Nordic Journal of Architectural Research / Nordisk Arkitekturforskning

Kazemian, Reza

Editors' Notes: The Architecture of Workplace

Holm, Lennart

Om akribi 
- e n slutrepl ik 
av Lennart Holm 
VE T E N S K A P L I G A UNDERSÖKNINGAR leder i bästa fall till slutsatser, entydiga svar på frågor som ställts. Runt omkring dessa 
slutsatser ger undersökningarna nästan alltid 
nya frågor och kanske aningar om deras svar. 
Nya och distinkta hypoteser är verkligen inte 
något dåligt utbyte av forskarmödan. Men det är 
viktigt att hålla isär slutsatser och hypoteser, att 
inte sudda ut skillnaden i "sanning" mellan dem. 
Sådan noggrannhet tillhör vetenskaplig akribi. 
Den får inte låta sig påverkas av miljön: åt-
skillnaden måste hållas lika sträng i det popu-
lärvetenskapliga föredraget som i den veten-
skapliga diskursen. Det var med denna utgångs-
punkt - och ingen annan - som jag reagerade 
mot Johan Rådbergs radiointervju i december 
1991; den återgavs i NoA 1992:2. Där menade 
Rådberg att Stockholmsutställningen blev ett 
väl tajmat provförsök för CIAM:s idéer om fr i -
liggande och höga hus och att utställningen var 
den i hela Europa som var mest effektiv för des-
sa CIAM-idéer. Det vetenskapliga underlaget 
för denna tes finns i Rådbergs avhandling: 
Att C I A M i själva verket spelade en helt av-
görande roll som ideologiskt kraftcentrum för 
de svenska funktionalisterna torde vara uppen-
bart. De ledande bland funktionalisterna, Mar-
kelius och Åhrén hade goda förbindelser med 
den inre cirkeln i C I A M under åren omkring 
1930. 
Denna aning om ett samband tycker jag är för 
tunn för att prägla bilden av en internationell 
höghuskonspiration - särskilt i radions folk-
universitet där lyssnarna sitter försvarslösa. Att 
Rådberg nu fyller på sina argument är hedervärt 
men knappast tillräckligt: hypotesen förblir en 
hypotes, och bör beskrivas som en sådan. 
FORUM 129 


