SMHI
Not a member yet
1741 research outputs found
Sort by
Årsrapport 2023 från utsjöövervakningen
No full textThe temperatures in the surface layer were above normal in January, February (Figure 1), June and September. In August the surface temperature was below normal at many stations and for the rest of the year the surface temperature was generally normal. The minimum temperatures in the surface layer in 2023 were reached in March in Skagerrak, Kattegat and the Baltic Proper. In the Gulf of Bothnia, the maximum ice extent was reached in March and water temperatures remained low until May. By May 28, 2023, the ice had completely melted, and the 2022-2023 ice season was classified as mild. The next season, 2023-2024, started early on October 23, 2023.Temperatures above normal were measured in the deep and intermediate waters in the Baltic Proper. In the Baltic Proper the temperature in the deep waters show an increasing trend and the temperature in the bottom water is record high.The nutrient surveys in winter showed that the concentrations of dissolved inorganic nitrogen were below normal in the Baltic Proper and the Bothnian Bay, whereas silicate and phosphate were above normal in the Bothnian Bay. The latter is consistent with a trend of increasing phosphate and silicate concentration in the Bothnian Bay. The nutrients decreased during the spring bloom. In 2023, the spring bloom started in February in the Kattegat and March at the Skagerrak stations, with high biomasses and chlorophyll concentrations. At N14 Falkenberg the summer biomass was dominated by dinoflagellates. In the Baltic Proper the spring bloom occurred between the March and April cruises. In the Bothnian Sea the spring bloom occurred in April with a consequently drop of inorganic nitrogen to levels near the detection limit in May. In the Bothnian Bay the levels did not drop until July due to the later spring bloom. At station NB1/B3 in the Bothnian Sea, an unusual autumn bloom occurred in October.The largest areas of cyanobacteria surface accumulations occurred during the last week of June. In August, the storm Hans caused nutrients to come up towards the surface and become available making the cyanobacteria blooms start all over and continue until mid-September.No new inflows occurred that could renew the deep water, and therefore concentrations of nutrients in the deep basins of the Baltic Proper continued to increase during 2023. The deep waters show increasing concentrations of nutrients as well as hydrogen sulphide. The concentrations of both ammonium and hydrogen sulphide are at record high levels in both the eastern and western Gotland basins.Temperaturen i ytskiktet var över det normala i januari, februari (Figur 1), juni och september. I augusti var yttemperaturen under det normala vid många stationer och under resten av året var yttemperaturen generellt normal. De lägsta temperaturerna i ytskiktet under 2023 uppmättes i mars i Skagerrak, Kattegatt och Egentliga Östersjön. I Bottniska viken nåddes den maximala isutbredningen i mars och det fortsatte vara kallt i vattnet fram till maj. Den 28 maj 2023 hade isen smält helt, och issäsongen 2022—2023 klassificerades som mild. Nästa säsong, 2023—2024, började tidigt den 23 oktober 2023.Temperaturer över det normala uppmättes i de djupa och intermediära vattnen i Egentliga Östersjön. I Egentliga Östersjön visar temperaturen i de djupa vattnen en ökande trend och temperaturen i bottenvattnet är rekordhög.Näringsämnesundersökningarna under vintern visade att koncentrationerna av löst oorganiskt kväve var under det normala i Egentliga Östersjön och Bottenviken, medan kisel och fosfat var över det normala i Bottenviken. Detta överensstämmer med en trend av ökande fosfat- och kiselkoncentrationer i Bottenviken. Näringsämnena minskade under vårblomningen. År 2023 började vårblomningen i februari i Kattegatt och i mars vid stationerna i Skagerrak, med hög biomassa och höga klorofyllkoncentrationer. Vid N14 Falkenberg dominerades sommarbiomassan av dinoflagellater. I Egentliga Östersjön inträffade vårblomningen mellan expeditionerna i mars och april. Vårblomningen skedde i april i Bottenhavet med en efterföljande minskning av oorganiskt kväve till nivåer nära detektionsgränsen i maj. I Bottenviken minskade nivåerna inte förrän i juli på grund av den senare