Nordic Journal of Architectural Research / Nordisk Arkitekturforskning

Boalt, Carin

Tidskrift för arkitekturforskning Vol. l,No2,1987 91 
Perspektiv på arkitekturforskning 
Carin Boalt 
Professor emeritus, LTH 
SAMMANFATTNING 
Inlägg på konstituerande möte i Föreningen för Arkitektur-
forskning 3 oktober 1987 
Gemensamt för alla typer av perspektiv är att de påverkas av avstånd, tid, bak-
grund, erfarenheter, och värderingar. 
Efter en blandad naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig utbildning har 
jag sysslat med samspelet människa/miljö i olika sammanhang. Först i samband 
med kost, sedan med hem, hushåll, bostad, miljö för utbildning och vård, etc. Från 
mitten av 1960-talet till mitten av 1970-talet var jag knuten till institutionen för 
byggnadsfunktionslära vid LTH. Jag kan anlägga ett ganska långsiktigt perspektiv 
inom ramen för egna erfarenheter. 
För mig handlar arkitekturforskning om skapande och användning av byggd 
miljö. Skapandet omfattar hela processen, formulering av mål, skissande, projek-
tering, byggande och ombyggnad. Användningen gäller samspelet mellan män-
niska och miljö och innefattar praktiska, estetiska, symboliska, och sociala 
aspekter. Det har här blivit vanligt att använda ordet 'brukare', som jag tror först 
kom till användning vid Nordisk Byggnadsdag 1970 i Helsingfors. Jag är inte 
särskilt fäst vid det ordet. 
Tidiga ansatser 
Den mest etablerade delen av arkitekturforskningen - ämnet arkitekturhistoria -
behandlas inte här. 
Från och med 20- och 30-talen fanns en strävan att få kunskaper om hur miljön 
ter sig för människorna, och vilka förändringar de önskar. Empiriskt underlag för 
planering och byggande söktes genom studier av hushållsstruktur och boende. 
Bostadssituationen präglades av ett stort bestånd av gamla, dåliga, och trånga 
92 Carin Boalt 
bostäder. Det rådde också en villrådighet ifråga om nyproduktionen. Många 
förslag som fördes fram på Stockholmsutställningen 1930 byggde visserligen på 
beräkningar av vad som kunde tänkas vara överkomlig bostadsstandard för 
vanliga människor, men i många avseenden saknades en förankring i verkligheten. 
Så trodde t.ex. flera arkitekter att de enskilda hemmen skulle komma att rational-
iseras hastigt, och att hemsysslor som t.ex. matlagning skulle minska i betydelse, 
så att man knappast skulle behöva kök. Några av de frågor som Stockholms-
utställningen tog upp ledde till de första studierna av den inre bostaden och dess 
utrustning. En av de första kvinnliga arkitekterna i Sverige - Ingeborg Waern-
Bugge1 - tog upp en diskussion i Bostad och hushållsorganisation 1936. Hon 
gjorde studier av matlagning i sekundärbelysta kök (som förekom ofta på utställ-
ningen och också i nyproduktionen) och visade att förhållandena blev olidliga. 
Ett förstadium till sociologiämnet var en kurs 1934-39, som leddes av Svend 
Riemer, en tysk sociolog som kommit till Sverige via Gunnar Myrdal. Bland 
deltagarna fanns Brita Åkerman. Ett resultat av kursen blev en studie av barnfa-
miljernas bostadssituation. Sven Wallanderpå HSB stödde undersökningen, som 
resulterade i boken Familjen som växte ur sitt hem2. Vid samma tid kom S AR: s och 
Svenska Slöjdföreningens bostadsutredning i gång. Det är värt att lägga märke till 
att många erkända och skickliga arkitekter drev på utvecklingen, genom att 
förklara att de inte hade de kunskaper som behövdes för att åstadkomma bra 
bostäder i flerfamiljshus, och att man behövde gå ut till människorna för att se hur 
de bodde och höra vad de tyckte. 
Gotthard Johansson ledde projektet. Sten Lindegren och Erik Dahlberg svar-
ade för utredningsmaterialet. En fältstudie genomfördes av Lena Larsson. Public-
eringen av bostadsutredningens material blev mycket splittrad. Först 25 år efteråt, 
år 1964, kom sammanställningen Bostadsnormer och bostadsvanor3. Många av 
utredningens resultat har använts vid utveckling av normer för statlig lånegivning. 
En avläggare till Bostadsutredningen ifråga om bostadens utformning var 
Hemmens Forskningsinstitut (HFI), där jag var verksam, och som senare omvand-
lades till Konsumentinstitutet / Konsumentverket. Vi började med studier av kök 
och av bostaden som barnmiljö. Lennart Holm, som just blivit färdig arkitekt, tog 
kontakt med HFI. Han genomförde boende studier, som 1955 resulterade i en 
doktorsavhandling, Familj och bostad*, och följde sedan upp meden studie av 
Baronbackarna, Örebros. En redogörelse för de tidiga bostadsstudierna finns i 
Boalt & Lindegren, Bostadsforskning - en återblick, i Arkitekturmuseums bok till 
utställningen "Folkhemmets bostäder"6. 
Intresset för den yttre miljön, det sociala livet och den översiktliga planeringen 
var inte lika utpräglat som för den inre bostaden. Det saknades en instans med 
ansvar för det forskningsområdet. Vid Stockholms generalplanekontor (med C. F. 
Ahlberg och Göran Sidenbladh) initierades sociologiska studier som skulle ge 
Praktisk arkitekturforskning 93 
underlag för stadsplanering. Så småningom lade t.ex. Edmund Dahlström fram 
Trivsel i Söderort1 som doktorsavhandling år 1951. 
Mot slutet av 50-talet kom flera studier i gång. I och med tillkomsten av Rådet 
och Institutet för Byggnadsforskning 1960 blev det en snabb utveckling för teknisk 
och samhällsvetenskaplig byggnadsforskning. Inom den samhällsvetenskapliga 
sektorn dominerade studier som rörde bostaden. 
I början av 60-talet fanns ett 20-tal titlar inom svensk boendeforskning. När vi 
gjorde en översikt 1974 fann vi flera hundra referenser8.1 den översikt av boende-
forskning, som jag just nu håller på med, ligger antalet över 500.1 en studie vid 
institutionen för socialt arbete i Lund har man inventerat 'samhällsvetenskaplig 
byggforskning' och kommer där över 2000-strecket. 
Teori- och metodanknytning 
Det var från början arkitekter som med stöd av sociologer tog upp forskning 
rörande boendet. Det har sedan blivit allt fler discipliner som ger bidrag: etnologi, 
psykologi, pedagogik, kulturgeografi, ekologi, etc. Inom detta forskningsfält finns 
ett behov av tvärvetenskapliga ansatser. De svårigheter som generellt gäller tvär-
vetenskap kommer emellertid ofta till synes. Teorianknytningen blir ofta svag; 
man plockar det som verkar användbart från olika discipliner. Metoderna välj s ur 
diverse verktygslådor. Det har inte funnits någon instans som har haft tillräckliga 
resurser till att utveckla sammanhängande teoriansatser. 
Ibland hörs efterfrågan på en teori om samspelet människa/miljö. Men det är 
rätt klart att det krävs flera infallsvinklar. Det har gjorts försök att systematisera 
arkitekturforskningen, bl.a. av Göran Wallén, som pekar på tre vetenskapsteo-
retiska ansatser - positivism, systemteori och hermeneutik. Dessa skulle, enligt 
Göran Wallén, motsvaras inom arkitekturforskningen av funktionalism, system-
byggande och de kritiska insatserna under senare år. Göran Wallén verkar själv 
inte alldeles övertygad om att det är meningsfullt att göra denna systematisering, 
men den kan ändå ha ett visst intresse9. 
Grundtanken i funktionalismen är att byggnader ska utformas så att olika 
funktionskrav och användningsområden tillgodoses. Det står, enligt Göran 
Wallén, i motsats till att en byggnad främst ska utformas enligt en tradition, eller 
med hänsyn till konstruktions- och materialfrågor. 
På 1960-talet tog man intryck av olika systemteorier. Man intresserade sig t.ex. 
för relationerna mellan stadsmönster, kommunikationer och flödena av vatten, 
energi, och trafik. En variant av systemtänkandet som blev ett innebegrepp på 
1960-talet var den s.k. 'Strukturalismen'. Detta begrepp är hämtat från andra 
discipliner och har där en annan innebörd än inom arkitekturen. Med 'struktural-
ism' menades av arkitekturteoretikerna metoder som "lägger vikt vid byggnadens 
och stadens inre förändringar"10. 
94 Carin Boalt 
Det förefaller mig som om motsättningen mellan funktionalism och struktural-
ism delvis bygger på myter. De funktionalistiska studier som gjordes av bostäder 
på 40- och 50-talen var också inriktade på förändringsmöjligheter. Redan i S AR:s 
och Svenska Slöjdföreningens bostadsutredning och i diverse detaljstudier (som 
t.ex. HFI:s köksstudier) betonas starkt att man vill kunna förändra dimensionering, 
planlösning och teknisk standard i takt med att förutsättningarna, främst män-
niskornas sätt att leva, förändrades. 
Det verkar som om rätt mycket krut har spillts i onödan för att nedvärdera 
funktionalistiska angreppssätt. Det förefaller mera meningsfullt att studera om och 
hur man kan kombinera och utveckla olika angreppssätt. 
Ett slag spelade mål - medel - strategier en stor roll. I alla sammanhang skulle 
man sätta upp mål, bryta ner dem i delmål, och se efter hur måluppfyllelsen tedde 
sig. Det blev lätt teknokratiskt och stelt. 
Det tredje inslaget i teorianknytningen, enligt Göran Wallén, är den hermeneu-
tiska hållningen, som avser en strävan att leva sig in i förhållanden och att tolka 
situationer och upplevelser. Detta angreppssätt förutsätter kvalitativa informa-
tioner, deltagande observation och aktionsforskning, och har psykologiska eller 
psykoanalytiska inslag. 
På senare tid har antalet forskningsansatser av denna art ökat. Då man granskar 
en del av dessa "hermeneutiska" studier, särskilt från 70-talet, kan man konstatera 
att kvalitativa ansatser är minst lika krävande för forskaren som kvantitativa. Det 
förekommer inte sällan att forskare har gått ut, känt och sett och 'levt sig in i ' en 
situation, helt styrda av förutfattade uppfattningar och idéer - vilket avspeglas i 
deras rapporter. Detta gäller flera av de stadsdelsstudier som gjordes i början av 
