SMHI
Not a member yet
1741 research outputs found
Sort by
Contributions from Changing Large-Scale Atmospheric Conditions to Changes in Scandinavian Temperature and Precipitation Between Two Climate Normals
No full textThe Baltic Sea Model Intercomparison Project (BMIP) - a platform for model development, evaluation, and uncertainty assessment
No full textHomogenisering av månadsmedeltemperatur 1860–2021
No full textHomogenisering av månadsmedeltemperatur 1860–2021 Bilaga 4 Referenstidsserier (36,8 MB, pdf)SammanfattningI denna rapport presenteras sammanställningen och homogeniseringen av 456 tidsserier för månadsmedeltemperatur. Tidsserierna innehåller data från totalt 836 väderstationer i det svenska stationsnätverket mellan åren 1860 och 2021. Tidsserierna är sammankopplade för att kunna använda så mycket data som möjligt och använda så litet uppskattad (interpolerad) data som möjligt. Sammankopplingarna utförs med en nyutvecklad automatisk metod vilken beskrivs i rapporten. Homogeniseringen och interpoleringen utförs med en vidareutveckling av homogeniseringverktyget HOMER (Bart). Sammankopplingen ger en täckningsgrad av data för alla tidsserier mellan åren 1860 och 2021 på 44 %. Motsvarande täckningsgrad för icke-sammankopplade tidsserier längre än 15 år är 30%. 257 av de 456 sammankopplade tidsserier består av över 60 års data (motsvarande två normalperioder). 173 av de icke-sammankopplade tidsserier består av över 60 års data. För 22 av tidsserierna detekteras inga homogenitetsbrott och de kan därför betraktas som homogena. I övrigt detekteras 1 788 homogenitetsbrott vilket motsvarar en mediantid på ett homogenitetsbrott per 17 år av observationer. Vanligast förekommande är tre homogenitetsbrott i en och samma tidsserie. 37 % av homogenitetsbrotten har stöd i metadata eller sammanfaller med kopplingspunkter. 37 % av datapunkterna har en negativ korrektion (observationerna har en högre temperatur än det homogeniserade värdet), 24 % positiv korrektion. Resterande 40 % är inte korrigerade i det homogeniserade datasetet.In this report, the merging and homogenisation of 456 time series of monthly mean temperature, are presented. The time series consists of data from in total 836 weather stations in the Swedish station network between the years 1860 and 2021. The time series are merged in order to use more of the available data and to restrict the interpolation of data. The merging is performed with a newly developed automatic tool, which is described here. The homogenisation and interpolation of data is performed with a development of the homogenisation tool HOMER (Bart). The merging of the time series between the years 1860 and 2021 gives a data coverage over of 44 %. Corresponding data coverage for the raw time series with more data than 15 years is 30%. 257 of the 456 merged time series consist of over 60 years of data (which corresponds to two normal periods). 173 of the raw times series consist of over 60 years of data. For 22 of the time series no homogeneity breaks are detected. These time series can be considered to be homogeneous. For the other series 1 788 homogeneity breaks are detected which corresponds to 17 years of observations per break. Most common is three homogeneity break in a series. 37 % of the homogeneity breaks is supported in meta data or coincide with merging points. 37 % of the data is negatively corrected (observations has higher temperature than the homogenised value), 24 % positively corrected. The remaining 40 % is not corrected
Short- and long-read metabarcoding of the eukaryotic rRNA operon : Evaluation of primers and comparison to shotgun metagenomics sequencing
No full text
A Unifying Framework for Estimating Generation Time in Age-Structured Populations : Implications for Phylogenetics and Conservation Biology
No full textOxygen Survey in the Baltic Sea 2021 - Extent of Anoxia and Hypoxia, 1960-2021
No full textA climatological atlas of the oxygen situation in the deep water of the Baltic Sea was first published in 2011 in SMHI Report Oceanography No 42. Since 2011, annual updates have been made as additional data have been reported to the International Council for the Exploration of the Sea (ICES) data centre. In this report the results for 2020 have been updated and the preliminary results for 2021 are presented. Oxygen data from 2021 have been collected from various sources such as international ICES coordinated trawl survey, national monitoring programmes and research projects with contributions from Poland, Estonia, Latvia, Denmark, Sweden and Finland.For the autumn period each profile in the dataset was examined for the occurrence of hypoxia (oxygen deficiency) and anoxia (total absence of oxygen). The depths of onset of hypoxia and anoxia were then interpolated between sampling stations producing two surfaces representing the depths at which hypoxic and anoxic conditions respectively are found. The volume and area of hypoxia and anoxia were then calculated and the results transferred to maps and diagrams to visualize the annual autumn oxygen situation during the analysed period.The updated results for 2020 and the preliminary results for 2021 show that the severe oxygen conditions in the Baltic Proper after the regime shift in 1999 