Publikationer från Konstfack
Not a member yet
2192 research outputs found
Sort by
Dealing With Strokes
No full textDina Isæus-Berlin is an abstract painter. The essay examines an artistic practice, its intentions, methods and connection to aikido. Aikido is shortly presented as are the artistic process - how a painting is made. The studio and the dojo are central places. Knowledge, spontaneity, control, resistance, failure and other principles that affect the individual progress within both aikido and painting are reflected upon. Dina Isæus-Berlin är en abstrakt målare. Essän behandlar en konstnärlig praktik, dess intentioner, metoder och beröringspunkter med aikidon. Aikidon presenteras i korthet och likaså den konstnärliga processen, hur en målning blir till. Ateljén och dojon är centrala platser. Det reflekteras över kunskap, spontanitet, kontroll, motstånd och misslyckande liksom andra principer som påverkar den egna utvecklingen både inom aikidon och måleriet
UP : Grow up with your furniture
No full textIn Taiwan, even though we have sets of desks and chairs in different sizes for school children, due to the inconsistency of purchases and the number of students in the year, many students did not have the opportunity to use desks and chairs that fit their height. In such an environment, students have incorrect postures, cannot concentrate in class, and begin to neglect or even destroy the tables and chairs they use. In this project, I designed the furniture to be adjustable in height. It solves the inconvenience of school procurement and provides students with a more comfortable learning environment. Besides, I also introduced the concept of "Wood education" to cultivate students' understanding of Taiwan's native natural resources and develop the feeling of cherishing the furniture that students use from assembling their wooden furniture
Reconstruction
No full textRECONSTRUCTION is a conversation that shifts between analyzing and locating the artist’s position in their society. Especially the power of the majority in the society over the individual. Reconstruction is a way of resistance, or the only way of resistance, at least for me. In these pages I will talk about reconstruction as a tool in my art, and find connections between my experience and others, people who share one or several of the identities that I have, as an artist, asylum seeker, or queer. Illustrating the different use of the concept of reconstruction that I’m working on, I will introduce the artist Leileh Babirye, a Ugandan artist, living in New York. She works in a multidisciplinary practice that transforms everyday materials into objects that address issues surrounding identity, sexuality and human rights. I will also discuss the work of Miriam Cahn, through the book “I as Human'', proposing new perspectives on her writing, and her paintings based on her personal experiences, from other writers like Poul Preciado, a Spanish writer, with a long history of writing about trans struggle and rights through his own experience. In this essay I want to try to explore and discuss the relationship between the artwork (with it’s why, when, what etcetera), the artist and the audience. For me, they are connected, and I want them to be so. My ideal, or at least what engages and interests me, is when we let art be a communication. When the work is facilitating a conversation. I see the art piece as a connecting point, with different points outside it, that exchange their reflections and communicate. I want to make this connection clear and obvious. It’s a multiple way conversation, everyone both receiving and reaching for the other. I see the artwork as a communication channel, which should have a shape that conveys the concept to make the conversation possible. That means that the artwork is a material. That was one of the things that I tried to research in the past two years in my master studies at Konstfack. I did an experiment around this at my solo exhibition. I didn't include an art statement to explain about the work, instead I was in the space to make a conversation with the audience and tried to listen first to what my artwork was telling them. I saw how my concept was perceived, got their reflections and reflected back. And through the conversations arose the issues I’m trying to talk about through the installation. At the same time I didn’t try to “correct” anyone, didn’t try to remove the abstract, or the dramatic stories people told about the piece. The balance, the sides, the unequal power dynamics: all this I got the opportunity to discuss with my audience. In person. I also address a number of questions connected to my work. Like: When is art private? is art always political? Does my existence in this field have to be a political statement? Making art as a minority: how the position as artist makes the art political, and how the audience makes the context political. I’m questioning how we read and engage with the artwork, the visual output and the concept of the work, how they work together to convey the artist's conclusion of a process, is it convenient to address the environment that surrounds the artwork. This is a process of discovering and digging and revealing whether it is just about the work itself or also the way it is read depending upon its context. Everything that comes spontaneously and makes it a statement.