70-talet, där forskarnas skygglappar gjorde att de boende i området inte alls kunde 
känna igen sig i skildringen av deras verklighet. 
Arkitekturforskningens metoder är ofta inlånade från andra discipliner. Några 
exempel: 
• Frågemetoder i alla varianter, från formaliserade enkäter till djupintervjuer; 
• Observationsmetoder som ju lämpar sig bra för arkitekturens område, där den 
materiella verkligheten är konkret och iakttagbar; 
• Simulering av miljöer göres som laboratoriemässiga studier där man i full skala 
bygger upp objekt, och sedan låter människor använda och bedöma dessa. 
Datatekniken ger numera möjligheter att simulera alternativ och att studera 
dessas konsekvenser i olika avseenden. 
Arbetet på att verkligen utveckla dialogen mellan brukare, planerare och 
beslutsfattare har inte hunnit särskilt långt. Informations- och kommunika-
tionsmöjligheter genom åskådlig planredovisning har dock givit underlag till 
politiska ställningstagande i planfrågor. 
Praktisk arkitekturforskning 95 
Val av problemområden 
För den del av arkitekturforskningen som gäller boendet och vardagsmiljön, kan 
man finna några drag i utvecklingen: 
I fråga om bostaden kom intresset först att gälla den inre bostadsmiljön, 
speciellt barnfamiljernas bostäder. Sedan började man studera speciella grupper 
som äldre, handikappade, ungdomar, och invandrare. På senare tid har intresset för 
den inre bostadsmiljön och dess planlösning, utrustning, och material varit svagt. 
Den yttre bostadsmiljöns problem togs upp på många håll på 60-talet, dock 
med tonvikt på studier av bostadskomplement, grannskap och sociala nätverk. 
Andra vardagsmiljöer som skola, vård- och omsorgsboende, arbetsplatser, o.s.v. 
behandlas i flera studier, huvudsakligen från 70-talet och framåt. 
Brukarinflytandestudier kom också igång på allvar i början av 70-talet. Först 
gällde det enstaka fallstudier, men sedan har det kommit fram mer översiktliga 
studier och analysförsök. Fr.o.m. slutet av 70-talet har många forskningsprojekt 
behandlat ombyggnad och stadsomvandling. 
Det finns en del områden där antingen intresse eller anslagsmöjligheter varit 
begränsade. Några exempel: 
• Anpassningsbarbarhet och flexibilitet. Det gäller bl.a. sådana förändringar i 
samlevnadsformer och hushållsstruktur som kan föranleda krav på bostadsut-
formning och bostadsmiljö. 
• Internationella och U-landsorienterade frågor. Det finns studier från samma 
utgångspunkter som vägledde HFI:s studier: ett intresse för kvinnornas situ-
ation, med förankring i vardagslivet-problem rörande vatten, eldstad, etc. Den 
typen av studier har relevans för diskussionen om tekniköverföring från 
industrinationer till länder med annan kultur och annan ekonomisk struktur. 
• Arkitekternas arbetssätt; hur uppstår och utvecklas idéer? Vad händer under-
projekteringsprocessen? 
• Studier av samspelet människa/miljö, vad t.ex. bostaden betyder, hur 
värderingar kommer till, och hur de förändras. På den senaste tiden har 
intresset för dessa frågor ökat, och ansatser har gjorts från psykologhåll för att 
utveckla samarbetet med arkitekter. 
De flesta forskningsprojekt kommer till som punktinsatser, ofta föranledda av 
något konkret problem. Man ser sällan en genomgång av tidigare studier och ut-
vecklingsprojekt, och försök att bygga vidare på denna. Detta drag i arkitekternas 
forskningsinsatser kan ha samband med deras yrkestradition, där originalitet och 
nyskapande skattas högt. Flera relevanta områden behandlas i alltför begränsad 
utsträckning, som t.ex. översiktliga planeringsfrågor, makt och inflytande-
strukturer, och den övervägande delen av energi, klimat, och ekologisk forskning. 
Det finns olika ansatser till bedömning av arkitekturforskning, och det pågår 
bl.a. en sådan granskning av ett urval projekt från de tre arkitektursektionerna. 
96 Carin Boalt 
Denna utvärdering antas bli klar under 1988. Det finns då anledning att återkomma 
till frågan i denna tidskrift. Jan Eriksson och Örjan Wikforss, samt den s.k. 
Mundeboutredningen, har gjort försök att granska forskningen på olika sätt. Jan 
Eriksson har hävdat att det är viktigt att ha klara kriterier för bedömning, och att 
man måste sätta in projekten i deras sammanhang. Forskningsmiljön som helhet, 
med dess interna kritik och utbyte av impulser spelar in. 
Utbildning och forskarmiljöer 
I grundutbildningen för arkitekter ingår hittills mycket litet förberedelse för 
forskning. Förhållandena är dock i mycket olika inom de olika avdelningarna och 
på de tre arkitekturskolorna. 
Det skulle vara av intresse att se närmare på detta. Forskarutbildningen på A-
sektionerna kämpar med svårigheter. Det har funnits för litet resurser för han-
dledning och för litet erfarenhet av forskning. På de senaste åren verkar det 
emellertid att ha blivit något bättre i dessa avseenden. 
Forskarutbildningens kurser ter sig mycket olika på skolorna; man prövar sig 
fortfarande fram. Det finns dock en tendens att införa rätt mycket vetenskapsteo-
retiskt stoff. Detta bör ske med omsorg, så att följden inte blir att de studerande 
förses med ett stort antal begrepp och fina ord som mest blir utanverk. 
Man lånar ofta in lärare från andra discipliner. Det är önskvärt att sådana 
kontakter utvecklas långsamt och blir någorlunda varaktiga. Intresset från andra 
institutioner varierar. Redan Uno Åhrén klagade bittert över att det var svårt att 
hitta sociologer som verkligen engagerade sig i hans fortbildningskurser. 
Forskningsmiljöerna spelar en stor roll. Behovet av handledning, intern kritik 
och diskussioner är stort. Möjligheten att få anslag och trygghet i forskarrollen är 
också väsentlig. Här är institutionstillhörighet och kontakter med anslagsgivande 
instanser av betydelse. 
Kontakter med andra discipliner ger möjligheter till tvärvetenskapliga studier. 
Men här finns också stora svårigheter. Man talar olika språk; begreppen tolkas 
olika. Ett visst revirtänkande förekommer. Etablerade forskare från andra disci-
pliner tenderar lätt att ta ledningen och ger mindre utrymme åt arkitekten i teamet, 
trots att det är denne som har den konkreta förankringen i miljöfrågorna. 
Arkitekturvetenskap har i detta avseende släktskap med andra områden som 
t.ex. omvårdnads- och hushållsvetenskap, som har motsvarande problem. Även 
dessa har ett behov av anknytning till praktik och verklighet. Och de har samma 
spänning mellan teoretiskt och mera praktiskt skolade forskare. Det är därför 
väsentligt att forskande arkitekter behåller kontakten med det traditionella 
arkitektyrket, och att de inte blir amatörsociologer eller något liknande. 
Praktisk arkitekturforskning 97 
Användning av arkitekturforskning. 
De första studierna inom arkitekturens område från 30- och 40-talen fick en stor 
genomslagskraft. Många av resultaten omsattes snabbt i riktlinjer för planering, 
eller t.ex. i villkor för statliga lån. Ibland gick det litet för lätt och snabbt; man 
saknar också tillräckligt inträngande uppföljningsstudier. 
Numera är villkoren för arkitekturforskningen inte lika gynnsamma. Det finns 
så många instanser som sysslar med denna typ av forskning och avnämarna är av 
skiftande slag. Nya, tvärvetenskapliga forskningsområden har svårt att nå ut. 
Studier av spridning och användning av byggforskningens rapporter ger ett 
nedslående resultat. Frågor om spridning och utnyttjande av bra arkitektur-
forskning borde bli en viktig uppgift för Föreningen för arkitekturforskning. 
Forskningsbehov 
BFR gör då och då översikter av forskningen inom 'sitt' område, där man också 
diskuterar önskvärd utveckling. Tidigare har man prioriterat vissa områden vid 
anslagsbehandling. Men detta har inneburit en stark styrning och lett till 
trendmässiga växlingar. Ett år kan det vara ' inne' med äldrefrågor eller handikap-
pade, ett annat år är forskning om planeringsprocessen eller klimat det mest 
gynnade. Nu har BFR - liksom andra forskningsråd - börjat framhålla behovet av 
långsiktig kunskapsuppbyggnad, och kraven på snabbt användbara resultat tonas 
ned. Det bör ges tillräckligt med tid till problemanalys och till teoretiska och 
metodiska överväganden, vilket är förutsättningar för bra forskning. 
Min genomgång av en del av arkitekturforskningen - främst boendeforsknin-
gen - visar att den vetenskapliga kvaliteten är mycket ojämn. Det är väsentligt att 
skapa möjligheter för en inomvetenskaplig diskussion och kritik. Här har 
Föreningen och Tidskriften för Arkitekturforskning en stor uppgift. 
Carin Boalt 
98 Carin Boalt 
Noter 
1. Ingeborg Waem-Bugge & Kjerstin Göransson-Ljungman, Bostad och 
hushållsorganisation. Studie över ett rationaliseringsproblem. Stockholm 1936. 
2. Brita Åkerman, Familjen som växte ur sitt hem. Stockholm 1941. 
3. Gotthard Johansson (red.), Bostadsvanor och bostadsnormer. Stockholm 1964. 
4. Lennart Holm, Familj och bostad. Stockholm 1955. 
5. Erik Holm& Lennart Holm, Hem, arbete och grannar. Konsumentinstitutet meddelar, 
1958: 4. 
6. Christina Engfors (red.), Folkhemmets bostäder 1940 -1960. Arkitekturmuseum 1987. 
7. Edmund Dahlström, Trivsel i Söderort. Sociologisk undersökning i Hägerstensåsen och 
Hökmossen 1949 -1950. Stockholm 1951. 
8. Svensk boendeforskning - en bibliografi. Institutionen för Byggnadsfunktionslära, LTH, 
Lund, BFR-rapport 1974: 43. 
9. Göran Wallén, Praktisk vetenskapsteori. Preliminärt kompendium. Institutionen för 
Vetenskapsteori, Göteborgs universitet. Rapport nr. 149, Göteborg 1986. 
10. Anders Ekholm, m.fl., Utvecklingen mot strukturalism i arkitekturen. Statens råd för 
byggnadsforskning, BFR T 12: 1980, s. 13. 