Swedish

Om akribi - en slutreplik

Hvejsel, Marie Frier

Beim, Anne

Bundgaard, Charlotte

Stylsvig Madsen, Ulrik

Granvik, Madeleine

Vartola, Anni

Bech-Danielsen, Claus

Everyday tectonics? Editors' notes

Jaschke, Karin Rose

Conventions, Tours and other Journeys: Why Architects must Travel

Ponnert, Hans

Schulz, Solveig

B o r i s S c h ö n b e c k 
Minnesteckning 
PROFESSOR BORIS SCHÖNBECK dog efter en tids sjukdom den 8 mars 1996 , 60 år gammal. Boris anställdes 1965 hos Elias Cornell vid arkitekturens teori och historia vid C T H där han verkade 
fram till 1991 , därefter blev han ansvarig för det nya ämnet bebyggelse-
vård. Han hörde till den första generationen arkitekter som under 1 9 6 0 -
talet började arbeta med forskning och han var en av de drivande när 
det gällde att betona betydelsen av forskning även i arkitektyrket. Han 
drevs av en stor nyfikenhet och en önskan att gå til l djupet i sitt arbete. 
Hans avsikt var från början inte att bli arkitekturhistoriker av facket; 
han ville i stället tillsammans med likasinnade kollegor fortbilda sig 
"för att fa bättre, mer vetenskapligt grundade utgångspunkter för våra 
framtida yrken som arkitekter och planerare", som han ett par årtionden 
senare beskrev sina tidiga ansatser i sitt anförande vid det konstituerande 
mötet med föreningen för arkitekturforskning 1987 ("Om historisk 
medvetenhet i arkitekturforskningen", Tidskrift för Arkitekturforskning 
nr 2 , 1 9 8 7 ) . 
Grundläggande för hans syn var att forskningen måste utgå från vik-
tiga aktuella problem i samhället, studerade i sitt historiska samman-
hang. Forskningens metoder måste härledas ur problemen, vilket inte 
gav honom några utstakade vägar att gå eftersom den arkitekturforsk-
ning han ville bedriva inte hade några entydiga förebilder. Han ville 
fokusera "konflikterna i människornas vardagsnära kontakt med bygg-
nadskulturen". Detta ledde til l ett djupt engagemang i den pågående 
stadsförnyelsen, ett engagemang som ledde vidare till såväl den forskning 
och undervisning som den folkbildningsverksamhet som kom att 
känneteckna hans verksamhet genom åren. Han nöjde sig inte med 
beskrivningar och analyser av problemen utan ville också skissera och 
pröva lösningar. 
7 
Hans avhandling Arkitekturutvecklingen i vetenskapernas värld som 
k o m 1973 var ett försök att placera arkitekturforskningen i ett vidare idé-
historiskt och kunskapsteoretiskt sammanhang. Han såg sin avhandling 
som ett program för sina vidare studier snarare än som ett färdigt arbete. 
Genom att studera de stora arkitekterna och filosoferna genom århund-
radena sökte han på ungdomligt vis skaffa sig en överblick och ett 
sammanhang där han också kunde placera sina egna erfarenheter från 
svensk stadsförnyelse åren kring 1970. 
Han hade under dessa år engagerat sig starkt i en omtumlande 
offentlig debatt då flera gamla stadsdelar i Göteborg stod inför rivning — 
Landala, Annedal, Olskroken. Han förespråkade en omvärdering av 
dessa stadsdelars kvaliteter och brister, en omvärdering som först kom 
till stånd sedan dessa stadsdelar försvunnit, men som kom att påverka 
den förnyelse som senare skedde i Göteborg och i hela landet. "Ta ti l l 
vara det som är bra och förbättra det dåliga" löd hans envisa uppmaning 
— det gällde att alltid skaffa kunskaper om det aktuella fallet, att inte 
någonsin utgå från färdigställda problem eller till synes självklara 
lösningar. I det förestående arbetet att utveckla kunskaper och metoder 
för en vidare och mer varsam förnyelse av städer och byggnader följde 
Boris flera spår. Han såg att de kunskaper som behövdes var av olika slag 
och hörde hemma i olika discipliner - arkitektur, teknik, historia, 
etnologi, filosofi, samhällsvetenskap och flera andra. Som arkitekt ville 
han bidra med forskning inom det egna ämnet arkitekturens teori och 
historia och stimulera samarbete med andra ämnen. Inom sitt eget 
område arbetade Boris målmedvetet för att utveckla de metoder som är 
speciella för ombyggnad och förnyelse, jämfört med nybyggnad -
karakterisering av den befintliga bebyggelsen, uppmätning, inventering, 
fotografering. Han prövade metoderna i fält och upptäckte behov av 
nya eller återfunna kunskaper om andra tiders byggnadsskick, byggnads-
material och hantverk. Detta ledde bl. a. vidare till att han initierade 
utbildning och forskning kring traditionella byggnadstekniker och 
hantverk. I ett ständigt pendlande mellan helhet och detalj och i sökande 
efter de djupare sambanden arbetade Boris under många år med den 
omfattande skriften Stad i förvandling. Uppbyggnadsepoker och rivningar 
i svenska städer från industrialismens början till idag. Boken kom ut 1994, 
året innan han blev sjuk. Boris mångåriga arbete med stadsförnyelse, 
ombyggnad och restaurering ledde år 1991 t i l l att ett särskilt ämne, 
bebyggelsevård, inrättades vid sektionen för Arkitektur vid Chalmers, 
med Boris som ämnesföreträdare och engagerad lärare. Strax före sin död 
blev han utnämnd till biträdande professor i ämnet. 
Boris tog 1974 tillsammans med Lars Ågren initiativ till bildandet av 
Centrum för Byggnadskultur och var ända fram till sin död ledamot i 
Centrums styrelse. Med brinnande entusiasm ville Boris vara med och 
skapa ett forum där tidens stora frågor inom stadsförnyelse och arkitek-
8 NORDISK ARKITEKtURFORSKNING 1997:3 
tur kunde diskuteras mellan alla berörda och intresserade, fackmän och 
lekmän. Boris strävan efter samarbete med andra ämnen och vetenska-
per och viljan att nå ut i en ömsesidig diskussion med politiker, plane-
rare och byggbransch, stadens invånare, hyresgäster och andra intresse-
rade av byggnadskulturens frågor kom till uttryck inom Centrum för 
Byggnadskultur. Han medverkade i studiecirklar, konferenser och kur-
ser med skiftande rubriker, men alltid med samma hängivenhet för sak-
frågan, - hur vårt byggnadsarv skall tas til l vara och förnyas. För Boris 
var alltid den sakliga belysningen viktigast - det taktiska spelet var inte 
hans. Utifrån kunde man uppleva hans totala hängivenhet som krävande. 
V i som hade förmånen att lära känna och samarbeta med Boris 
respekterade hans allvar, entusiasmerades av hans djupa engagemang 
och kunskaper och imponerades av hans förmåga att stå rakryggad 
även när det blåste. Saknaden efter honom är stor bland oss vänner och 
kollegor. Men inspirerade av hans synsätt och gärning kommer många 
att fortsätta hans arbete. 
Solveig Schulz 
9 
1. Eduardo Chili ida, Esertoki III, 1990 


Not a member yet

Editors' Notes: The Architecture of Workplace

Om akribi - en slutreplik

Everyday tectonics? Editors' notes

Conventions, Tours and other Journeys: Why Architects must Travel

Identity - identification

Det meningsfulla rummet

652

1,153