Dom kommer fortsätta skälla Fortsätta långt efter dom blivit hesa
No full textMåleriet står som grund för mitt konstnärskap. Ett måleri som jag vill kunna gå in i snarare än att enbart betrakta. Detta har lett till att måleriet flyttat ut i rummet som kulisser och platta figurer, som skapar scener, scener där verken aldrig tar slut. Verken för sig har givna dimensioner men kan flyttas om på nytt för att bilda nya berättelser och installationer beroende på plats, kontext och relationerna verken emellan. Berättelserna kan ses inifrån och runt om, man blir en aktör i bilden istället för enbart en åskådare. I mitt måleri sneglar jag mot särlingskonstens och gåramålarens icke akademiska sätt att måla, där lusten till skapandet kanske är större än viljan att vara rätt. Karaktärerna och objekten som formar dessa scener kan ses som symboler eller karikatyrer av känslor och händelseförlopp snarare än avbildningar. Jag tänker på dom gångerna jag inte förstått mitt sammanhang och dom gånger jag skämts för det jag gjort, dom gånger som gjort att jag kanske inte får var med längre, när det blivit så fel att min grund har skakats om.Tankar kring grupptillhörighet och utanförskap, hur viktigt det är för oss och hur dom tankarna påverkar alla våra beslut. Naturen, som alltid finns där som någonting annat, där allt annat bor, där vi människor inte hör till men kanske är en större del av än vi tror, och småstaden, där grupptillhörigheten alltid har spelat en stor roll, att passa in i ett sammanhang för att inte hamna utanför.Att passa in i flocken. I mitt berättande visar jag på människans, naturens och djurens försök till att jobba med varandra som grupp men samtidigt kämpa mot varandra för att inte falla ur den position dom hamnat i. Människan som en slags kämpande ledare med makten i handen och djurens försök till att inte tvingas lämna gruppen.Ett försök till att leva i symbios
Sonar Sea : The acoustic experience of the Baltic Sea dynamics
No full textThis thesis project aims to discuss the conditions and importance of water as a dynamic body in our environment, as water is affecting life on Earth on all levels. By focusing on the Baltic Sea, a sensitive body of water, I am exploring the acoustic characters of the sea dynamics through sound recordings at three bays in the Stockholm Archipelago. How can an acoustic exploration of the Baltic Sea dynamics mediate a sensitive relationship to our marine environments? Sound defines environments and gives indications of their current state. In this project, I intertwine an artistic approach involving our senses with scientific research of measuring to further an understanding of the relationship between humans and nature. The project explores water and sound in two parts, first as a method for listening to the sea, second as a spatial composition created for a sensory experience of the sea’s endless motion. It is my hope that my installation can stir emotions and create an understanding for the environmental challenges facing the Baltic Sea and inspire action towards prosperous natural environments where we live with and not apart from nature.
Manlighet i Rörelse : En animerad kortfilmsserie om maskulinitet och mansrollen
No full textUnder min tid på Konstfack fick jag utrymmet att påbörja en animerade kortfilmsserie om manlighet och mansrollen med målet att nå ut till unga killar. Och när jag säger påbörjat så syftar jag till att jag har, under denna period på ett och ett halvt år, tagit fram två animerade kortfilmer i en serie som började i 6 delar. Som sen kan bli hur lång och hur kort som helst. Utöver filmerna finns ett format, ett koncept och material som bara fick en kort stund i rampljuset under utställningen. Detta kommer jag djupdyka i bland annat under denna uppsats.
Multifarious materials : Kathleen Nowak Tucci
No full textThe article offers information on jewelry designer Kathleen Nowak Tucci. It mentions that she exemplifies how eco-consciousness can also be aesthetically pleasing and challenges others to think about how they choose materials and processes. It also mentions that Tucci's work has been featured in museum exhibitions and museum shops
Stjärnstoft : En bilderbok för vuxna
No full text”Inte klimatet nu igen”, tänkte jag och bläddrade förbi. Tills jag en dag började fundera på om det går att berätta om klimatkrisen på ett sätt som får mig att vilja fortsätta läsa istället? Den frågan blev början på den bilderbok för vuxna som är mitt masterprojekt. För att förstå vad vi förlorar försöker jag förstå vad vi har. För att se in i framtiden blickar jag mot det förflutna. Jag börjar i Big bang och går framåt, in i framtiden. Genom bildberättandet rör jag mig genom tiden, ser in i ögonen på forntidsdjur och pratar med mitt ofödda barn. Nu har jag nya frågor: När blir vetenskap poesi? Vad händer med en generation som växer upp i rädslan för undergången? Hur kan bildberättande levandegöra historia?
The Agent of the Material and the Will of Man
No full textGenom att väva en bild undersöks sambandet mellan människa och material i en hantverksprocess och materialets agens försöks ringas in. Undersökningens frågeställningar är: Hur kan materialet sägas ha agens? Hur märks agensen? Genom Barads resonemang om agentiell realism och intraaktion kan ett motstånd och agens hos materialet i vår samverkan påvisas i vävprocessen. Eftersom vi genom sinnena lär oss och utövar hantverk, kan mina upplevelser och sinneserfarenheter förmedla och få oss att få syn materialets agens som en respons, ett motstånd på dem. Trots att det är ett antropomorft sätt att beskriva världen eller just därför sätts i relationen mellan mig och materialet också ett maktperspektiv. Studien är en slags postkvalitativ undersökning med en diffraktiv analys. Resultatet visar att materialet kan sägas ha agens eller thing-power bara genom att finnas, bre ut sig och vara i ett rum där också många andra saker verkar samtidigt. Det uttrycker också en agens tillsammans med och i förhållande till mig i vävprocessen, då det bjuder på motstånd, responderar på det jag gör, och inte låter mig göra vad som helst med det. Jag har ändå en viss makt som människa att tygla materielat och få det att göra som jag vill. Det är svårt att låta bli att använda den. I intraaktion med materialet under vävningen märks både min egen och materialets agens och ju mer jag släpper på min makt desto mer plats kan materialet ta och visa upp vad det vill och kan. Resultatet när vi samverkar jämlikt blir annorlunda och kanske bättre än när jag envisas med att bestämma själv. Lämnas min makt helt blir det dock ingen väv alls. För att något ska ske måste vi intraagera med varandra och inte bara med allt runt omkring oss.