vårblomningen. En ovanlig höstblomning med hög biomassa förekom vid station NB1/B3 i Bottenhavet i oktober.Den största ytansamlingen av cyanobakterier inträffade under sista veckan i juni. I augusti orsakade stormen Hans att näringsämnen fördes upp mot ytan och blev tillgängliga, vilket gjorde att blomningen av cyanobakterier började om och fortsatte till mitten av september.Inga nya inflöden inträffade som kunde förnya djupvattnet, och därför fortsatte koncentrationerna av näringsämnen att öka i de djupa bassängerna i Egentliga Östersjön under 2023. Djupvattnen visar ökande koncentrationer av näringsämnen såväl som svavelväte. Koncentrationerna av både ammonium och svavelväte är på rekordhöga nivåer i både östra och västra Gotlandsbassängerna
Myndigheters arbete med klimatanpassning 2023
No full textAnalys av myndigheternas arbete med klimatanpassningFörordning (2018:1428) om myndigheters klimatanpassningsarbete (klimatanpassningsförordningen) fastställer att 32 nationella myndigheter och samtliga 21 länsstyrelser, inom sina ansvarsområden och inom ramen för sina uppdrag, ska initiera, stödja och utvärdera arbetet med klimatanpassning. Klimatanpassningsförordningen ålägger myndigheterna att årligen redovisa sitt arbete med klimatanpassning, på det sätt som Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) bestämmer. SMHI ska lämna en sammanfattad analys till regeringen senast den 15 april varje år. Denna rapport utgör SMHIs sammanfattade analys av myndigheternas klimatanpassningsarbete under år 2023. Myndigheterna har redovisat i SMHIs webbverktyg Klira, som utvecklats speciellt för ändamålet. Analysen ska beskriva•hur förordningsmyndigheterna har utfört de uppdrag som anges iklimatanpassningsförordningen•hur förordningsmyndigheterna bedömer framtida risknivåer för olika sektorer•vilka behov förordningsmyndigheterna har identifierat för det fortsatta arbetetmed klimatanpassning.Slutsatser av analysenRedovisningen visar att de flesta myndigheter har genomfört uppdragen i förordningenDe flesta myndigheter har aktuella klimat- och sårbarhetsanalyser och handlingsplaner, och har även tagit fram mål för arbetet med klimatanpassning.Fler myndigheter än tidigare redovisar att de identifierat bestämmelser i lagar och andra författningar som påverkar myndigheternas arbete med klimatanpassning.Många myndigheter anger att krav på klimatanpassning i upphandling inte är relevant för deras verksamhet. Myndigheter som ansvarar för exempelvis infrastruktur eller fastigheter anger dock att det är relevant.Alla länsstyrelser som redovisat i Klira uppger att de stöttar kommunernas klimatanpassningsarbete, medan endast ett fåtal av dessa följer upp kommunernas arbete systematiskt. Redovisningen visar att länsstyrelserna analyserar hur länet påverkas av klimatförändringar och tar fram underlag för ökad kunskap och planering.De sektorer som av myndigheterna bedömts ha hög risk att påverkas av ett förändrat klimat är Beredskap och krishantering, Biodiversitet, Företag, Hav och fiske, Hälsa, Kulturarv, Kustområden, Landsbygdsutveckling, Renskötsel, Skogsbruk och Vattenhantering. Ingen sektor bedömdes ha låg risk.Några fler myndigheter har redovisat anpassningsbehov 2023 jämfört med 2022. Kommuner, länsstyrelser och Naturvårdsverket är de aktörer som främst anses behöva agera på anpassningsbehoven. Samverkan behövs, då fler än 60 procent av anpassningsbehoven uppges kräva samverkan med annan part för att kunna mötas.De flesta förordningsmyndigheter involverar externa aktörer i arbetet med klimatanpassning. Det är stor spridning på olika aktörer som involveras i förordningsmyndigheternas klimatanpassningsarbete, exempelvis andra förordningsmyndigheter, kommuner, regioner, akademi, näringsliv, bransch- och rådgivningsorganisationer och samiska företrädare. Flera förordningsmyndigheter samverkar även med internationella aktörer, både genom kontinuerligt samarbete och genom projekt finansierade av EU.Myndigheterna redovisar flertalet behov för klimatanpassningsarbetet i Sverige. Dessa gäller framför allt ekonomiska resurser, personella resurser, kunskapsunderlag och samordning.Behov av ekonomiska resurser för att kommuner, länsstyrelser och nationella myndigheter ska kunna arbeta systematiskt med klimatanpassning framgår av redovisningarna. Länsstyrelsernas avvecklade medel anges hindra