Swedish

Jantzen, Erik B.

N O R D I S K A R K I T E K T U R F O R S K N I N G 1 9 9 2 : 2 
Byudviklingsfors0get i Ballerup 
- et fors0gsprojekt om funktionsintegrerede bykvarterer 
I D E T T E I N D L ^ G beskasftiger jeg mig med et igangvaerende fors0gs-byggeri, hvor forbedring af boligkvaliteten er det vassenfligste mål. Boligkvaliteten opfattet som et sammensat produkt med 
fysiske, sociale og organisatoriske elementer. 
V i kalder fors0get for et byudviklingsfors0g, fordi det er ment som 
et opg0r med den del af den hidtidige byudvikling, som på flere 
områder har f0rt t i l en forringelse af boligkvaliteten. Dette gaslder 
n0dvendigvis ikke standarden på de enkelte boliger eller bebyggelser, 
men går i h0jere grad på boligens placering i en monofunktionel 
verden, hvor helheds- eller bydelssammenhasnge ikke er overvejet, 
endsige inddraget. 
Formålet med fors0get er at udvikle et grundlag for planläggning og 
realisering af funktionsintegrerede bykvarterer. Målsaetningen byg-
ger på en antagelse om, at tilf0relsen af flere funktioner og aktiviteter, 
blandt andet af 0konomisk, kulturel og administrativ art, kunne 
forbedre levevilkårene og styrke den sociale struktur. Man kan sige, 
at vi i fors0get har taget udgangspunkt i boligen/familien og s0gt at 
knytte förbindelsen til det, familien bruger i sin omverden. 
Det var inspirationen for overhovedet at give sig i kast med en 
sådan opgave kombineret med en tilsvarende erkendelse og udvikling 
inden for forskningen og i praksis. Erfaringerne med sektoriseringen 
- nogen gange dyrek0bte - havde f0rt t i l en faslies förståelse af det 
uheldige i en funktionsmaessig opdeling af samfundet og en faslies 
opfattelse af n0dvendigheden af at s0ge alternative l0sninger. 
Både i byggeforskningen og i praksis, dvs. private og kommunale 
byplanlasggere, havde man isasr hasftet sig ved problemerne ved store 
oplevelses- og aktivitetsfattige boligområder, hvor ensartede be-
folkningsgrupper bor hver for sig. Byudviklingsfors0get skulle give 
idéer og visioner til aendring af denne udvikling. Eller i det mindste 
Erik B. Jantzen 
I indlœgget omtales et forsk-
nings- og byudviklingspro-
jektdergennemf0resietsam-
arbejde mellem Statens Byg-
geforskningsinstitut og Balle-
rup kommune. Projektet blev 
påbegyndti 1985,ogformålet 
er at tilvejebringe et grundlag 
for planläggning og realise-
ring af funktionsintegrerede 
bykvarterer. Denne målsätt-
ning byggerpåformodningen 
om, at en forbedring af leve-
vilkårerne og en styrkelse af 
den sociale struktur kunne ske 
ved at tilf0re boligområdeme 
flere funktioner og aktivite-
ter, blandt andet af 0kono-
misk, kulturel og administra-
tiv art. 
Erik B. Jantzen 
SBI, Horsholm 
69 
give stof til eftertanke. Når bykvarteret er udbygget og taget i brug, 
gennemfprer vi en evaluering af hele området, spaendte på om vores 
hypoteser holder. Det sker i 1995. 
Det integrerede bykvarter 
I Ballerup kommune som i flere andre kommuner havde der i laengere 
tid vasret arbejdet på en forbedring af miljpet i en raekke eksisterende 
boligbyggerier fra 60'erne og 70'erne. Det havde inspireret til en 
animeret debat om udviklingen i det fremtidige boligbyggeri. 
I forskningssammenhasng var idéen om blanding af funktioner i et 
område et resultat af en meget lang udvikling, fra behandling af 
boligens rum og funktioner over registrering, underspgelser, analyse 
og udarbejdelse af plangrundlag for forskellige bebyggelsestyper til 
samlede vurderinger af grundlaget for en god bolig. Og på den tid 
arbejdede vi i Statens Byggeforskningsinstitut med udviklingen af 
plangrundlag for taette parcelhusområder. Et arbejde, der havde fprt 
til den opfattelse, at planlasgning af en god bolig kun er mulig med ind-
dragelse af en lang raekke funktioner uden for boligen. Plangrundlaget 
for taette parcelhuse pnskede vi at afprpve i et fuldskalaforspg som 
indledning til bearbejdning af dette synspunkt. 
Samtidigt havde vi på SBI netop afsluttet et stprre forskningspro-
jekt med indgående analyse og evaluering af nogle af 60'ernes 
monotone boligområder (Albertslund Nord). Der blev peget på for-
skellige forbedringsmuligheder blandt andet etablering af erhverv. 
Erfaringerne fra erhverv i nyere boligområder var i sägens natur 
sparsomme, og SBI igångsatte derfor et forskningsprojekt om 
"Bolignaere erhverv i bykvarterer" ved civ. ing. Hans Kaaris, der siden 
er fulgt op af et licentiatstudie Erhverv i boligkvarterer - en vej til 
bedre bymilj0? udarbejdet af arkitekt, kand. stip. Gertrud Jprgensen. 
De sammenfaldende erfaringer og idéer hos byplanlaeggere og 
forskere gav grundlaget for tanken om et mere vidtgående forspg med 
udbygning af funktionsintegrerede boligområder. Og de forelpbige 
resultater af forskningsprojekterne indgik i forspgets idégrundlag. 
Ballerup kommune besluttede i 1984 i samarbejde med Statens 
Byggeforskningsinstitut, med stptte fra Byggeriets Udviklingsråd, at 
gennemfpre byudviklingsforspget efter en utraditionel planlaegnings-
model. 
E n ny planlaegningpraksis 
I förberedelsen til forspget blev der opstillet kriterier for dannelse af 
funktionsintegrerede bykvarterer. Disse kriterier er i pjeblikket under 
afprpvning i förbindelse med udbygningen af de to bykvarterer 
Osterhpj og Egebjerggård. 
Forspget omfatter i princippet to ligevaerdige forspg, for det fprste 
et forspg på udvikling af en planlasgningsproces, der i hpjere grad tog 
udgangspunkt i bykvarterernes indhold og funktion end i den fysiske 
70 ERIK B. JANTZEN 
planlasgning, og for det andet et fors0g på at skabe bylignende struk-
turer, hvori idéer og visioner til udformning af nutidige og fremtidige 
byudviklingsmodeller kunne udvikles og afpr0ves. 
Plan laegningsprocessen 
Den anvendte planproces har haft inddragelse af bygherrer og de 
fremtidige brugere som et af sine hovedformål. Planläggningen og 
gennemf0relsen af byudviklingsfors0get er sket via en proces, hvor 
brugerne har haft mulighed for indflydelse på udformning af hoved-
strukturerne, lokalplanerne og tilrettelaeggelse af byggeriets indhold 
og funktion. 
FORS0GSORGANISATIONEN I D E F O R S K E L L I G E F A S E R A F BYUDVIKLINGSFORS0GET 
F A S E / T ! D O R G A N I S A T I O N D E L T A G E R N E A K T I V I T E T E R N E 
I D É 1984 -1985 Ingen ekstra - Byplanafdelingen + SBI 
- Borgmester 
- Bygnings- og planl;cgnings-
udvalget(BPU) 
- Kommunalbestyrelscn 
Tekniske og politiske handlinger og 
beslutninger om: 
- Idékonkurrencc 
- Program og bedflmmelse 
- Fors0gsopla;g 
F Ö R B E R E D E L S E 1986 Forsctgsgruppen - Byplanafdelingen + SBI 
+ byplankonsulentcr 
- Borgmester 
- B P U 
- Teknisk udvalg ( T U ) 
- 0konomisk udvalg (0U) 
- Forvaltningerne 
- Brugergruppen 
- Bur-ansögning inkl. hovedstmkturcr 
- Rammelokalplaner 
- Projeklkonkurrence 
program og bcdommelse 
- Informationsopbygning 
- Seminarer 
- Ekskursioner 
- Program for gadehusforsog 
GENNEMF0RELSE 
Projektering 
1987 Forsflgsgruppen 
+ 
Projektgruppen 
- Byplanafdelingen + SBI 
+ byplankonsulenler 
- Teknisk förvaltning 
- Borgmester 
- B P U , T U og 0 U 
- B niger grupper ne 
- De projekterende 
- Projektrevidering/hovedstrukturcr 
- Lokalplaner 
- Byggemodning/jordsalg 
- Gadehusbyggeri 
- Projeklgodkendelser 
Byggcri 1988 Projektorganisation - Teknisk förvaltning 
- Arbcjdsgrupper inkl. forsögs-
gruppen og brugergruppernc 
- Politikerne 
- De projekterende 
- Byggeri, 1. etape 
- Lokalplaner, 1. ctape 
- Projcktgodkendelser 
- Nyhedsbreve 
- Billed-Atlas 
- Erhvcrvsfolder 
- Revision af bykvartcrk.it.ilog 
Fors0gets tilrettelaeggelse og koordinering igennem de tre faser idé, 
förberedelse og gennemf0relse kravede i hele fors0gsperioden udvik-
ling af stadig bedre styringsredskaber. Behovet for en bedre kontakt 
mellem administration, politikere og planlasggere viste sig i proces-
sen ved flere udbygninger af organisationsstrukturen. De bagvedlig-
gende formål med de forskellige organisationsstrukturer förblev dog 
de samme uanset aendringerne: 