continues. Levels of anoxia decreased somewhat compared to the record years 2018-2019, while the extent of hypoxia remained largely unchanged. The decreased in anoxia was seen in the southern Baltic Proper and in the Gulf of Finland.The hydrogen sulphide that had disappeared from the Eastern and Northern Gotland Basin due to the inflows in 2014-2016 continues to increase in the deep water. No major inflow has occurred during 2021.En klimatologisk atlas över syresituationen i Östersjöns djupvatten publicerades 2011 i SMHI:s Report Oceanography No 42. Sedan 2011 har årliga uppdateringar gjorts då kompletterande data från länder runt Östersjön har rapporterats till ”International Council for the Exploration of the Sea” (ICES) datacenter. I denna rapport har resultaten från 2020 uppdaterats och preliminära resultat för 2021 tagits fram. Resultaten för 2021 baseras på preliminära data insamlade under internationella fiskeriundersökningar koordinerade av ICES, nationell miljöövervakning och forskningsprojekt med bidrag från Polen, Estland, Lettland, Danmark, Sverige och Finland.Förekomsten av hypoxi (syrebrist) och anoxi (helt syrefria förhållanden) under höstperioden, har undersökts i varje mätprofil. Djupet där hypoxi eller anoxi först påträffas i en profil har interpolerats mellan provtagningsstationer och kombinerats med en djupdatabas för beräkning av utbredning och volym av hypoxiska och anoxiska förhållanden. Resultaten har överförts till kartor och diagram för att visualisera syresituationen i Östersjöns djupvatten 1960-2021.Resultaten för 2020 och de preliminära resultaten för 2021 visar att den extrema syrebristen som observerats i Egentliga Östersjön, efter regimskiftet 1999, fortsätter. Utbredningen av syrefria områden har minskat något jämfört med rekordåren 2018-2019, medan områden påverkade av syrebrist var ungefär lika stora. Minskningen i utbredning av syrefria bottnar var tydligast i södra delen av Egentliga Östersjön samt i Finska Viken.Mängden svavelväte, som på grund av inflödena 2014-2016, helt försvann från Östra och Norra Gotlandsbassängerna, fortsätter att ökar i dessa bassängers djupvatten. Inget större inflöde till Östersjön har inträffat under 2021
Massive feature extraction for explaining and foretelling hydroclimatic time series forecastability at the global scale
No full textEffects of hydrology on wetlandbiodiversity : A literature study and development of hydrological indicators
No full textWetlands are one of the most species rich environments in Sweden and provide habitat tofor example plants, insects, amphibians, and birds. Since the 19th century, expansion andintensification of agriculture and forestry have been associated with extensive drainage ofwetlands, resulting in population declines of many wetland-dependent species, and habitatconstruction and restoration are now important measures for conservation of wetlandbiodiversity. Hydrology shapes the physiochemical properties of wetlands and is the maindriver of wetland community assemblage and species richness. An improved understandingof the effects of hydrology on wetland organisms can thus potentially facilitate optimizationof wetland design and management for increased biodiversity. Here, we synthesize currentevidence of relationships between hydrology and local scale (i.e. within wetlands) speciesrichness of five groups of wetland organisms: vegetation, chironomids (non-biting midges),dytiscids (diving beetles), amphibians, and birds.Vegetation plays a key role in wetland ecosystems by providing food and habitat tonumerous other organisms, and a complex and diverse vegetation community can providea fundament for further biodiversity. Due to differences in water level tolerances amongplant species, the spatial and temporal variation of wetland vegetation communities isprimarily determined by the water regime, and a high species richness can be attained bycreating various water depths over small distances, for example by microtopographicvariation. Water levels exceeding the tolerance ranges of plant species cause an ecologicaldisturbance and, in accordance with the Intermediate Disturbance Hypothesis, lowamplitude water level fluctuations can thus facilitate species coexistence and promote ahigh biodiversity. Chironomids, dytiscids, and amphibians have aquatic larval developmentand are sensitive to desiccation before they transition into adult stages. Their use of wetlandhabitats is therefore largely determined by wetland hydroperiod (the length of time there isstanding water in the wetland), with highest species richness typically in wetlands withlong hydroperiods, as they can be utilized also by species with long development times.Most amphibians, however, are very sensitive to predation by fish, and amphibian speciesrichness is therefore generally highest in wetlands with intermediate hydroperiods, whererisk of fish presence is lower than in permanent wetlands. For wetland birds, water depthis a key parameter determining accessibility to foraging habitats, and water levelfluctuations and topographic variation promote species richness by creating a high spatialand temporal variability of water depths. Further, flooding increases foraging efficiency byincreasing soil penetrability and