regional samordning, och att länken mellan nationell och lokal nivå försvagas.Behov av ytterligare personella resurser beskrivs för kommuner, länsstyrelser och nationella myndigheter och kopplar till behovet av ekonomiska resurser. Länsstyrelsernas avvecklade medel betonas liksom behov av en utpekad och resurssatt funktion hos samtliga kommuner som samordnar och driver klimatanpassningsarbetet.Behov av ytterligare kunskap avser framför allt olika kartläggningar och förståelse av orsakssamband för klimateffekter.Hälften av myndigheterna redovisar behov av ytterligare samordning. Inom klimatanpassning finns både synergier och målkonflikter och ett tvärsektoriellt hanterande är därför nödvändigt.De flesta myndigheter har integrerat arbetet med klimatanpassning i relevanta processer, till exempel i verksamhetsprocesser, vägledningar, kunskapsstöd, remisser, strategier, fysisk planering och beredskap. De som inte ännu har integrerat klimatanpassning anger att arbete pågår.Rekommendationer för det fortsatta arbetetDiskussion kring hur rekommendationer har tagits fram finns i avsnitt 10.SMHI bör•fortsatt stödja förordningsmyndigheter i den årliga redovisningen ochförtydliga frågor och svarsalternativ i Klira•utifrån fokus i kommande analys, överväga vilka frågor som myndigheternaska besvara i Klira-systemet•fortsätta utveckla analyser av risknivåer för olika sektorer utifrånmyndigheternas redovisningar.Regeringen bör överväga att•utreda krav på klimatanpassad upphandling för andra offentliga aktörer än demyndigheter som omfattas av klimatanpassningsförordningen•återinföra finansiering för arbete med klimatanpassning till de myndighetersom tidigare fått del av sådan•se över möjligheter till finansiering av klimatanpassningsarbetet hos såvälmyndigheter som kommuner. Flera finansieringskällor bör beaktas, såvälstatliga, privata som EU-medel.A Government decree on Swedish authorities’ work on climate adaptation establishes that 32 national authorities and all 21 County Administrative Boards shall, within their areas of responsibility and within their activities, initiate, support and monitor adaptation to climate change. The decree also establishes that the authorities shall report their work annually to the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI). SMHI shall support the authorities in their implementation and prepare an annual follow-up analysis to the Government by the 15th of April. This report constitutes SMHI’s analysis of the work carried out in 2023. The analysis describes to what degree the authorities covered by the decree have completed the entailed tasks, how they assess future climate risk levels for different sectors and what needs authorities have identified for the continued work with climate adaptation.The analysis shows that the authorities have made progress from 2022 to 2023 and that most authorities have carried out the tasks in the decree. Most authorities have up-to-date climate and vulnerability analyses and action plans, and have also established goals. More authorities than in previous reports have identified laws and regulations that affect the authority’s work with climate adaptation. A majority of authorities report that requirements for considering climate adaptation in procurement are not relevant to their organisations. However, authorities responsible for, for instance, infrastructure or the built environment state that it is relevant. All County Administrative Boards that have reported state that they support the municipalities' climate adaptation work, however, only a few follow-up the municipalities' work systematically. The analysis shows that the County Administrative Boards analyse how the county is affected by climate change and produce material for increased knowledge and planning.Regarding future climate risk levels for different sectors, the sectors assessed by the authorities as having a high risk of being affected by a changing climate were primarily continuity and crisis management, biodiversity, businesses, oceans and fisheries, health, cultural heritage, coastal areas, rural development, reindeer husbandry, forestry and water management. No sector was assessed to have a low climate risk.Regarding identified adaptation needs, municipalities, County Administrative Boards and the Swedish Environmental Protection Agency were