- et h0jt informationsniveau skulle sikre, at beslutninger hvilede på 
det bredest mulige grundlag. Det omfattede alle invol verede brugere, 
forvaltninger, politikere etc; 
- specielt for brugerne gjaldt det, at de skulle involveres tidligst 
muligt og have st0rst mulig indflydelse; 
- og endelig blev processen tilrettelagt således, at fremgangsmåde 
og metodevalg efter behov kunne justeres undervejs. 
BYUDVIKLINGSFORS0GET I BALLERUP 71 
For at sikre at det skete, og at formålene blev opfyldt, gennemfprtes 
kontinuerlige registreringer og vurderinger af aktivitetenie og de 
opnåede resultaten 
Idekonkurrence 
For at afklare om der var et reelt grundlag for ivasrksasttelse af 
forspget, udskrev Ballerup kommune i 1985 idekonkurrencen "By-
kvarterer i B allerup kommune". Det drejede sig om idéer til byenheder, 
der tilgodeså en varieret, fleksibel og funktionsintegreret udvikling, 
og til to nye organisationsformer, der kunne medvirke til dannelse af 
sociale strukturer og understptte brugernes selvforvaltning af de nye 
områden 
Bykvarterkata loget 
I förbindelse med forspgets tilrettelaegning udarbejdedes et bykvar-
terkatalog, der indeholdt idéer og forslag til udformning af de nye 
bykvarterer. Bykvarterkataloget var grundlaget for en projektkon-
kurrence afholdt i 1986 og det senere arbejde med udfprelsen af 
bykvartererne. 
Hvordan lpste planlaeggerne og de projekterende så opgaven med 
udformningen af Bykvartererne: 
Med bygningerneplacerettaet omkring bygaden, med fäste belasg-
ninger, integrering af kunst og med omhyggelig udformning af 
opholds- og legemuligheder, er byrummene spgt gjort behagelige at 
opholde sig i og beveege sig igennem. Samtidig er der med varierede 
udformninger skabt små og store forskelle fra torv til torv, fra gade til 
gade. De sasrlige kendetegn, som variationen medfprer, skal gpre det 
lettere for folk at finde rundt og medvirke til, at beboerne i hpjere grad 
fpler sig hjemme i områderne. 
De fleste bygninger er placeret sådan, at der er direkte adgang fra 
gader og straeder, hvilket bidrager til, at byens rum befolkes. Torve-
pladser og straeder er med de afsluttende former og begraensede 
dimensioner gjort til naturlige mpdesteder for dem, der bruger by-
kvartererne, beboere, beskaeftigede og folk med aerinde i bykvarte-
rerne. Brugen af byens rum i så mange af dpgnets timer som muligt 
anses for at vaere med til at begrasnse vold og haervaerk. Befolkede 
byrum skaber ofte stprre tryghed. 
I begge forspgsområder er sociale boligbebyggelser, andelsbolig-
bebyggelser og ejerboliger imellem hinanden, opfprt i enheder, der 
rummer mellem 10 og 120 boliger. Hver enhed udgpr afsluttende 
bebyggelser med forskellige udformninger og forskellig arkitektur. 
Hver gruppe i de stprre bebyggelser har fået sin egen identitet via 
beplantning, farver eller med en sasrlig kunstnerisk markering. Bolig-
grupperne rummer mellem 20 og 50 boliger. Det giver mulighed for 
en varieret beboersammensaetning, og for at beboerne kan drive et 
faelleshus, fordi gruppen ikke bliver for stor og uoverskuelig eller for 
lille og forpligtende. Der er faelleshus til hver boliggruppe. 
72 ERIK B. JANTZEN 
Integreringen af egnet erhverv] i bykvartererne var et af hovedem-
nerne i byudviklingsfors0get. Der var en forventning t i l , at erhvervs-
integreringen kunne medvirke til dannelsen af mere alsidige og 
levende bystrukturer. 
Mange virksomheder har gennemgået en udvikling, der er gået i 
retning af et bedre og renere arbejdsmilj0. Derved er opstået nye 
muligheder for placering af visse typer erhverv. Virksomhederne 
ofrer desuden allerede i dag en del ressourcer på at bygge produk-
tionslokaler med en indbydende arkitektur og velplejede gr0nne 
omgivelser. 
De st0rste erhvervstyper indpasses i boligområderne tast på de 
omgivende veje, f. eks. mindre produktionsvirksomheder, håndvasrk 
og vaerksteder. De lidt mindre virksomheder, som f. eks. butikker, 
serviceerhverv, kontorer og offentlige arbejdspladser, placeres längs 
bygaden. Inde i bykvartererne längs kvartergader og boligstrasder 
placeres service- og kontorerhverv. Endelig kan der i alle boligerne 
indrettes énpersonsvirksomheder af den, der bor der. Allerede nu er 
der längs bygaden i Egebjerggårdkvarteret etableret en stor daglig-
varebutik, en d0gnkiosk og et pizzeria. 
BYUDVIKLINGSFORS0GET I BALLERUP 73 
Et forspg i forspget var de såkaldte gadehusé1. En af ideerne i by-
udviklingsfors0get var at skabe en bymaessig koncentration omkring 
gaderogstrader. I Egebjergårdkvarteret blev bygget 29 enfamiliehuse 
opf0rt som gadehuse. 
En raekke firmaer blev indkaldt til at deltage i udviklingen af 
gadehusene. Opgaven Ipd på, at husene skulle vaere en- eller tofami-
liehuse, vaere i to etager og kunne sammenbygges med to naboer. 
Planlpsningen og udformningen skulle vaere sådan, at husene kunne 
placeres på meget små grunde, helt ned til 200 m. 
Af den frodige bebyggelse fremgår det, hvordan udtalt variation 
kan danne en helhed, hvordan bygaden opstår som et byrum mellem 
bygningerne. 
74 ERIK B. JANTZEN 
I byudviklingsfors0get indgik også integrering af kunst3 som et vigtigt 
emne. Formålet var at udvikleet alternativ til de alt for ofte billed- og 
oplevelsesfattige boligkvarterer. Overvejelserom, hvordan det 0kono-
miske grundlag kunne tilvejebringes, f0rte frem til en ans0gning fra 
Ballerup kommune til Statens Kunstfond om st0tte, og til i förbindelse 
med grundsalget at reservere mel lem 1 og 2 pct. af salgssummen til 
brug for planläggning og udf0relse af kunstvaerker i bebyggelserne. 
St0tten fra Statens Kunstfond sikrede konsulentbistand fra to ud-
f0rende kunstnere, hvis arbejde kom til at bestå i udarbejdelse af en 
helhedsplan {Billed-Atlas) for den kunstneriske behandling for hvert 
af de to bykvarterer i samarbejde med brugere, arkitekter og byg-
herrer. 
Integreringen af kunsten skete på tre niveauer: 
1. Som en håndvasrksmasssig anden anvendelse af byggematerialer-
ne uden sasrlige bearbejdninger, f. eks. farvesaetning af vinduer 
eller d0re og aendrede brolasgninger. 
2. Som kunsttilf0jelser, hvilket vil sige, at eksisterende forhold frem-
haeves ved hjaelp af bearbejdede detaljer, f. eks. udsmykning af 
d0rpartier, porte eller tårnbygninger. 
3. Som selvstasndige kunstvaerker. På stedets betingelser skabes 
f. eks. skulpturer, springvand eller skulpturelle huse. 
BYUDVIKLINGSFORS0GET I BALLERUP 75 
Billedhuggeren Niels Guttormsen har skabt dette karakteristiske 
faelleshus, der er d0bt "Vingehuset", fordi det er formet som en orga-
nisk, fjerprydet fuglevinge. Inspirationen er hentet fra det nordiske 
hus- og ikke mindst skibsbyggertradition. Det skulpturelie traehus 
ligger i kanten af en teglva;rkss0 og tilbyder Egebjerggårdbebyggel-
sens beboere et fristed fra det retvinklede kassesystem i boligerne. 
Efter planläggningen af de to f0rste faser er der udarbejdet en eva-
lueringsrapport* med en gennemgang af planlasgningsprocessen og 
strukturen i bykvarteret. 
Bykvarteret er planlagt faerdiggjort i sommeren 1994 og der vil 
derefter blive gennemf0rt en samlet evaluering af fors0get i 1995. 
Samtidigt med afslutningen afholdes der på EGEBJERGGÅRD en 
international bomesse fra den 13.8. til 11.9.1994. 
Erik B. Jantzen, senior-
forsker på afdelingen for 
By- og Bygningsplanteg-
ning ved Statens Bygge-
forskningsinstitutt, H0rs-
holm. 
Noter 
1. Erhverv i bykvartererne 0sterh0j og Egebjerggård. Ballerup 
kommune, Dybbro, Hasstrup & Haastrup og Statens Byggeforsk-
ningsinstitut. Ballerup kommune, 1989. 
2. Gadehuse - bymcessige én- og tofamiliehuse. Byggeriets Udvik-
lingsråd og Statens Byggeforskningsinstitut, H0rsholm, 1987. 
3. Billed-Atlas - et oplceg til integreret kunst i bykvartererne Ege-
bjerggårdl0sterh0j. Niels Guttormsen & Finn Mickelborg. Ballerup 
kommune, 1989. 
4. Byudvikling i Ballerup-fors0g med en udvidetplanlcegningsproces. 
Erik B. Jantzen. BUR-rapport, Byggeriets Udviklingsråd. K0ben-
havn, maj 1991. 
76 ERIK B. JANTZEN 