keeping vegetation short, and shallow, temporarily floodedareas are thus especially important foraging habitats for wetland birds.Though some relationships between hydrology and species richness are similar betweenorganism groups, there is a large variation between species that makes it difficult to predictthe effects of hydrology on wetland biodiversity. Further, the effects may vary dependingon species interactions, which, in turn, are often affected by hydrology. To facilitate theapplication of hydrology-biodiversity relationships to conservation work, we suggest usingbiologically relevant hydrological indicators to quantify aspects of the hydrological regimerelevant to biodiversity. The indicators can be used to optimize biodiversity when creatingand restoring wetlands, assess anthropogenic impacts, predict effects of climate change,and as tools for further research. In this report, we develop suggestions of indicators basedon known relationships between hydrology and biodiversity, including for exampleindicators related to wetland hydroperiod, amplitude of seasonal water level fluctuations,and slope of wetland margins. In future research, the suggested indicators should be testedagainst data on species richness in wetlands. Våtmarker är en av de artrikaste miljöerna i Sverige, och de utgör habitat för till exempelväxter, insekter, groddjur och fåglar. Sedan 1800-talet har expandering och intensifieringav skogs- och jordbruket lett till omfattande dräneringar av våtmarker, vilket har resulterati att populationerna av många våtmarksbundna arter har minskat, och anläggning ochrestaurering av våtmarker är därför viktiga åtgärder för bevarandet av våtmarkersbiologiska mångfald. Hydrologi formar våtmarkers fysikaliska och kemiska egenskaperoch är den huvudsakliga faktorn som påverkar våtmarkers artsammansättning ochartrikedom. En ökad förståelse för hydrologins effekt på organismer i våtmarker har därförpotential att bidra till optimering av våtmarkers utformning och skötsel med avseende påbiologisk mångfald. I den här rapporten sammanställer vi befintlig kunskap om sambandenmellan hydrologi och lokal (inom våtmarker) artrikedom av fem organismgrupper ivåtmarker: vegetation, fjädermyggor, dykarbaggar, groddjur och fåglar.Vegetation spelar en nyckelroll i våtmarkers ekosystem genom att bilda habitat och utgöraen födoresurs för ett flertal andra organismer, och ett komplext och artriktvegetationssamhälle kan utgöra en grund för vidare biologisk mångfald. Eftersom växtarterkan tolerera olika vattennivåer uppstår variationer i våtmarkers vegetationssamhällenframför allt på grund av skillnader i vattenregim, och en hög mångfald kan uppnås genomatt skapa en variation av vattennivåer på liten skala, till exempel genom mikrotopografiskvariation. Vattennivåer utanför det spann som växter tolererar orsakar en ekologisk störningoch vattenfluktuationer med låg amplitud kan därför, i enlighet med ’the IntermediateDisturbance Hypothesis’, gynna samexistens av arter och därmed en hög biologiskmångfald. Fjädermyggor, dykarbaggar och groddjur har alla akvatisk larvutveckling och ärkänsliga för uttorkning innan de når adult form. Deras användning av våtmarker somhabitat styrs därför i stor utsträckning av hydroperioden (hur länge det finns vatten ivåtmarken), och högst artrikedom finns generellt i våtmarker med lång hydroperiod,eftersom de kan nyttjas även av arter med lång utvecklingstid. Många groddjur är däremotväldigt känsliga för predation av fisk, och högst artrikedom av groddjur återfinns därförofta i våtmarker med medellång hydroperiod, där risken för fisk är lägre än i permanentavåtmarker. För våtmarksfåglar är vattendjup en viktig parameter som avgör åtkomsten tillfödosöksmiljöer, och vattennivåfluktuationer och topografisk variation gynnar artrikedomgenom att skapa en hög rumslig och temporal variation i vattendjup. Översvämningar kandessutom öka födosökseffektiviteten genom att göra marken lättare att tränga igenom samtgenom att hålla vegetationen låg, och grunda, översvämmade områden är därför extraviktiga födosöksmiljöer för våtmarksfåglar.Även om vissa samband mellan hydrologi och artrikedom återkommer för fleraorganismgrupper finns det en stor variation mellan arter som gör det svårt att förutseeffekten av hydrologi på biologisk mångfald. Dessutom kan effekten variera beroende påinteraktioner mellan arter, som i sin tur också kan påverkas av hydrologi. För att underlättaanvändningen av sambanden mellan hydrologi och biologisk mångfald i bevarandearbeteföreslår vi användandet av biologiskt relevanta hydrologiska indikatorer för att kvantifieraaspekter av den hydrologiska regimen relevanta för biologisk mångfald. Indikatorerna kananvändas för att optimera biologisk mångfald vid våtmarksanläggning eller -restaurering,för att bedöma effekten av mänsklig påverkan, förutsäga effekten av klimatförändringar,och som verktyg för vidare forskning. I den här rapporten utvecklar vi förslag påhydrologiska indikatorer baserat på kända samband mellan hydrologi och biologiskmångfald, till exempel indikatorer relaterade till hydroperiod, amplituden avsäsongsvariationer i vattenstånd, och strandkantens lutning. Vidare forskning bör testaindikatorerna mot data över biologisk mångfald i våtmarker.