both poplar (Populus trichocarpa) and willow (Salix miyabeana). PFAS concentrations were 30–40 times higher in leaves compared to stems and roots, based on concentration levels. In leaves and stems, short-chain PFAS (PFBA, PFPeA, PFHxA) dominated, while long-chain PFAS were more prevalent in the roots of both species. For willow, microbes and hormones contributed to a slightly higher PFAS uptake compared to untreated plants, although this requires further investigation. The shoot concentration factor (SCF) and shoot-to-root transfer factor (TF) showed high uptake rates for short-chain PFAS, indicating that poplar and willow have potential to be used as a phytoremediation method for PFAS-contaminated sites. Phytoremediation relies on several mechanisms (e.g., phytoextraction and phytostabilization), and the choice of additives, cultivation design, and harvest management all influence the effectiveness of PFAS treatment in soil and groundwater
Stigande hav – tröskelanalys för Kristianstad kommun : Stöd för att hantera risker från höga havsnivåer och kusterosion, nu och i framtiden
No full textDenna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Kristianstad kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas. Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Kristianstad kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Kristianstad kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze. Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet
Stigande hav – tröskelanalys för Ängelholms kommun : Stöd för att hantera risker från höga havsnivåer och kusterosion, nu och i framtiden
No full textDenna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Ängelholms kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas. Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Ängelholms kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Ängelholms kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze. Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet
Skred vid Stenungsundsmotet i Stenungsunds kommun : Geoteknisk utredning av släntstabilitet
No full textNatten till den 23 september 2023 inträffade ett skred öster om Stenungsund, vid Stenungsundsmotet för väg E6. Statens geotekniska institut, SGI, har bistått Statens haverikommission och utfört en geoteknisk släntstabilitetsutredning som syftar till att klarlägga vad det var som utlöste skredet samt beskriva hur ett troligt skredförlopp kan ha sett ut. Skredet omfattade ett område av ca 400 x 600 meter och innebar stora markförflyttningar både i horisontal- och vertikalled. De största markhöjningarna uppgick till ca 8 meter och som mest rörde sig objekt upp till ca 150 meter i horisontalled. I området har flertalet geotekniska fält- och laboratorieundersökningar utförts. Under-sökningsresultaten visar att jordlagren i dalgången före skredet överst bestod av fyllning inom begränsade områden och därunder av ett fast ytlager av sand, silt och torrskorpe-lera. Under dessa jordlager fanns lera med varierande mäktighet som vilade på friktions-jord på berg. Leran i dalgången utgjordes till stora delar av kvicklera. En analys över vad som kan ha utlöst skredet har genomförts. I analysen har olika påverkansfaktorer studerats, så som geotekniska och geologiska förhållanden, topografi, pågående erosion och mänsklig påverkan. Fem områden inom, och i anslutning, till skredområdet har studerats närmare: uppfyllnad inom Hammar 1:14, markarbeten vid södergående avfart för väg E6, erosion vid Norumsån, stabilitet för väg E6 mot Kärrbäcken samt stabilitet för trumma under väg E6. I fyra av dessa har beräkningar av släntstabilitet genomförts. Utredningen visar att uppfyllnaden inom Hammar 1:14 var den direkta orsaken till att skredet inträffade. Den tillskottslast som uppfyllnaden innebar, överskred den underliggande lerans hållfasthet och därmed dess förmåga att hålla emot de pådrivande krafter som uppfyllnaden resulterade i. Den låga stabiliteten som orsakades av uppfyllnaden, har sannolikt försämrats ytterligare på grund av nederbörd. Delar av fyllnadsmassorna bestod av sand och silt, vilket kan ha lett till att tyngden av uppfyllnaden ökade ytterligare till följd av ökat vatteninnehåll. Nederbördssituationen dagarna innan, och vid tillfället för skredet, kan därmed bidragit till att skredet inträffade vid just den tidpunkten. Det initiala skredet bedöms ha påverkat marken upp till ca 240 meter i nordvästlig rikt-ning från uppfyllnadens släntkrön, fram till väg E6. Därefter utvecklade sig skredet vidare mot nord-nordväst likt en solfjäder fram till Norumsåns ravin. Skredets omfattning och utbredning, i såväl plan som djup, förklaras av att jordlagren i stora delar av området utgjordes av kvicklera