Danish

The Arabic courtyard house has been physically and symbolically adjusted to serve two inseparable functions. Firstly, as a shelter (MA-AWA), providing the inhabitants with proper protection from unfavourable outside conditions (climate). Secondly, as a habitat (MASKAN), in which the inhabitants may comfortably satisfy their physical and emotional requirements (culture). Although this type of house has, to a large extent, been architecturally stamped with Islamic culture, its roots in fact go back into antiquity. The aim of this paper is to trace the origins of the Arabic house and its subsequent development throughout the history of Syria

Behsh, Basam

English

The Traditional Arabic House. Its Historical Roots

Steen, Jesper

Ullmark, Peter

Tidskrift för ARKITEKTURFORSKNING Volym 4, Nr 3, 1991 163 
Debatt 
Att förändra arbetsförhållanden 
Jesper Steen & Peter Ullmark 
Industriplanering, KTH 
Hur löser man problemen i arbetslivet och 
åstadkommer goda arbetsförhållanden? 
Ansatserna har varierat under årens lopp. 
Tyngdpunkten harförskjutits från tekniskt-
ergonomiska insatser till förändringar av 
arbetsorganisationen och tillbaka igen i en 
fortgående pendelrörelse. 
Strävan har dock hela tiden varit att fin-
na åtgärder som är enkla och avgränsade 
men ändå effektiva. Produktionens upp-
läggning har man sökt lämna i fred. Kun-
nandet om människan i arbetet har blivit 
en ny specialistfunktion helt vid sidan om 
utvecklingen av produktionssystemen. 
Detta har också stämt överens med forskar-
världens traditionella uppdelning mellan 
olika kunskapsområden. 
En misslyckad strategi 
Man kan nu konstatera att denna strategi 
har misslyckats. Det har inte gått att finna 
avgränsade åtgärder som åstadkommer 
verkliga förbättringar. Trots mycket ge-
nomarbetade ergonomiska lösningar för 
enskilda arbetsplatser fortsätter t ex belast-
ningsskadorna att öka. Slutsatsen är att 
enda nyckeln till framgång ligger i en mer 
varierad sammansättning av arbetsupp-
gifter. 
Nästa ansats för att klara detta problem 
har då varit rotation mellan olika arbets-
uppgifter. Men de arbetsuppgifter som 
funnits tillgängliga i nära anslutning har 
varit i stort sett lika ensidiga. Rotationen 
har dessutom i många fall brutit upp kam-
ratgruppen och ibland också minskat möj-
ligheterna att utveckla en specifik yrkes-
kunskap. För att råda bot på hela denna 
kedja av problem krävs grundläggande 
förändringar av hela produktionens upp-
läggning. 
Försöken att skapa mer intressanta ar-
beten med bättre förståelse för helheten 
och ge de anställda i produktionen ett ökat 
inflytande genom övergång till lagorga-
nisation har också stött på problem. I bör-
jan är entusiasmen ofta stor och både pro-
duktivitet och arbetstillfredsställelse ökar. 
Vartefter blir dock svårigheterna allt-
mer påtagliga. När dessa svårigheter ana-
lyseras ser man att de till stor del beror på 
att produktionens uppläggning och tekni-
ken motverkar lagorganisationens idéer. 
Gränsdragningen mellan olika ansvars-
områden går t ex inte att göra entydig. Till 
sist sker i många fall en återgång till tradi-
tionella organisationsformer. Slutsatsen 
är att en ny organisation måste vara förank-
rad i produktionsuppläggningen och få 
164 Debatt 
stöd av den. De nödvändiga förändringar-
na blir mycket större än man tänkt sig. 
Exemplen på tillkortakommanden kan 
göras mycket längre. Trots detta har tröghe-
ten när det gäller att förändra strategi varit 
stor. Vad måste då göras? Hur skall man 
utveckla en ny strategi och bygga upp ef-
fektiva framgångsvägar? 
Integrerade förändringsprocesser 
Den grundläggande slutsatsen är att ut-
veckling av produktionssystem och arbets-
förhållanden är en helhet. Det går således 
inte att särskilja dem i olika förändrings-
processer. De utgör olika perspektiv på 
samma verklighet och utvecklingen av 
dem måste integreras. Varje initiativ för 
att förnya produktionen måste tas tillvara 
för att förbättra arbetsförhållandena och 
ömvändningen gäller naturligtvis också. 
Detriktaruppmärksamheten mot själva 
förändringsprocesserna. Dessa måste inte 
bara hantera teknik, organisation och bygg-
nad i ett sammanhang utan också hålla fle-
ra perspektiv levande samtidigt. Det ökar 
komplexiteten avsevärt i förhållande till 
dagens planering ute i industrin. Men om 
man inte lär sig att behärska denna kom-
plexitet kommer framgångarna att utebli. 
Nya försök att reducera problemen kom-
TEKNIK 
RESULTAT / 
NtSA 
TlOM 
Z 
m 
MM* 
NAP 
Tidskrift för ARKITEKTURFORSKNING Volym 4, Nr 3, 1991 165 
mer att leda till svårigheter av motsvaran-
de slag som tidigare avgränsningar. 
Detta förutsätter nya satsningar på 
forskning kring förändringsprocessernas 
uppläggning och metoder. Ett sådant arbete 
kan dock inte klaras av enskilda institutio-
ner. Det krävs ett tvärvetenskapligt samar-
bete mellan företrädare för arbetslivsforsk-
ning, produktionsteknisk utveckling och 
planeringsmetodisk utveckling. 
Skissmetoder 
Vilka är då de mer specifika kunskaps-
områden som måste utvecklas? Ett första 
område gäller hanteringen av mångdimen-
sionella problem i sig. När antalet variabler 
är stort och kriterierna för ett bra resultat 
inte kan anges entydigt fungerar inte tradi-
tionella optimeringsmetoder. I denna typ 
av planeringssituationer är också motsägel-
sefulla krav utifrån olika perspektiv ofrån-
komliga. En entydigt bästa lösning går 
helt enkelt inte att få fram. Andra arbetssätt 
behövs. 
Inte sällan brukar man då tala om skiss-
metoder. Detta begrepp används framför 
allt i arkitektkåren. Arbetssättet är dock 
inte unikt för arkitekter. Många andra pro-
fessioner arbetar på liknande sätt men har 
inte någon motsvarande samlande benäm-
ning. Forskningsarbetet kring dessa meto-
der och deras användning i planeringssam-
manhang har dock hittills varit begränsad. 
Bristen på begreppsbildning är ett tydligt 
uttryck för detta. 
Skissmetodema innebär i första hand 
en strukturering av problembilden. De 
viktigaste och starkast påverkande kraven 
skiljs ut och ger grund för ett antal, vad 
man brukar kalla, bärande idéer. Utifrån 
dessa arbetas de första principlösningarna 
fram. I nästa steg belyses konsekvenserna 
för övriga krav och man konstaterar om 
dessa tillgodoses på ett tillfredsställande 
sätt. 
Vanligtvis upptäcker man då att även andra 
krav har en stark påverkan och det leder 
till en ändrad prioritering. De bärande idé-
erna utvecklas och nya lösningar växer 
fram. Detta har benämnts "successiv satis-
fiering av prioriterade krav". Ju mer kom-
plexa problemsituationer som hanteras 
desto fler varv med skisser, konsekvens-
belysning, ifrågasättande, omprioritering 
och nya lösningar måste man gå igenom 
för att en tillräckligt bra lösning skall 
komma fram. 
För att öka kunskaperna och medveten-
heten om detta arbetssätt och dess olika 
stadier krävs både en ökad empiri och 
bättre teoretiska verktyg. Metodstudierna 
måste också knytas närmare de praktiska 
planeringssituationerna. Det mest påtag-
liga kunskapsbehovet gäller samverkan 
mellan företagets experter och de anställ-
das representanter. 
Jämspelta parter 
Lagstiftning och avtal förutsätter jämspelt-
het mellan partema i företagen i planerings-
situationer. Fack och ledning förutsätts 
sammanjämka sina olika perspektiv och 
gemensamt arbeta fram lösningar. Men 
skillnaderna i utgångsläge för denna pro-
cess är normalt mycket stora. De anställdas 
representanter är kunskapsmässigt i un-
derläge och krav och idéer blir därigenom 
lätt överkörda med tekniska argument. 
Bristen påjämspelthet och olika sätt att 
stärka den svagare parten har behandlats i 
många forskningsprojekt under 70-talet, 
ett arbete som vi själva deltog aktivt i. Re-
sultaten från dessa projekt har dock inte 
följts upp under senare år. Vi vet därför li-
te om vilken spridning de har fått och vilka 
effekter utnyttjandet av metoder, kun-
skapsstöd etc har haft. Under mellantiden 
har också organisation och ledningsprin-
ciper förändrats i många företag. Det är 
viktigt att klara ut vilka effekter detta har 
166 Debatt 
haft på de anställdas möjligheter till aktivt 
deltagande och påverkan. 
Fortfarande finns också ett stort behov 
av bättre metoder och hjälpmedel för att 
åskådliggöra lösningar. Både byggnader 
och produkionssystem är svåra att förstå 