identified as the primary actors needing to act. Cooperation is often needed, as more than 60 percent of adaptation needs are stated to require cooperation. Most authorities involve external actors and there is a broad range of different actors involved in the authorities' climate adaptation work, for example municipalities, academia, business, industry and Sami organizations. Several authorities also collaborate with international actors, both through continuous collaboration and through projects financed by the EU. Lack of financial and/or available human resources is the main limiting factor restraining the ability to produce the knowledge or support needed. The authorities are also increasingly experiencing that a lack of knowledge and coordination constitute obstacles to the work moving forward. Half of the authorities report a need for further coordination and acknowledge that climate adaptation work entails both co-benefits and goal conflicts. A cross-sectoral approach is therefore needed. Most authorities have mainstreamed climate adaptation into relevant processes, for example in guidelines, regulations, strategies, continuity management and in physical planning. Those who have not yet mainstreamed climate adaptation into relevant processes state that this work is ongoing.Finally, it is recommended that SMHI continue to support authorities with regard to the annual reporting and continue to develop the web-based reporting system. The Government is recommended to commission the development of requirements for climate-adapted procurement for actors other than the authorities covered by the decree, secure funding and commission a review of financing options. Here, several sources of funding should be considered, including state, private and EU funds
Relationship Between Circulation Types and Extreme Precipitation Over Scandinavia Is Stable Under Climate Change
No full text
Hydrographic effects in Swedish waters of future offshore wind power scenarios
No full textFor two future scenarios on the expansion of offshore wind power in the Baltic Sea and the North Sea, SMHI has investigated how the hydrography, i.e. temperatures, salinities, currents and stratification, may be affected. Effects were induced by wind stress reductions on the sea surface and by the increased friction and turbulence in the water from wind turbine foundations. The results show that an expansion of wind power in the Baltic Sea in general will cause a shallowed halocline, and increased deep water salinities and temperatures, due to decreasing winds behind the wind farms that lead to decreasing vertical mixing in the Baltic Sea. However, the magnitude of changes shows a strong sensitivity to assumptions about the wind stress reduction at the sea surface, and the size of wind power expansion. The wind farm scenarios are prepared in collaboration with the Swedish Agency for Marine and Water Management (SwAM) and are based on marine plans from Sweden’s neighbouring countries as well as new proposals for suitable wind power areas that SwAM will present to the government in 2024. In one scenario, Scenario 1, it is assumed that there will be offshore wind in all proposed areas, while in the second scenario, Scenario 2, it is assumed that only 50% of areas will be developed. Both scenarios represent large offshore wind power developments that will probably not be realized in reality. The scenarios have been investigated by running an ocean model for the Baltic Sea and the North Sea with and without wind power for the period 1985 – 2016 to evaluate how different the sea would have looked if the wind power had been built in 1985 according to the scenarios. There is still lack of knowledge about how wind farms affect the wind at the sea surface, so this work is based on studies of existing wind farms in the North Sea, where studies show a reduction of the wind by around 8% and an area that extends about 30 km behind the wind farm under stable atmospheric conditions. When the atmosphere is unstable, which it often is in winter, the reduction is less. In order to get an estimate of the largest and smallest possible impact of wind power on the sea, we have therefore, for both scenarios, assumed that the reduction of wind only exists in summer and no reduction during winter (minimum possible impact), or that