utifrån ritningar. Dessa är dessutom i all-
mänhet utformade för att ge information 
till byggprocessens aktörer och till produk-
tionstekniker och konstruktörer. Det de 
anställda behöver se drunknar i den övriga 
informationsmängden eller saknas helt. 
CAD-tekniken ger här nya möjligheter 
men rymmer också risker. Det synliga får 
en överbetoning genom att det kan återges 
så verklighetstroget. Man tappar lätt den 
kritiska distansen som leder till frågor om 
underliggande strukturer och osäkerheter. 
Genom att inte var och en, som i en fysisk 
modell, själv kan pröva idéer till föränd-
ringar kan resultatet också bli en passivi-
sering. Förslagen ter sig färdiga och svår-
påverkbara. 
Samverkan mellan experter 
Det är emellertid inte bara partssamver-
kan som är problematisk i planeringssitua-
tioner. Även experter av olika slag måste 
kunna tala samma språk och arbeta tillsam-
mans. Ett bra resultat förutsätter att dessa 
personers olika roller inte överbetonas. 
Det väsentliga är det gemensamma ansva-
ret. Alla måste delta i arbetet med att prio-
ritera krav, utveckla bärande idéer och få 
fram lösningar. Kärnan i ett planerings-
arbete med syfte att utveckla produktion 
och arbetsförhållanden måste vara en från 
början till slut sammanhållen projektgrupp 
med experter och anställda. 
Med denna utgångspunkt återstår ändå 
mycket att utveckla och precisera. Projekt-
gruppens sammansättning, sättet att få 
igång det gemensamma arbetet, de praktis-
ka arbetsformerna etc behöver studeras i 
forskningsprojekt. Projektledarrollen är 
också mycket viktig att vidareutveckla. 
Den rymmermånga olika uppgifter, socia-
la, pedagogiska, medlande, administrativa 
etc. 
Två parallella processer 
Men denna gemensamma kreativa pro-
cess inriktad på lösningar ingår också i ett 
större sammanhang. Parallellt med det 
kreativa arbetet finns alltid en administra-
tiv process inriktad på beslut. Dessa båda 
processer har olika logik och är inte helt 
enkla att förena. 
pAOC^iS OX-
VA 
I det kreativa arbetet ökar t ex möj ligheter-
na att ifrågasätta och tänka om ju längre 
man håller på. Orsaken är att projektdel-
tagarna kommer alltmer in i problemet 
och lär sig behärska delar och helhet. Man 
förstår sambanden allt bättre och ser nya 
kombinationsmöjligheter. 
Beslutsfattarna eftersträvar i stället en 
systematisk och kontrollerad process där 
Tidskrift för ARKITEKTURFORSKNING Volym 4, Nr 3, 1991 167 
ändringarna blir färre och färre och lösning-
arna mer och mer stabila. Att möta den 
kreativa processens idéflöden kan därför 
vara frustrerande och leda till konflikter. 
För att nå ett bra resultat måste man inse 
att motsättningarna är naturliga och finna 
sätt att hantera dem. Tidplaner är ett viktigt 
medel men även styrprinciper i övrigt 
måste utvecklas. Det är ett viktigt område 
för forskningen. 
Styrningens syfte är att skapa överens-
stämmelse mellan de båda processernas 
målbilder och utvärderingskriterier. Delta-
garna i den kreativa processen måste veta 
hur de lösningar som kommer fram blir 
bedömda. Beslutsprocessens aktörer måste 
sanktionera den kreativa processens breda 
ansats. 
Att styra mot bättre arbets-
förhållanden 
Styrprinciper med renodlat ekonomiska 
kriterier är därför inte möjliga i de inte-
grerade förändringsprocesser vi förordar. 
Strävan efter bättre arbetsförhållanden 
måste komma till ett lika tydligt uttryck 
som produktivitetskraven. Det förutsätter 
enligt vår uppfattning uppföljbara nyckel-
tal för arbetsförhållandena. Mer allmänna 
målbeskrivningar får inte alls samma ef-
fekt. 
Att få fram rättvisande sådana är mycket 
svårt. Kravet på goda arbetsförhållanden 
rymmer många olika aspekter och kvanti-
fieringen ger stora risker för fragmentise-
ring och reduktionism. Det är ändå nödvän-
digt att försöka. 
Det enkla nyckeltal för sjukfrånvaro 
och personalomsättning som varit uppe 
till diskussion i många företag under de 
senaste åren är inte tillräckliga. Mer sofis-
tikerade system måste utvecklas och dessa 
system måste också bli mer allmänt an-
vända. Det är t ex nödvändigt att kunna 
jämföra utvecklingen inom olika företag 
på samma ort. För detta krävs betydande 
forskningsinsatser. 
Det är också nödvändigt att klara ut 
sambanden mellan utvecklingen uttryckt 
med denna typ av nyckeltal och det ekono-
miska resultatet i företagen. Försöken att 
"sätta pris på arbetsmiljön" innebär stora 
risker. Värdet av färre skador och en ökad 
trivsel kan inte uttryckas i ekonomiska 
termer. Arbetsförhållandenas utveckling 
är en moralisk fråga och måste hanteras 
som en sådan på ett konsekvent sätt. 
Man kan eller skall dock inte bortse 
från att åtgärder inriktade på bättre arbets-
förhållanden ocksåharekonomiskaeffek-
ter. Företagen har stora kostnader för sjuk-
frånvaro och personalomsättning. Men de 
kostnadsbesparingar som kan göras har 
inget samband med de eftersträvade värde-
na. Att lägga taket för företagets insatser 
just på denna ekonomiska nivå saknar lo-
gisk grund. Detta klargörs dock sällan i 
debatten. Många forskare är också otydliga 
på denna punkt. 
Sammanfattning 
Sammanfattningsvis kan konstateras att 
försöken att åstadkomma bättre arbetsför-
hållanden med enkla, avgränsade åtgärder 
har misslyckats. För att nå resultat krävs 
breda ansatser och ett ifrågasättande av de 
principer som hittills styrt produktionens 
uppläggning och organisation. Endast med 
integrerade förändringsprocesser där 
arbetsförhållanden och produkter utveck-
las i ett sammanhang är det möjligt att fin-
na alternativen. 
Detta ställer stora metodiska och sociala 
krav på förändringsprocesserna. Antalet 
variabler blir mycket stort och det gäller 
att kunna växla snabbt mellan olika per-
spektiv. Människor med olika bakgrund, 
erfarenheter, kunskaper och kommunika-
tionsförmåga måste kunna samarbeta. Ti-
den som står till förfogande för föränd-
168 Debatt 
ringsarbetet tenderar också att bli allt kor-
tare. På de flesta marknader krävs en snabb 
anpassning till omvärldens förändringar 
och ett snabbt genomförande av nya idéer. 
Om forskningen skall kunna svara upp 
mot dessa nya krav måste den organiseras 
på ett annat sätt än idag. Den måste bli mer 
långsiktig på samma sätt som man ibland 
talar om målen för skolan. Arbetet måste 
mer inriktas på modeller för att förstå den 
komplexa verkligheten och på metoder 
och hjälpmedel som människor kan ut-
nyttja för att själva skaffa sig kunskap än 
på att servera färdigberedd kunskap. Detta 
når man inte genom att bygga upp nya or-
ganisationer och institutioner utan genom 
att satsa på institutioner och forskare som 
praktiskt visat vilja till tvärvetenskapligt 
och förändringsinriktat arbete. 
Referenslitteratur 
Berggren, C: Det nya bilarbetet. Arkiv 
1990. 
Ehn, P & Sandberg, Å: Företagsstyrning 
och löntagarmakt. Prisma 1979. 
Ellegård, K: Akrobatik i tidens väv. Kultur-
geografiska institutionen, Göteborgs 
universitet 1989. 
Eliegård, K; Engström T & Nilsson, L: 
Principer och realiteter. Arbetsmiljö-
fonden 1988. 
Lundeqvist, J: "Ideologi och teknologi" i 
Göranzon, B, (rea): Datautvecklingens 
filosofi. Carlsson & Jönsson Bokförlag 
1983. 
Sandberg, Å, (red): Forskning för föränd-
ring. Om metoder och förutsättningar 
för handlingsinriktad forskning i ar-
betslivet. Arbetslivscentrum 1981. 
Sandberg, Å, (red) : F ramtidsfrågor på ar-
betsplatsen. Arbetslivscentrum 1984. 
Sandberg, Å, (red): Ledning för alla. Ar-
betslivscentrum 1988. 
Steen, J: "Participation and technological 
change in the Malmö Dairy", i Graven-
son, G &Lansbury, R (red): NewTech-
nologyandlndustrialRelationsinScan-
dinavia. Avebury, Newcastle 1987. 
Steen, J & Ullmark, P: Ditt arbete i livs-
medelsindustrin. Brevskolan 1990. 
Steen, J, & Ullmark, P: En egen väg. Att 
görafäckliga handlingsprogram. KTH 
1982. 
Steen, J & Ullmark, P: "From Chicago to 
Ängavallen" i Törnqvist, A & Ullmark, 
P (red): When People Matter. Bygg-
forskningen 1989. 
Steen, J & Ullmark, P: Hur kan de anställ-
da förändra sin miljö? Liber 1979. 
Steen, J & Ullmark, P: Mejeriet i Malmö. 
Frontprojektet. Arbetslivscentrum 
1984 (även på eng). 
Törnqvist, A & Ullmark, P: "Metaphors 
of industrial architecture" i Törnqvist, 
A & Ullmark, P (red): When People 
Matter. Byggforskningen 1989. 
Ullmark, P; Bengtsson, L & Steen, J: Att 
återvinna initiativet. Studentlitteratur 
1990. 


Svedberg, Olle

Tidskrift för ARKITEKTURFORSKNING Volym 4, Nr 2, 1991 13 
Ekologi ur Morris' perspektiv 
Olle Svedberg 
Arkitekturens teori och historia, LTH 
Dagens tankar om " ekologisk regionalism" togs upp av William Morris för 
hundra dr sedan. Författaren visar ett spär av exempel genom seklet, men 
menar att ännu har tankarna inte tagit form. 
Vad har mönstertecknaren William Morris med ekologi att skaffa? Sandy 
Nairne vid Institute of Contemporary Arts i London ställde 1984 ungefär 
samma retoriska fråga i sin introduktion till ICA:s intressanta publikation 
William Morris today, och konstaterade: "W M is still commonly seen as 
a designer of wallpapers and fabrics, who was also a mildly romantic rebel 
against Victorian taste and society."1 Avsikten med skriften, där ett drygt 
tjugotal forskare och kritiker medverkar, är att peka på Morris' centrala 
betydelse för samhällsdebatten - då och nu. Han var ju inte bara Arts & 
Craftsrörelsens ledargestalt, utan också författare och utomparlamentarisk 
politiker (medgrundare av "The Socialist League", Englands första socialist-
parti). 
Om inte Morris varit socialist hade förmodligen hans märkliga fram-
tidsroman News from Nowhere fl 890) för länge sedan varit en kultbok för 
miljörörelsen i hela världen. För här skildras ett nytt samhälle i fullständig 
ekologisk balans, baserat på jordbruk och hantverk, löst organiserat i lokal-
samhällen och befriat från yrkespolitiker, precis som de gröna vill ha det. 
En annan omständighet, som ligger Morris i fatet, är hans rykte som ma-
skinhatare. En romantiker, som tror att man kan vrida klockan bakåt och tar 
avstånd från modem teknologi, vore en farlig belastning för vilket praktiskt 
parti som helst i vår teknikfixerade tid. Nu var emellertid Morris ingen 
14 Olle Svedberg 
rabiat motståndare till maskiner som sådana, bara till deras felaktiga an-
vändning. Så här skrev han 18882: 
"I have spoken of machinery being used freely for releasing people from the more 
mechanical and repulsive part of necessary labour; and I know that to some culti-
vated people, people of the artistic tum of mind, machinery is particularly dis-
tasteful, and they will be apt to say you will never get your surroundings pleasant 
so long as you are surrounded by machinery. I don' t quite admit that; it is the allowing 
machines to be our masters and not our servants that so injures the beauty of life 
nowadays." 
Det är angeläget att göra dessa påpekanden beträffande Morris' inställning 
till politik och teknik innan vi diskuterar hans grundtankars relevans för 
dagens ekologiska problemkomplex. Han tillhörde principiellt den första 
av de båda oförenliga tanketraditioner som Georg Henrik von Wright be-
skrivit på följande sätt: 
"Det ena är att i naturen se den större helhet, som människan hör hemma i och efter 
vars överordnade principer hon äger att rätta sitt liv. Den andra är att uppfatta na-
turen som ett motstånd, som människan måste övervinna-antingen så att hon värjer 
sig mot dess intrång (stormar, översvämningar, vilda djur) eller tämjer den till un-
derkastelse."3 
Morris drev i praktiken två huvudteser: "Bort från storstaden" var den ena, 
"glädje i arbetet" den andra. Sitt förbittrade tvivel på storstaden var han inte 
ensam om - många hade efter fyrtio år med Public Health Act gett upp hop-
pet om att man kunde lagstifta fram en hälsosam och mänsklig miljonstad 
under kapitalismen. Den andra tesen var mera originell och rymde hans 
definition av konst. Konst var inte tavlor i ram utan just "glädje i arbetet". 
Till skillnad från Marx tillerkände Morris konsten i denna mening en 
huvudroll i samhällsomdaningen; alla ägde kreativ förmåga, lösgjordes 
den skulle industrislavens bojor brista, ett demokratiskt och naturenligt 
samhällsliv utvecklas, maskinen förvandlas från fiende till vän. 
"Bort från storstaden" blev i Ebenezer Howards tappning en altruistisk 
affärsidé, tidigast presenterad i Tomorrow, a Peaceful Path to Real Reform 
(1898). Howard trodde på en frivillig utflyttning och såg för sig den ena 
självständiga satellitstaden efter den andra. Första "magneten" som skulle 
dra människorna från storstadsslummen blev som bekant Letchworth, sex 
mil norr om London. Howard hade inga tankar om att Letchworth skulle 
bli en "konstnärlig" stad i Morris' mening. Men Raymond Unwin, som 
ritade stadsplanen och - tillsammans med Barry Parker - en stor del av be-
Ekologi ur Morris' perspektiv 15 
byggeisen, gjorde vad han kunde för att också "glädje i arbetet" skulle sätta 
sin prägel på staden. Han kände Morris väl och delade i allt väsentligt hans 
åsikter; Letchworth skulle förverkliga visionen i "News from Nowhere", 
det var ett "humanekologiskt" företag långt innan ordet fanns. Konkret 
innebar det att Unwin tog tillvara de befintliga resurserna i långt högre grad 
än de flesta stadsplanerare försöker eller tillåts göra idag. Han bosatte sig 
på platsen och traskade i veckor genom terrängen för att lära känna den och 
låta insikten om de inneboende möjligheterna långsamt växa fram. Nivå-
kurvor, markbeskaffenhet, vindriktningar och existerande bebyggelse 
registrerades och värderades, gamla övergivna vägar återupprättades och 
några särskilt fina ekar fick bestämma centrumaxelns riktning. Unwins 
plan blev motsatsen till den vanliga sortens lantmäteritekniska rutnäts-
planer. 
Han försökte också undvika segregation genom att blanda stora och små 
bostadshus i alla delar av Letchworth (utan riktig framgång). När arbetar-
nas bostäder ändå placerades närmast industrierna ("miljövänliga" trycke-
rier, bokbinderier och liknande) var det för att människor skulle kunna gå 
eller cykla till arbetet. Att trädgårdsstadens anhängare var mycket klara 
över arbetsresornas samhällsekonomiska betydelse bekräftas av vad C B 
Purdom skriver i sin stora letchworthbiografi(1913)4: 
"No one can believe that the towns of the future will maintain the characteristic fea-
tures of the present transition period in which men live in one place and work in an-
other. Twenty years ago the prospects of an increase in the facilities for rapid travel 
seemed to hold out promise of a solution to the perplexing problem of where to live, 
which troubled both to rich and the poor. By means of the motor car the rich would 
find a home deep in the country, while the poor would go to their homes in distant 
working-class suburbs by tube, tram, rail or bus. Today, however, with travel be-
coming hourly cheaper and more rapid, the problem still troubles us all, and it is 
obvious that the cure of it is not to come that way. The towns are becoming larger 
and less habitable, and the worker of all grades is being pushed further and further 
away from his place of work." 
Fastän bilismens alla framtidsproblem ännu inte kunde förutses, vägrade 
man alltså att se bilen, eller den långa arbetsresan, som en lösning på val-
frihetsanspråken. Slutsatsen var att trädgårdstaden till stor del måste bli själv-
försörjande på hantverks- och industriarbete. Likaså på livsmedel från 
egna åkrar i närheten, det blev billigare och hälsosammare än att frakta 
gods och människor hit och dit. 
"Humanekologiska" aspekter lades också på bostadshusen. Enligt be-
stämmelserna skulle de byggas så att mesta möjliga sol nådde in i uppe-
16 Olle Svedberg 
hållsrummen och trädgårdarna fick inte belamras med dass och kolbodar. 
Kompost var en självklarhet, likaså regnvattentunna vid knuten. Trädgår-
den skulle användas för husbehovsodling, men också ge kroppslig och 
själslig stimulans - liksom huset vara både till nytta och nöje, göra männi-
skorna gott så att de orkade med sitt liv och arbete. 
En intressant ekologisk aspekt på Arts & Craftsarkitekturen är vidare 
dess uttalade "regionalism". Det handlade både om estetik och känsla för 
hembygden (en god tanke som nazismens Blut und Bodenfilosofi sedan 
förstörde för en hel generation). Men också om ekonomi, resurshushåll-
ning och "glädje i arbetet". Man förordade lokala material och konstruk-
tioner, dels för att undvika onödiga fjärrtransporter, dels för att ta tillvara 
den regionala yrkesskickligheten (vilket är ett annat ord för yrkesstolthet 
och arbetsglädje). Varken Unwin eller hans kollegor ritade heller mer än 
absolut nödvändigt (inga akademiska uppvisningsplanscher). I stället in-
struerade man på byggplantsen och identifierade sig i hög grad med hant-
verkarna. 
Utan att glorifiera Arts & Crafts och trädgårdsstadens epok kan man på-
stå att den var ekologisk på ett beprövat och tekniskt osofistikerat sätt. Det 
fanns en helhetssyn, som spände från nationalekonomi till praktisk männi-
skovård. Hur mycket av allt detta som tappades bort med funktionalismen 
är en för stor fråga för att närmare diskuteras här. Men med hänvisning till 
Bruno Tauts Berlin och Ernst Mays Frankfurt, kan vi i alla fall konstatera 
att trädgårdsstadstanken levde vidare i Siedlungsystemet, medan Arts & 
Craftsarkitekturens hantverksglädje av ekonomiska skäl fick stryka på 
foten för standardiseringstänkande och löpande bandprinciper.5 
Andra världskriget innebar i det avseendet bara ett skenbart avbräck. 
Krigsindustrin framställde nu standardiserade hus i långa experiment-
serier.6 Men inom den översiktliga planeringen fick Howards decentrali-
seringsstrategi ny näring, bl a tack vare bombmattorna. Ett viktigt uttryck 
för detta är Abercrombies "Greater London Plan" 1944. Morris blev åter 
ett stort namn, hans tankar återfinns i grannskapsteorin och färgade bok-
stavligen av sig på den traditionsanpassade fyrtiotalsarkitekturen. Hos oss 
spred KF-gästen Graeme Shankland kunskap om hans samhällskritiska 
och ekologiska grundsyn med en bok som för länge sedan gjort sig förtjänt 
av ett nytryck.7 
Under 1950-talets lopp förlorade emellertid både new towns och grann-
skapsenheten sin attraktionskraft och i 60-talets början såg många arkitek-
ter och planerare uppgivet, eller till och med positivt på den ohämmade 
storstadstillväxten. Man applåderade Kenzo Tanges tokyoplan och en lång 
Ekologi ur Morris' perspektiv 17 
rad liknande bandstadsprojekt. Ekologi var vid den tiden inget honnörsord. 
Inte heller intresserade man sig längre för de omfattande vetenskapliga och 
praktiska försök som gjorts med lera, geobetong och andra resurssnåla 
material i samband med kriget. Över 100 000 lerhus hade byggts i Tysk-
land, och även i de nordiska länderna gjordes vissa ansatser, mest framgångs-
rikt i Danmark, som arkitekten Sven Risom beskrivit i ett par faktarika 
böcker.8 Det var gammal teknik som utvecklades, men när den moderna 
byggindustrin åter kom på fötter bleknade intresset. 
Oljekrisen 1974 skapade ett nytt begränsat uppsving för ler- och jord-
konstruktioner. Utanför arkitektskolan i Lund byggdes som examensar-
bete ett "snålhus" av stampad geobetong.9 Det försågs också med solceller 
och stor glasvägg mot söder. Liksom Ararat-utställningen utanför Moder-
na museet 1976 speglade det byggekologins svåra balansgång mellan hög-
teknologiskt industriberoende och en traditionalism, som är alltför be-
roende av låga arbetslöner och förlorad hantverkskunskap för att enkelt 
kunna tillämpas i stor skala. Klas Anshelms lilla hydda av staplade halm-
balar på Ararat kan betraktas som en ironisk kommentar både till ingen-
jörskonstens permanenta framtidsromantik och arkitekturens längtan efter 
sina avklippta rötter. 
Vad hade Morris sagt om han levt idag? Han skulle med bestörtning ha 
jämfört "News from Nowhere" med verkligheten och konstaterat att ingen 
av hans teser gått hem. Miljonstäderna, som på hans tid kunde räknas på ena 
handens fingar, översvämmar nu jorden. Han skulle ha glatt sig åt det ny-
vaknade intresset för trädgård och odling, men undrat vart Howards och 
Abercrombies region-, och riksplaneringstankar tagit vägen. Han skulle ha 
omfamnat miljörörelsen, men gett den en lektion i politik. Och sist men 
inte minst citerat alternative nobepristagaren Mike Cooley apropå "glädje 
i arbetet", som en försummad humanekologisk resurs: 
'Thus human material is still placed on the same footing as any other raw material, 
and the organisation of work is seen as concerned only with the problems of systems 
design. This to me is the logical end result of the process that Morris was looking 
at in Victorian times. The ultimate degradation of human beings is inevitable with-
in such a 'profit grinding' view of production and is to my mind wholly unaccept-
able."10 
Ur Morris' perspektiv kan inget väsentligt uppnås på det område vi kallar 
ekologi om inte människans biologiska och kreativa behov sätts främst. 
Och han skulle inte ha trott oss om vi sagt att konflikten mellan naturen och 
industrin stod inför sin snara lösning. 
18 Olle Svedberg 
Noter 
1. McAlister, B m fl: William Morris today. Institute of Contemporary Arts, London 
1984, s 3. 
2. William Morris: How we live and how we might live, 1888. På svenska i William 
Morris, konst & politik, övers Maj & Paul Frisch, urval och förord Gun Kessle, 
Avesta 1977, s 104. 
3. G H von Wright: Vetenskapen och förnuftet. Borgå 1987, s 59. 
4. C B Purdom: The Garden City. London 1913, s 140. 
5. Huse, Norbert m fl: VierBerliner Siedlungen der WeimarerRepublik, Berlin 1987, 
s 126. Både i Berlin och Frankfurt am Main infördes tempoarbete efter amerikansk 
modell, men huvudparten av de ca 10 000, resp 15 000 lgh av funktionalistisk typ, 
som byggdes under 20-talets senare del, finns i Siedlungen av lågexploaterad träd-
gårdsstadskaraktär. En av de mest berömda, Britz i Berlin, planerades, som en nyli-
gen återupptäckt ritning av Bruno Taut visar, helt enligt Howards Garden City-
diagram, men blev bara utbyggd i sin första etapp. 
6. Se bl a Pawley, Martin, Architecture versus housing, London 1971, s 45 ff. 
7. Graeme Shankland: William Morris, Stockholm 1952. 
8. Risom, Sven: Lerhuse, stampede og soltfirrede, Köpenhamn 1952, samt Nordiske 
ler-jords-huse, Köpenhamn 1959. 
9. Snålhuset, Göransson, G; Kindt, C & Stigsson, R. Examensarbete 1977, Sektionen 
för Arkitektur, LTH. 
10. McAlister: a a, s 111. 