the reduction exists all year round (upper limit of impact). The magnitude of expected changes is very dependent on the assumptions on the wind wakes, and the response is much smaller for the minimum possible impact than for the upper limit impact. The real response for these scenarios probably lays somewhere in between these estimates. For the scenario with less wind farms in Swedish waters (Scenario 2), the influences on salinity, temperature, and halocline are reduced relative to Scenario 1 in a manner that may be expected from the difference in total wind farm areas in the Baltic Sea in the two scenarios. The model results also show that the wind power foundations (modelled as bottom mounted) cause a salinity decrease in the Baltic Sea deep water, probably due to increased friction and mixing in the entrance region to the Baltic Sea. This effect is much smaller than the wind wake effect when it is active during the whole year. The Baltic Sea surface salinity, surface temperature, and currents show much smaller and less robust changes than the salinity and temperature changes in the deepwater.SMHI har för två framtidsscenarier för utbyggnad av havsbaserad vindkraft i Östersjön och Nordsjön undersökt hur hydrografin, det vill säga temperaturer, salthalter, strömmar och skiktning, kan påverkas av minskad vindpåverkan på havsytan och av ökad friktion och turbulens i vattnet från vindkraftsfundament. Resultaten visar att en omfattande utbyggnad av vindkraften i Östersjön kommer att orsaka en grundare haloklin, samt ökade salthalter och temperaturer i djupvattnet på grund av minskande vindar bakom vindkraftsparkerna som leder till minskad vertikal blandning i Östersjön. Förändringarnas storlek visar dock på en stark känslighet för antaganden om hur vindkraften påverkar vinden vid havsytan samt storleken på vindkraftsutbyggnaden. Vindkraftsscenarierna har tagits fram i samarbete med Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) och bygger på havsplaner från Sveriges grannländer samt nya förslag på lämpliga vindkraftsområden som HaV ska presentera för regeringen 2024. I ett scenario, Scenario 1, antas det finnas havsbaserad vindkraft i alla föreslagna områden, medan det i det andra scenariot, Scenario 2, antas att endast 50 % av dessa områden kommer att utvecklas. Både scenarierna representerar stora utbyggnader av havsbaserad vindkraft, som förmodligen aldrig kommer att realiseras. Scenarierna har undersökts genom att köra en havsmodell för Östersjön och Nordsjön med och utan vindkraft för perioden 1985 – 2016 för att utvärdera hur annorlunda havet skulle ha sett ut om vindkraften hade byggts 1985 enligt scenarierna. Det saknas fortfarande kunskap om hur vindkraftsparker påverkar vinden vid havsytan, så detta arbete baseras på studier av befintliga vindkraftsparker i Nordsjön, där studier visar en minskning av vinden med cirka 8 % och en yta som sträcker sig cirka 30 km bakom vindkraftsparken under stabila atmosfäriska förhållanden. När atmosfären är instabil, vilket den ofta är på vintern, är minskningen mindre. För att få en uppskattning av största och minsta möjliga påverkan av vindkraft på havet har vi därför, för båda scenarierna, antagit att minskningen av vind endast finns på sommaren och helt uteslutit påverkan under vintern (minsta möjliga påverkan), eller att minskningen existerar hela året runt (övre påverkansgräns). Storleken på förväntade förändringarna är mycket beroende av antagandena om vindvaken, och responsen är mycket mindre för den minst möjliga påverkan än för den övre påverkansgränsen. Det verkliga svaret för dessa scenarier ligger förmodligen någonstans mellan dessa uppskattningar. För scenariot med färre vindkraftsparker i svenska vatten (Scenario 2) reduceras påverkan relativt Scenario 1 på ett sätt som kan förväntas utifrån skillnaden i totala ytan av vindparksområden i Östersjön i de två scenarierna. Modellresultaten visar även att vindkraftsfundamenten (modellerade bottenfasta) orsakar en minskning av salthalten i Östersjöns djupvatten, troligen på grund av ökad friktion och blandning i mynningsområdet av Östersjön. Denna effekt är mycket mindre än vindvakseffekten när den är aktiv hela året. Östersjöns ytsalthalt, yttemperatur och strömmar visar mycket mindre förändringar än förändringarna i salthalt och temperatur i dess djupvatten