Ekologi ur Morris' perspektiv

Bedoire, Fredric

Lundeqvist, Jerker

Recenserat

I artikeln redovisas och diskuteras FoU-arbetet vid MOVIUM

Bucht, Eivor

Nilsson, Kjell

Niemczynowicz, Janucz

Drakenberg, Karin

Paulsson, Jan

Tidskrift för ARKITEKTURFORSKNING Volym 4, Nr 2, 1991 143 
Forum 
Under denna rubrik presenterar vi debattartiklar, aktuella nyheter, reportage och lik-
nande som berör den svenska arkitekturforskningen. Här kan till exempel kongresser 
och större seminarier både presenteras och följas upp i korta notiser. Här kan också 
anmälningar av nya böcker och publikationer ingå. 
Bygg Solsverige Nu! 
... varparollen för det seminarium om sol-
energi, som hölls i Folkets Hus i Stock-
holm i början av februari. Initiativtagare 
var Folksam, som stod som arrangör till-
sammans med Byggforskningsrådet, 
SERC - Centrum för Solenergiforskning 
och SEAS - Svenska Solenergiförening-
en. 
Medverkande föreläsare gav en bild av 
var solenergin egentligen står i Sverige 
idag. Ett resonemang kring de alltjämt 
växande miljöhoten övergick till att be-
skriva dagens solvärmeteknik. Även den 
svårare, och dyrare, tekniken att produce-
ra el med hjälp av solen nämndes. Vi fick 
veta att den svenska solfångaren står sig 
väl i en internationell jämförelse - d e n har 
en hög verkningsgrad, lång livslängd och 
en rimlig kostnad. 
Ekonomin är emellertid fortfarande 
den bromsklots som förhindrar ett genom-
brott för den väl fungerande solvärmetek-
niken, som otvivelaktligen finns. De fles-
ta medverkande var ense om att de alter-
nativa energislagen inte blir behjälpta av 
stöttor i form av bidrag och subventioner. 
Att hellre belasta bl a de fossila bränslena 
med skatter och avgifter - att låta var och 
en städa upp efter sig - skulle innebära att 
rätt signaler sänds ut om de alternativa 
energislagens kapacitet och värde. 
Ett av de mest hoppingivande inslagen 
under dagen bidrog Björn Stensson från 
BS Energi, Lilla Edet, med, då han talade 
om solvärme i den lilla skalan - om att 
själv bygga sin solfångaranläggning. Han 
beskrev hur en lokal kunskap har byggts 
upp i trakten kring Lilla Edet, där hant-
verkare av olika slag samverkar tillsam-
mans med entusiastiska självbyggare. 
Fler och fler väl fungerande solfångare 
läggs upp på taken i Lilla Edet till ett lågt 
pris. Björn Stensson gav ett exempel på att 
med öppenhet inför idag okonventionella, 
men enkla, lösningar och arbetssätt möj-
liggörs införandet av den nya, hållbara 
tekniken. 
Karin Drakenberg och Mikael Sonnsjö 
144 Forum 
Internationell konferens om luftkvalitet och inomhus-
klimat 
Den sjätte internationella konferensen om 
luftkvalitet och inomhusklimat kommer 
att arrangeras i Helsingfors 4-8 juli 1993. 
Vid konferensen redovisas kunskapsläget 
inom ett brett fält av områden såsom 
hälsofrågor i samband med föroreningar i 
inomhusluften, olika slag av påverkan på 
luftkvaliteten samt styr- och kontrollsys-
tem för ventilation, luftrening och dylikt. 
Andra viktiga frågor som tas upp på kon-
ferensen är internationella regler och stan-
dards för byggmaterial samt konstruktio-
ner, drift och underhåll av byggnader och 
tekniska system. 
Konferensen är öppen för både praktiker 
och forskare. På programmet står veten-
skapliga symposier, poster sessions, se-
minarier, utställningar och studiebesök. 
För närmare information: 
Indoor Air '93, 
professor Olli Seppänen 
Helsinki University of Technology 
SF-02150 Esbo 
Finland. 
Tel + 358-0-45 3600 
Telefax+358-0-451 3611. 
Anmälan av nya böcker 
Gustaf Östberg, Att tycka sig förstå. Kritiska betraktelser om teknik, Carlssons förlag, 
Helsingborg 1991. 
Att tycka sig förstå är en nyutkommen 
vacker bok av professorn i konstruktions-
materiallära vid Lunds universitet, Gustaf 
Östberg. Boken beskriver en mängd olika 
aspekter på teknik och teknikanvändning 
och i underrubriken sägs boken utgöra kri-
tiska betraktelser om teknik. Men kritisk i 
det här sammanhanget betyder snarare re-
flekterande än fientlig och Östbergs bok 
återger mycket intressanta reflektioner 
över teknikens beroende av och påverkan 
på icke tekniska förhållanden i samhället. 
Detta är en bok som bör läsas av såväl tek-
niker som icke tekniker och som berör oss 
alla. Den sträcker sig över många olika 
samhällsfrågor som inverkan av ekonomi 
och sysselsättningsfrågor för val av och 
fasthållande vid teknik och material i pro-
duktionen, betydelsen av (praktisk) erfa-
renhet kontra (teoretisk) kompetens för 
bedömningen och utvecklingen av nya 
material, specialisering och behov av hel-
het, riskbedömning, datorisering med me-
ra. Det avslutande kapitlet har som rubrik 
"Att leva med flera kulturer". Läsningen 
av boken - gjord av en samhällsvetare -
ger just intrycket att författaren faktiskt 
har lyckats hålla många bollar i luften på 
en gång och att det är ett trick, som impo-
nerar och väcker nyfikenhet men som 
också är nödvändigt för att vi ska kunna 
diskutera komplicerade frågor kring tek-
nik och reflektera över teknikens roll i vårt 
moderna samhälle. 
Maria Nordström, SIB, Lund 
Tidskrift för ARKITEKTURFORSKNING Volym 4, Nr 2, 1991 145 
Design Innovation: Towards a more Humane Architecture. Red Preiser, W & Vischer, 
C. Van Nostrand Reinhold. New York 1991. 
Denna bok handlar inte om storslagna vi-
sioner och pompösa postmoderna bygg-
nadsverk, som det finns så gott om i arki-
tekturskrifterna världen över. Tvärtom. 
Den handlar om bostäder för hemlösa, för 
äldre människor och för psykiskt sjuka. 
Den handlar om hur brukare deltar i plane-
rings- och byggprocessen och i projekts 
finansiering. Den handlar om tekniska in-
novationer för människor med funktions-
hinder, om hur planering kan stödj a männi-
skor till aktivitet och socialt liv, om antro-
posofiskt inspirerad planering och om 
"environmental design cybernetics". 
Boken kan sägas vara ett kompendium 
med idéer och exempel på hur bebyggelse 
kan planeras och utformas för att tjäna 
människor och främja socialt liv. Den be-
står av tett 20-tal bidrag från forskare och 
planerare i Europa och USA. Två svenska 
bidrag handlar om boende och närmiljö 
för demenssjuka äldre människor. Bokens 
redaktörer försöker sammanfatta och se 
sammanhangen i de beskrivna tankegång-
arna och projekten. 
Boken är "amerikansk"; tung, påkos-
tad och rikt illustrerad. Men den innehål-
ler också ett rikt material av teorier, idéer 
och erfarenheter från genomförda projekt. 
Bebyggelsen är en av människans vikti-
gaste resurser för socialt liv och välfärd. 
Arbetsmetoder och praktiska lösningar i 
bebyggelseplaneringen måste utvecklas i 
takt med framstegen inom olika vetenska-
per och förändringar av attityder och vär-
deringar i samhället. Arkitekten kan vara 
en nyckelperson och arkitekturen en krea-
tiv grund för samhällsutvecklingen. Teo-
rier och metoder i arbetet med de "sär-
skilda" brukargrupperna har stor generell 
räckvidd inom arkitekturområdet. 
Jan Paulsson, CTH 


Not a member yet

The Traditional Arabic House. Its Historical Roots

Ekologi ur Morris' perspektiv

Recenserat

Forum

652

1,153